Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
03. Allmän psykologi

Flytta hemifrån - osäker

2018-05-22 20:47 #0 av: Scintilla

Jag är 23år. Är inte klar med studierna men kommer börja jobba i slutet av sommaren och funderar på det här med att flytta hemifrån (i sommar) till hyresrätt. Det känns väldigt jobbigt psykiskt på det sättet att det känns sorgligt. Ungefär som att mina föräldrar kommer dö när jag flyttar. Det är lite svårt att förklara men har känt mycket sorg för döden tidigare och då även för att mina föräldrar kommer bli gamla och dö. Det känns som att jag kommer missa tid med dem och tiden kommer passera och ips vips så dör dem. Ungefär. Men kommer ju hälsa på dem såklart, om de går med på det.

Jag har på senare tid varit rätt så sur hemma, lite mer än vanligt, och om jag är sur vill jag inte vara fake-glad. Mamma är lätt-triggad av mig och pappa försöker prägla mig med bordskick och att jag borde göra si och så och inte som jag gör, men han har gett upp med det mesta för jag ändrar inte på mig.

Pappa tror jag kommer ångra mig om jag flyttar och mammas åsikt är lite "flytta då om du vill. Pappa får åka till ikea med dig, jag tänker inte göra det." (jag har inget körkort men ska ta intensivkurs i sommar)

Och själv så vet jag inte om jag kommer ångra mig, jag vet inte vad jag vill. Har sparat lite pengar men inga ofantliga summor. Vill väldigt gärna köpa hus i framtiden (så fort som möjligt) och skaffa hund om ca. 2år. (drömmen) och sedan hade jag gärna haft en islandshäst någon gång i livet också, gäller bara att ha tid till allt. Och pengar.Funderar

Tänkte göra en liten plus-minus lista:
+ slipper starka lukter av parfym, hårspray, deo (kommer inte i kontakt med dessa lukter så ofta längre)
+ kan ha släckta lampor var jag vill
+ jag kan gå runt som jag vill 
+ jag kommer inte pesta ner någon annans närvaro, bara min egen, med andra ord: kan vara hur sur jag vill och ta hand om mig själv precis som jag vill utan att de ska ge mig konstiga blickar
+ lättare att bjuda hem vänner (inte för jag vet vad vi skulle kunna göra men..)
+ mitt eget space 
+ försöka laga vegetarisk mat (som förmodligen kommer bli smaklös som alla mina tidigare försök, men det är ok för det är bara jag som kommer äta den.)
+ växa som person, bli mer min egen?
+ slipper se mina päron dricka alkohol eller vara alkoholpåverkade (har blivit bättre här hemma, har inte så mycket oro längre men blir på dåligt humör så fort de dricker)
+ ingen musik som stör vid vissa tillfällen när jag vill sova

- fick aldrig betala hemma (bara lite när jag sommarjobbat, annars har de varit extremt schyssta... Lite att de tänkte att jag skulle bo hemma och jobba ett tag - något jag själv också tänkt.)
- får laga mat, tvätta kläder och städa lägenheten själv
- får massa grannar åt alla håll och kanter som stör 
- Ökad risk för att bli rånad
- ensam, ingen familj, kommer inte att se dem lika ofta :(
- kan inte spara lika mycket pengar, alltså mycket högre utgifter
- hyran går inte till family utan till företaget som äger bostaden som säkert redan har massa pengar

______________________________________________________________________________________

Jag har det bra här hemma och vill gärna betala till mina föräldrar för känner mig skyldig till att göra det för att jag har sluppit det medans jag pluggat. De har liksom lagat mat varje dag till mig och mitt syskon, mamma har tvättat mina kläder och jag har inte gjort mycket allsGråter Bara tagit det där lilla vid sidan om som en 5åring klarar av.

Tycker det här är otroligt jobbigt. För om jag fortsätter bo hemma lär det fortsätta vara negativt mellan mig och föräldrarna, lite att blixtrar kommer mellan våra ögon ibland. Jag kommer vara sur. Men om jag flyttar så känns det så sorgligt!!! Tycker bara synd om mina föräldrar och jag mår kanske inte så jätte-toppen-bra just nu (men är ingen fara). Är bara sur och mörk. (och bortskämd) 

Kanske kan fråga vad mina föräldrar vill... Men aa.. Någon som har något tips eller åsikt kring detta? Någon som också upplevt något liknande? Vad tror ni är bäst att göra i min situation?

Jag tänker lite att jag kanske kan flytta och sen även betala mina föräldrar lite pengar i månaden. Men då känner jag mig samtidigt snål och tänker på min dyra dröm.. Men vad gör en dröm när jag kanske kan slippa min upplevda skuld? Kommer de ens gå med på något sådant?

Nu blev min text en mil lång känner jag....

Stort tack för att du läste.. Jag är lost.

Storgråter

Anmäl
2018-05-22 20:58 #1 av: Lonaa

Det första att fundera över; har du en bostad på gång? På många ställen i landet är det väldigt svårt att få tag på en hyreslägenhet, det krävs att man står i kö i flera år.
Med andra ord, om du inte har någonstans att flytta/redan står i kö så börja där.
Det innebär ju inte att du MÅSTE flytta hemifrån, bara att du har möjligheten om du bestämmer dig för det.

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2018-05-22 21:03 #2 av: Scintilla

#1 har möjligheten. Men vet inte om jag ska ta den.. Eller vänta... 

Tack för att du svarade. :)

Anmäl
2018-05-23 20:08 #3 av: OnlineCores

Jag tycker att du hade en ganska rolig plus- och minuslista och det märks att du har funderat en del på det.

Jag tror att du kommer att få mycket bättre självförtroende av att flytta hemifrån och få uppleva att du kan klara dig själv här i livet. Sen behöver du inte ha dåligt samvete för att inte betala hemma. Det är dina föräldrars ansvar att sätta gränser för dig när du bor hemma och om de inte har kommit till dig och sagt åt dig att du ska betala hyra, eller hjälpa till med hushållstjänster, så får de "skylla sig själva". Det är föräldrarnas ansvar att sätta regler i sitt hem, men om du trotsar det, blir det självfallet problem.

Jag tänker såhär: när barnen fyller 18 år ska de flytta hemifrån, punkt slut. Är det omständigheter som gör det svårt, t.ex. att barnet studerar eller har andra orsaker till försvårande av flytt, så ska man förhandla med sina barn om att de ska ha en plan för att flytta, vilket man som förälder har förberett sina barn under hela uppväxten om man har gjort rätt, samt att betala för att bo hemma och göra hushållssysslor. Barnen ska vara förberedda för att bo hemifrån vid 18 års ålder. Annars är det dags att bli förberedd.

Anmäl
2018-05-23 22:37 #4 av: Caeli

Klart att du ska ta chansen och flytta hemifrån! Förändringen i sig kan ju kännas lite sorglig - det är en epok i ens liv som tar slut. Men någon gång måste det ske och är man 23 så är det kanske dax att börja ta lite ansvar i vardagen...

10% av livet är underbart, 10% är svårt, 80% är vad du själv gör det till.
Anmäl
2018-05-24 18:58 #5 av: Scintilla

#3 hihi vad bra.SkrattarJa jag har lagt ner en väldigt stor tid på att fundera fram och tillbaka angående detta. Hyran ligger på 7000 så det är inte så jättebilligt. Men jag kommer kunna spara lite pengar om jag bor där endå.

Antingen det eller att jag bor hemma och spar till en insats för en bostadsrätt vilket kommer ta minst 1,5 år.

Känns lite mer spännande att flytta! :)

Och håller med, tror jag kommer växa som person och definitivt bli mer självsäker (det är något jag önskar). Jo det är sant, att jag kanske inte gjort något fel utan att de var de som tillät mig att bo gratis. Jag tänker att jag ska köpa en fin julklapp till dem. :)

Åh okej, tror det kan vara bra att sätta regler och gränser och vara tydlig med dessa som du beskrev. Får se hur jag kommer göra om jag någonsin får barn i framtiden. :)

#4 Jaa det är skrämmande men mest sorgligt att lämna föräldrarna.. Men tänker att jag ska prova och se om jag trivs där. Så får vi se vad som händer sen. Och ja, jag blir ju inte yngre. :)


Anmäl
2018-05-24 21:59 #6 av: OnlineCores

Är du det äldsta syskonet?

Du kan också välja att berätta för de att du uppskattar allt de gör för dig. Jag tror att de flesta föräldrar skulle bli väldigt glada över få att höra det.

