18. Ätstörningar

Underviktig men vill gå ner mer?

2019-03-03 20:07 #0 av: Lazié

Hej,

Jag lider av en ätstörning och har gjort det under många år (är idag 18 år). Mina problem var som störst i högstadiet, då åt jag väldigt dåligt och var så underviktig så att mina föräldrar var rädda för att jag skulle drabbas av anorexia. Mina höfter, ryggkotor och nyckelben stack ut såpass mycket så att jag kunde greppa om skelettet med mina händer. På skolrasterna åt jag aldrig, förutom när jag var på gränsen till att svimma av näringsbrist. Dom dagarna kunde jag inte stå upp av mig själv, jag var tvungen att luta mig mot bänkarna eller skåpen bredvid.

Idag så mår jag mycket bättre, men jag pendlar fortfarande mellan att vara underviktig eller kraftigt underviktigt enligt BMI. Efter julmaten vid årsskiftet var jag som alltid stressad över min vikt. Jag ställde mig på vågen och siffrorna visade att jag var kraftigt underviktig, trots det satte jag som mål att väga ännu mindre efter julmaten nästa år.

Ätstörningar gör en galen, blind. Jag lider av ett helt sjukt beteende som jag inte kan styra över. Min kropp är underviktig, i perioder kraftigt underviktig, men trots det så vill jag gå ner i vikt. Hur ser ni på det? 

Anmäl
2019-03-03 20:34 #1 av: Calcifer

Du måste söka hjälp, det tankesätt du har tyder på en ätstörning redan.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2019-03-04 06:50 #2 av: Farwuq

#0 Anorexia kräver professionell hjälp.  Sök hjälp innan du tar allvarlig skada.

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland

Anmäl
2019-03-04 21:22 #3 av: Lazié

#1 Den stora frågan är hur man som person med en ätstörning ska våga ta steget och söka hjälp. Att söka hjälp är som att blotta sig själv... Ledsen Jag har haft den här ätstörningen så länge så att jag inte vet hur en välmående kropp känns. 

#2 Tror tack och lov inte att jag har eller har haft anorexia, men å andra sidan är det kanske svårt att märka av själv. Psyket vill inte förstå eller inse att man måste gå upp i vikt för att må bra. ?

Stort tack för er hjälp Blomma

Anmäl
2019-03-04 21:37 #4 av: Calcifer

Lätt är det absolut inte, det är ju som med de flesta psykiska besvär man kan ha. Att be om hjälp kan vara det svåraste man någonsin gör, men många gånger måste man helt enkelt annars kan man inte ta sig ur det. För min del har det blivit så pass illa en del gånger att jag varit nära att sätta livet till, och då är det verkligen liv eller död. Be om hjälp eller så tar livet slut. 

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.