Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 2185 ggr
Skogsväsen
2018-10-03 20:19

Orkeslös, meningslöshet?

Tredje gången jag skriver om min text. Men jag har känt mig rätt så blank i huvudet den senaste tiden. Jag är off och orkar inte göra saker jag alltid brukar göra; att duscha kan liknas vid att gå en mil. Och jag har en (för mig hel) del saker jag vill och behöver göra. Men allt jag orkar är att sitta vid datorn och lyssna på musik och vara lite, lite kreativ i olika former.

Efter mina två texter som jag skrivit men tagit bort så tror jag att jag har löst en del av anledningen till att jag mår som jag mår. Självklart krävs det flera ingredienser för att det ska bli en fulländad maträtt och den här rätten känns inte så hälsosam men här är ingredenserna:

- Ensam men inte ensam. Jag är inte så jätte-ensam egentligen. Men jag saknar att få känna vänskap på ett djupare plan, det är där jag trivs. Alla mina vänner och halv-vänner känns så okontaktbara. Träffar vänner ibland men inte på det djupa planet. Och när jag tänker på min ensamhet så känner jag mig lite tokig.

- Inget ljus i tunneln. Har en dröm som blockeras av ett 3m högt hinder som jag inte riktigt har klurat ut hur jag ska komma över en.

- Förfallande utseende. Jag prioriterar hälsa så mycket jag orkar. Men av någon anledning blir jag alltid lila under ögonen och har andra saker jag bekymrar mig över. Kan liknas vid "mind-ghosts".

- Meningslöst liv. Upplever lite att jag lever livet som en robot. Eat, sleep, work repeat.

Ensamhet är nog ett problem som genomsyrar hela svenska samhället och i andra samhällen i större eller mindre grad. Jag ska utmana mig själv snart och kommer förhoppningsvis må bättre efter det. Men jag vet ju inte ens ifall jag mår dåligt nu? Känner ingenting. Är jag ledsen? Tror inte det. Så om någon frågar så mår jag bra.

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

Annons:
Farwuq
2018-10-05 10:50
#1

Du är inte ensam, jag känner igen det du skriver; hela samhället har den färgen.
Jag själv kämpar så hårt det går.

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Honestyisdead
2018-10-10 02:47
#2

Story of my life till för några år sedan. Fick äntligen rätt diagnoser, en ny typ av medicin och jag började hitta mig och acceptera min situation och känslor.

Idag har jag plötsligt 3 vänner som känns på riktigt. Som jag faktiskt bryr mig om och vi är på samma nivå. Äntligen en djup vänskap som jag alltid velat ha men aldrig hittade förr. Hade många vänner men ändå kände jag mig ensam.

Att du har en dröm är väldigt bra. Det hade inte jag. Och har inget direkt mål nu heller men jag har nu djur som ger mig mening i vardagen.

Får du någon hjälp med dina tankar?

Skogsväsen
2018-10-20 07:44
#3

#1 Tack, ja det är det jag misstänker… Att vi unisont går mot det hållet: ensamheten. Nu kan vi hålla kontakt över internet och det är mycket lättare och kräver inte så mycket ansträngning som att gå utanför dörren och möta någon ansikte mot ansikte, en annan människa med egna viljor, åsikter, känslor och ett eget mående. Att hantera allt detta ansikte mot ansikte är mycket tuffare än över nätet.

Och vi människor är i grunden lata för om vi inte vore lata så skulle vi inte spara energin -> kanske dö ut?

En tanke bara.

www (world wide web) är lite som ett tu-delat svärd tycker jag. Handle it with care.

#2 Åh vad underbart att det blev bättre! Jättegoda nyheter tycker jag. Vänner är så viktigt. Det känns som att det var väldigt länge sedan jag skrev mitt inlägg… Djur är underbara varelser, jag såg att du hade delat en katt i en annan tråd: jättesöt! Jag är dock mer en hundmänniska men i framtiden kanske jag också blir en kattmänniska. :D

Träffade en gammal tjejkompis relativt nyligen och jag blev lite "taken away" av hur cool hon var. Hon har varit väldigt osäker på sig själv en längre tid (men aldrig varit en ytlig människa) och när jag träffade henne så såg jag verkligen hur hon växt i sig själv och hittat sig själv. Det var fantastiskt att både se och höra och jag ser upp till henne nu. Hon är dock väldigt energisk till skillnad från mig som är väldigt lugn. Så vet inte om vår vänskap egentligen "matchar" så bra. Men hon är en person som jag väldigt gärna skulle vilja hålla kontakt med. Det är vad jag vill, även om jag är en tråkig person.

Dock så ska hon flytta till norrland så lär inte träffa henne så mycket framöver.

