Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
03. Allmän psykologi

Kan inte plugga...

2018-03-13 12:16 #0 av: Scintilla

Jag är inne på slutspurten på min universitetsutbildning som är 3år lång. Har 3 tentor jag behöver klara och sen 1 valfri kurs. Sedan ska jag klara mitt exjobb som ska påbörja snart och där kommer jag jobba med en vän. :)

Hittills så har jag klarat mig bra genom att bara agera som en maskin,och köra på för att jag "ska". Jag har övertalat mig själv att jag "måste" och därför gjort det. Har liksom haft ett flöde genom dessa 3år och just i perioden efter jul så blir skolan alltid extra tuff för mig. Jag är mer omotiverad och trött, har mestadels bara känt stress och en del press. (Det är bara under den här perioden jag har misslyckats på tentor)

Men nu, när jag börjar se ljuset i tunneln så har jag absolut noll procent motivation. Känner ingen stress alls och ingen oro. Jag känner rent ut sagt ingenting angående detta. Om jag tar fram mitt skolmaterial så har jag 0,1% koncentrationsförmåga. (Men jag kan kolla väldigt mycket på intressanta youtube videos med information eller läsa intressanta saker på facebook)

Det går liksom inte.

Jag har tidigare haft lite tankar kring varför jag måste plugga? Varför måste jag klara dessa tentor, som är så ointressanta att plugga på när jag redan pluggat på dem en gång? En av tentorna tycker jag är dötrist och jobbig. Ja, det är väldigt olika tentor.

Och nu känner jag ingenting. Kanske en "suck" på mig själv för den besvikelse jag kommer känna i framtiden över att jag inte pluggade nu när jag hade guldchansen och bara hade plugg och inget annat.

Men som sagt, det går inte. Och tänker och hoppas att jag får ny energi eller motivation inför omtentorna istället. Men just mitt misslyckandes i att plugga gör så att jag tappar mina känslor tror jag. Jag känner verkligen ingenting, vet inte vad som är fel just nu. Känner mig inte ledsen och inte glad, har inte så mycket ork överlag - men lyckligtvis kör jag mycket på autopilot. Kanske inget är fel? Tycker om att spendera tid med enstaka vänner, det är kul och givande.


Jag försöker för övrigt gå upp i vikt men jag går snarare nedåt av något mystisk anledning. Jag vill gärna starta mitt liv genom att skaffa en hund och flytta hemifrån så snart som möjligt.

Och varför vill jag flytta hemifrån?
Kan börja med inte: För att det är väldigt dyrt och svårt. Gillar min familj och vet inte vad som skulle hända ifall jag gjorde det. Vet inte ifall jag skulle klara av det.

Anledningen till att jag vill flytta är för min egen hälsas skull. Mina föräldrar dricker alkohol och allt har blivit bättre här hemma sen december men nu i helgen drack min far en 350ml captain morgan under en kväll och fick minnesluckor för den kvällens bravader. (Som inte blev allvarliga). Men min reaktion på hans påverkade tillstånd var att jag fick darrig röst när jag pratade med honom, och när mor senare skrek/höjde rösten (också i alkoholpåverkat tillstånd) så började mitt hjärta banka, dunk, dunk, dunk, dunk och min kropp började skaka kraftigt i axlarna och höften/benen. (För att sen lugna ner sig efter en stund.)

Jag har nu fått reda på att det är hälsosamt för mig att få dessa skakningar, att det är mitt nervsystem som försöker skaka loss min ångest. Men efteråt så fick jag ont i hjärtat, typ som att någon nypte tag i det och höll fast. Tycker det är lite obehagligt.

Så jag vet inte hur jag mår just nu, har inte ork till att träffa nya människor utan endast hålla mig till mina vänner som jag känner trygghet hos. Vill bara vara på mitt rum, i min 'grotta'...

Är jag bara helt enkelt lat? Jag har försökt rätt hårt med att uppnå personlig utveckling den senaste tiden och lära mig mer om allt kring detta och mina bekymmer jag har haft och har kommit en bra bit tycker jag. Men vet inte vad som är fel nu, eller om något är fel... Eller om jag som tidigare nämnt, bara är lat...

Anmäl
2018-03-13 12:30 #1 av: _Fisken

Faller på mållinjen? 

För min del, när jag gick gymnasium/högskola så hade jag studielån som bekostade  mina studier. Min motivation var att jag insåg att varje dag kostade mig typ 300kr och jag måste få valuta för pengarna. Därför pluggade jag även fast jag inte ville.  

Anmäl
2018-03-13 13:32 #2 av: Scintilla

#2 ja precis.. Vill ju ta examen för sakens skull men helt ärligt så känner jag nog att jag skulle klara mig utan den så länge jag kan få jobb. Men det hade ju varit kul att ha såklart, att kunna avsluta kapitlet helt och hållet.

Bra tänkt där! Jag har tidigare kunnat motivera mig om att om jag gör x så kan jag köpa en egen häst i framtiden eller liknande och haft det som drivkraft. Men nu har jag ingenting som driver mig.

Det hela började när jag fick influensa för ett par veckor sedan. Efter det hamnade jag efter och tappade allt totalt. :(

Men får försöka hitta något sorts drivmedel då. 😁

Anmäl
2018-03-13 15:09 #3 av: Maria

Om man bortser från studierna så tror jag det vore väldigt bra för dig att komma hemifrån. Dina föräldrars drickande är inte sunt och det påverkar dig säkert mer än du anar trots att du är vuxen.

Just för att du är vuxen också så borde du försöka börja stå på egna ben och det kan vara en befriande känsla.

Kan du inte ta ett avbrott i dina studier och söka jobb och boende? Studierna går ju alltid att återuppta.

/Maria

 

Anmäl
2018-03-14 10:42 #4 av: Scintilla

#3 Ja, jag håller med. Är lite rädd för ensamheten, vet inte ifall jag skulle klara av den. Är även orolig att saker skulle förvärras här hemma ifall jag flyttade. Och det verkar som att mina föräldrar räknar med att jag kommer bo hemma (och jobba) ett par år framöver. 

Ja, jag har bollat ordentligt på den tanken. Att det är utvecklande att flytta hemifrån och det ger möjligheten att forma sitt liv på ett annat sätt.  Jag skulle slippa stressen och oron som jag kan uppleva här hemma, så det är väldigt lockande faktiskt. 

Tack.

Och ja, jag kommer aldrig kunna ta examen till sommaren (omöjligt) endå.

Tror jag eventuellt klarat 1 av 3 tentor iallafall, så det är ju något. Glad

Men mina tankar i nuläget är att iallafall flytta inom ett år. Det blir ett gigantiskt kliv för mig . Ballong

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.