Skrivit förut här ang min pojkvän och antar det är störigt med ett till inlägg, men var ett tag sedan och angående något annat.
Jag orkar inte mer bara, förstår inte hur egoistisk han är? För de första ”försörjer” jag honom nu, och han har typ krav på att allt ska vara ekologiskt trots jag inte har ekonomin för det samma med sängen finns en madrass och en vanlig säng, han vill hela tiden sova i sängen och klagar om Han en natt måste sova på madrassen, trots jag har dokumenterade ryggproblem och har sovit i veckor på madraSsen sak (har ingen stor säng.. än) sak samma som att jag faktiskt köpte en jacka åt honom för 900 åter igen har knappt ekonomin, och kan nu inte köpa en egen vinterjacka förrän januari han tar det bara för givet dock han hade dessutom redan en vinterjacka bara att den inte var i rätt färg, han är världens finaste pojkvän som står ut med mig trots mina problem men på senaste tiden bråkar vi bara jag känner ilska för saker som skett men mest av allt egoismen, den är så grov det finns noll förståelse. Samtidigt tycker jag synd om honom för han har problem att förstå andra människor ganska grova sådana, känner bara jag offrar mycket. Han bor eg en bra bit bort o tanken var att testa att han skulle bo här, men nu vill jag bara att han ska flytta igen: vet inte för de vore de bästa för både av oss, vi kan inte diskutera detta han blir bara arg (egot)
Jag har Sj problem ingen ängel, men känner jag inte har så grova empatistörningar.
Hatar att vara ensam är redan väldigt ensam, svårt att göra slut svårt att säga det Inte funkar men det funkar inte
Och det krsosssr mig i längden mer än att låta detta gå, föresten jag behövde mest ventilera så ber om ursäkt för inlägget
