Jag är en väldigt ensam person, och vart i en långdistansrelation nu i 3 o ett halvt år cirka. Han har blivit det mesta av mitt liv, vi väntar även barn tillsammans.(inte planerat men på väg)
Jag känner inte han vill detta lika mycket som jag, jag känner jag drar i alla trådar jag kämpar tills jag sliter håret av huvudet för att få det att funka, för att få till träffar. gråter vid tanken av ensamheten.. har också vart andra bidragande faktorer som jag har svårt att komma över som otrohet.
hur gör jag slut? är att göra slut ibland det bästa? ska man stanna fastän den andra personen inte bryr sig varken eller längre.
Om man känner att relationen tar mer än den ger så är det absolut bäst att göra slut. Förutsatt att man känner att det inte finns några lösningar och inget kommer bli bättre. Då finns det liksom inget mer att göra.
Huruvida man ska stanna med nån som inte bryr sig...Jag hade inte gjort det. För poängen med en relation är ju att man är där för varandra och stöttar varandra genom allt.
Jag förstår dock att det är väldigt väldigt svårt. Ensamhet är en hemsk känsla och jag vet av personlig erfarenhet att det ibland är lättare att hålla fast vid en skadlig relation än att bli helt ensam. och att ni väntar barn gör ju inte situationen lättare. ..Finns det någon närstående som du kan prata med om detta?
Medarbetare på jattekanin.ifokus Lift up the self by the self,and don't let the self droop down Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe
gav han en sista chans men han visade sina rätta sidor igen, började fråga om pengar och kalla mig dålig om jag inte hjälper (när han själv inte hjälper) och dessutom så när han var otrogen gav han henne alla möjliga gåvor då gick det bra. Fått nog nu tyvärr. Kommer vara väldigt ensam. Känns ändå som bästa beslutet.
Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.
Medarbetare på jattekanin.ifokus