I mitt fall så kom jag överens med mina föräldrar om att spara pengar till att få köpa min första lägenhet, men då var jag tvungen att betala hyra på 3000 kr, vilket jag inte tyckte om... Under tiden så letade jag bostäder och jag gick på många visningar. Jag var också nära på att köpa en 2:a i centrala Sundsvall efter ungefär 6 månaders letande. Jag kände att 750 000 kr skulle bli för mycket som första bostad ifall något skulle hända, som att bli arbetslös eller något. Sedan efter 6 månader till så hittade jag en etta som jag köpte för 370 000 kr. Det är bland det bästa valen jag gjort. Därigenom fick jag också en hyra på 2700 kr i månaden där allt ingår.

Har du fått något lånelöfte ännu. Annars skulle det vara något du kan ta tag i.

Anmäl
2018-05-25 07:19 #7 av: Scintilla

#6 Var det en bostadsrätt du köpte? Och aa, jag är det äldsta syskonet. 

Jaa, att visa uppskattning till föräldrarna är något jag gör alltför sällan tror jag.. Så det är en bra idé. :D

Åh okej, de flesta bostäderna verkar kosta mellan 1-2 miljoner eller ännu dyrare om det är bättre läge till jobbet häromkring. Och lånelöfte vet jag knappt vad det är (mer än vad orden i sig beskriver). Men det känns riktigt lockande att bo hemma och spara pengar och sedan köpa något. Hyran hemma kommer ligga någonstans mellan 3000 till 4000kr.

Men vet inte vad som är mest värt:
Erfarenhet av att bo själv, bli självständig, kunna bjuda över kompisar lättare och växa som person nu  vs. spara minst 1år till (24/25år) och sedan köpa min första egna bostad och sedan få allt det där fast bara lite senare. Kommer liksom inte kasta pengar i "ett svart hål" då.

Dock ser jag en liten positiv grej med att t.ex. bo hemma eller i hyresrätt och inte köpa... Det är att ifall jag vill börja plugga igen på någon annan utbildning så har jag inget lån i bakfickan som måste betalas. Men då tänker jag att det kanske går att ta något deltidsjobb eller liknande? Hmm, mycket att tänka på. :)

Men jag kanske tänker för mycket och känns som dessa frågor blir ju svåra för dig/alla er att svara på... När jag inte ens kan svara på dem själv, haha. :D

Tack så mycket för ditt svar. ♥ Det gav mig inspiration. :D

Anmäl
2018-05-25 08:23 #8 av: Scintilla

Tror jag kommer tacka nej och spara pengar till att köpa ett eget boende istället. Är väldigt osäker och det är endå ett bra läge här. 

Anmäl
2018-05-25 21:08 #9 av: OnlineCores

Vad kul att du blev inspirerad. LiparOch oroa dig inte för din ålder. Du är inte fullt vuxen i hjärnan förrän du är 25 år. Det sista som utvecklas är konsekvensetiskt tänkande från frontalloben, vilket innebär att man är mer benägen till att ta farliga- eller riskabla beslut tills att hjärnan är fullt utvecklad.

Det kan vara ett bra val, för jag tycker man ska vara jättenoga och ha tålamod när man väljer lägenhet. Det är ett ställe man kanske stannar några år i och det är viktigt att man kan trivas i den, och området.

Ok. Ja, jag köpte bostadsrätten 2012 och hade sparat ihop nästan 100 000 under ett år som jag bodde hemma. Då kunde jag lägga in en kontantinsats på 95 000 (25% av kostnaden) och slippa amortera (betala av) på bostaden (det är andra regler nu med amortering).

Boka ett möte med banken där du får lära dig vad det innebär med lånelöfte. Du kommer få många frågetecken utredda då. Det är också gratis. Bolånelöfte måste man också ha för att få bjuda på en lägenhet om det är via mäklare, annars får man inte vara med i budgivningen. Det blir också lättare när du förstår de ekonomiska villkoren mellan att äga en bostad och att hyra.

Anmäl
2018-05-27 09:05 #10 av: Scintilla

#9 Åh okej, det hade jag ingen aning om, jätteintressant. Älskar sån här kunskap haha. Tack. :)

Ja absolut. Kollade in lite bostäder innan jag tog mitt beslut ang. flytta eller ej och kände då att beslutet för en egen bostad är otroligt stort just för de anledningar som du skrev. Det är viktigt att trivas och att det ska kännas rätt. Att vardagen kan fungera om jag skulle bo där.

Låter som ett bra tips att ha ett möte, för sånna här saker är nog lättast att förklara i person (och för mig att förstå.. kanske Oskyldig

Ha en fin helg! :)



Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.