Shit vad jag gillar att skriva tror jag. Men snackade med min mor igår, det var hennes bortgågna brors 50års dag. De var bästa vänner sa hon, hennes enda bästa vän. De blev orättvist behandlade mot deras storebror. (Han var favoriten) Och hon sörjer sin lillebror stenhårt än idag och lider av hans bortgång, en smärta hon kommer bära med sig hela livet säkert. I ca 30år har hon burit på den. Men när hon beskrev hur tighta dem var… Så kunde jag inte låta bli att tänka att jag har nog aldrig upplevt en sådan kontakt med någon, ever. Och jag kommer kanske aldrig göra det heller.

Känner mig distansierad från mina föräldrar, min bror och mina vänner. Men nu har jag kommit till en nivå där jag inte tänker så mycket utan bara gör. För jag vill göra saker. Jag har återfått min ork nu. Även om jag upplever att jag irrar runt i skogen i förvirring. (och riskerar att bli ut-tröttad igen). Jag tror det är tack vare att jag började med kampsport och tycker det är kul.

Ps. förlåt för ett sent svar. Hade helt ärligt glömt bort den här tråden och loggade endast in här för att jag kommit på ett inlägg jag ville skriva. Jag har haft väldigt mycket den senaste tiden (inget som har hänt men har haft många sysslor.) så har knappt haft någon tid för något.

Ps 2. Life update: (om du inte orkar läsa så behöver du inte)
Har haft stress med mitt nya jobb…. Jag arbetar tydligen för långsamt….. Och jag visste att det skulle komma förr eller senare: en profetia som uppenbarade sig. Men det är okej, vi bildade en plan på hur jag ska kunna effektivisera min hastighet (genom att försöka mindre själv och fråga mer och bättre planering). Lessons learned.

Utöver detta så har jag försökt stenhårt med att klara min uppkörning för manuellt körkort, jag använde allt i min arsenal för att öka chanserna att lyckas: sov jättebra, åt jättebra, rörde på mig ordentligt för att få blodcirkulation och firade min success på toan precis innan uppkörningen. Och efter uppkörningen så trodde jag även att jag hade lyckats - men icke. Jag började ifrågasätta mig själv som en mänsklig individ, har jag ens tillräckligt med kapacitet för att köra bil? Min hjärna kanske inte klarar av det? Jag tror jag gör rätt men tydligen gjorde jag det fel, jag glömmer saker….

Så nu ska jag köra upp för automat istället… Det är mycket skönare också. Borde ha gjort det tidigare. Och om jag misslyckas denna gången så måste jag ta om teorin som jag klarade på första. Orkar verkligen inte det utan vill hellre ge upp då.

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

Skogsväsen
2018-10-20 16:15
#4

#3 Heh.. Är så negativ av mig men aa. Kommer säkerligen inte klara uppkörningen för det är en miljon skyltar och jag missar för många. Jag suger på kampsporten och är otroligt feg och rädd av mig.  Sämst på mitt jobb. Helt enkelt urkass och glömmer bort saker hela tiden.

This sucks.

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

Tissetass
2018-10-25 22:56
#5

Jag blir så avis på dig, som iallafall kör bil! Jag funderar också att ta för automat, en sak mindre att lära sig då känns det som :)  Men jag klarar inte ens av att ta mig till en körskola pga min sociala fobi dock…. och jag önskar jag fick hålla på med kampsport…eller tänk att få ha en hobby överhuvudtaget att gå till…..kämpa på  Ta hand om dig!

Skogsväsen
2018-10-28 08:30
#6

Failade uppkörningen. Körde fel och så blev jag stressad  för jag visste inte hur jag skulle komma tillbaka så snabbt som möjligt och gjorde misstag som jag visste var fel. Och så klarade jag inte fickparkeringen.

#5 Vad jobbigt med ett så stort hinder (social fobin).😕 Jag har själv aldrig lidit av det, det närmsta jag har kommit är att vara blyg och tystlåten.  Och ja jag kan verkligen rekommendera automat om du 1) inte vill riskera att spendera mer pengar 2) inte kan övningsköra så mycket.

Så du kan inte övningsköra med föräldrarna? Och på hela min gångväg till körskolan så träffade jag inte en enda person, dock körskoleläraren när jag var framme. :)

Och varför får du inte hålla på med kampsport? :o Är det pga. social fobin?

Och tack så mycket! Jag har inte varit där på ett tag, tiden springer iväg och jag hinner inte. Men ska försöka nu den här veckan igen. :) Stort tack och detsamma!

Sedan en sak som jag läst om just fobi är att för att komma över fobier så är det bra att utsättas för dem (gradvis). För genom utsättning så verkar vi "vänja" oss vid det hela och rädslan försvinner sakta. Virtual Reality fungerar också i vissa fall. Men du kanske vet om allt detta, ville bara tipsa :) Måste vara asjobbigt att ha fobier som gör att vardagssaker blir mycket svårare och kanske till och med omöjliga. :(

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

Annons:
Tissetass
2018-10-29 16:31
#7

#6 Tack dina tips och att du bryr dig, ja du har helt rätt! Blir och ta babysteps =)

Skogsväsen
2018-10-29 19:08
#8

#7 Ingen fara🌺 jag håller tummarna för dig, heja heja 😃

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

Upp till toppen
Annons: