Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 1854 ggr
Skogsväsen
2018-11-01 19:53

När det upplevs som att livet går utför

Vill skriva men jag suddar bara bort det eller spar…. (ber om ursäkt i förväg att jag skriver ett till inlägg, hade gärna skrivit ca 3st.)

På senare tid så tror jag att jag har blivit lite sämre inombords med mitt mående? Ibland så händer det att jag stänger av mina känslor och blir mer som en icke-responsiv zombie som knappt orkar möta andras ögon. För det är just det, jag orkar inte. Jag orkar inte bry mig. Istället för att skriva rätt och på ett schysst sätt så skriver jag på ett kortfattat och ärligt sätt - för jag orkar inte reflektera över hur det kommer uppfattas. Det låter bra i mitt huvud men högst sannolikt så låter det nog drygt för mottagaren/rna. Det känns alltså som att jag har blivit mer dryg nu för att jag inte orkar. Blir likgiltig.

Förut skedde detta endast så fort mina föräldrar hade druckit lite alkohol, det krävs bara en burk och jag stoppar ner mina känslor i byxfickan och vill hålla mig borta. Om de berättar en glädjande nyhet så orkar jag inte bli glad men jag kommer alltid på mig själv och försöker låta glad och tittar in i deras ögon. Och så får jag skuldkänslor.

Observera att detta inte är hela tiden, utan det är bara emellanåt som jag ramlar ner i dessa "gropar". Annars är jag mitt vanliga jag eller till och med lite extra glad! Och jag tycker om mig själv.  

Men jag hoppas att ovanstående bekymmer kommer gå över. Jag känner mig bara konstig och det gör att jag inbillar mig att min närvaro är oönskad. Och det får mig att vilja ta avstånd från nästan alla jag känner…

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

Annons:
Emo
2018-11-02 05:01
#1

Jag citerar det bästa ur ditt inlägg: "Och jag tycker om mig själv. "
Det ger hopp, för det övriga du skriver tror jag många känner igen. Livet är inte bara en dans på rosor, en hel del får man ta som det kommer. Du är inte konstig!
Hoppas det snart känns bättre.

 Värd på  Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973

Skogsväsen
2018-11-02 06:00
#2

#1 Yes det är jag glad över. Tog många år innan jag gillade mig själv. 😃 Jo, det är lite det jag tänker göra. Alltså ta allt som det kommer och så hanterar jag det då. Det känns som ett virrvarr i mitt huvud när jag försöker tänka på det här så jag tror det bästa också är att inte tänka på det och ta var dag som den kommer.

Och tack Emo. Det är lite jobbigt bara. Och nej, livet är verkligen inte en dans på rosor, för någon, skulle jag tro…

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

Skogsväsen
2018-11-11 21:50
#3

#2 Vill uppdatera och säga att det känns bättre. Visst har jag samma känslor kvar men de tar inte över hos mig. Jag mår bra igen men jag är i "försvars-läge" för att jag har upplevt stress på jobbet. Men som tidigare nämnts så kommer jag ta allt när det kommer, dock har jag förberett en plan A, B och C för alla utfall. 😃Men tyvärr så har stressen gjort att jag börjat tycka mindre om mitt jobb/trivas mindre… Det går lite upp och ner det där - som allt annat. 🙂

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

Emo
2018-11-12 03:29
#4

#3 Det går lite upp och ner det där - som allt annat. Glad

Kloka tankar. Det är ju så det är.

 Värd på  Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973

Farwuq
2018-11-13 06:49
#5

Allt svänger, man får räkna de lyckliga stunderna och glömma de mindre lyckade.

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Skogsväsen
2018-11-13 18:21
#6

#4 #5 så sant! Och Farwuq, turligt nog så är det lite så hjärnan fungerar… Som jag förstått det. Vi glömmer bort det jobbiga. :)

😃

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

Annons:
Upp till toppen
Annons: