Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
09. Depression/Ångest

Hjälp

2019-03-18 21:19 #0 av: Kotten123

Ska försöka hålla mig så kortfattad jag kan.

Jag tror att mitt humör började ändras i högstadiet. Ibland var jag bara väldigt ledsen och irriterad. Jag fick magsår och katarr, antog att det var allt. Att jag var stressad över skolan. Jag gick ur nian, vilken för övrigt var mkt jobbig. I nian grät jag de flesta kvällar, medan jag vissa var helt upprymd.

Började gymnasiet förra året. Kände mig rätt tillfreds i början. Sedan slog humöret över tvärt. Jag trodde att jag fick återfall av katarr, gick till läkare. Fick mågon slags medicin och sades vila och sluta stressa. Vart övergripande väldigt ledsen och nedstämd mesta tiden. Skoldagarna var som i en film. Kände mig osynlig men ändå närvarande till och från.

Kortfattat blev jag senare utfryst av en grupp-eller många sa att det var mobbning, men jag vill inte titulera dem. Jag slutade den skolan, till vart jag är idag. Jag antog att det skulle lugna sig, genom att byta skola eller liknande. Började kolla på andra skolor, men fick då återfall. Jag fick ont i magen, var mkt nedstämd. Sedan nästa dag kunde jag vara väldigt glad, kreativ och ha många drömmar.

Mina föräldrar bokade akuttid på BUP i januari någon gång. Detta efter att de hade sett att jag hade sökt på möjliga sätt att ta sitt liv på. Besökt gick bra antar jag. De sa att jag högst troligen hade depression, jag fick utskrivna piller som skulle hjälpa med sömn. Föll tillbaka och vart rätt nedstämd, men det hade börjat bli en vana. Gick på mitt andra (senaste) besök, det gick väl bra antar jag. Där konstaterades depression.

Nu i alla fall- jag har mått dåligt väldigt från och till. Ena dagen kan jag fundera på att ta mitt liv. Allt är hopplöst, allt är fel, världen flyger förbi mig. Andra dagen kan jag vara hyperaktiv, översocial och ha overkliga drömmar. Några dagar senare skäller jag på mina föräldrar att de börjat ta efter mina drömmar för att förverkliga dem, för jag vill ej längre ”jag vill ändå bara dö”.

Den senaste gången jag var helt hyper var nog värst. Jag var hemma ensam och dunkade musik. (Kom ihåg att jag är mkt introvert och aldrig festat, supit el liknande.) Iaf så dunkar musiken, jag dansar runt för mig själv. Filmar och skriksjunger. Skiter i omvärlden. Skriver till mina kompiar om helt knäppa saker-frågar om det regnar, att jag nog ska gå ut i regnet själv, frågar konstiga frågor etc. Sedan tar jag fram alkohol och shottar. Kände ingen ånger då. Filmade och dansade lite till. Kände sedan hur piss jag mådde, men kämpade på. Dagen efter var också helt bra. Sov endast fem timmar, men var väldigt pigg hela dagen. Allt gick min väg, allt var bra. Jag kollade runt på resor, pratade en massor, shoppade.

Nu är dagen efter det. Alla planer jag gjorde igår har jag sopat bort. Skriker och anklagar mina föräldrar för att de lyssnar på mig och mina drömmar. Jag förklarar för dem att det inte är deras val om jag tar mitt liv, och att jag vill göra det när jag mår bra. Att det är bättre att själv har kontrollen över när livet tar slut-i ett bra ställe i livet.

Nu några timmar efter är jag fortfarande nedstämd som vanligt. Men jag har börjat fundera över om det verkligen ”bara” är en depression? Den har varit väldigt från och till-men hur kan det gå på några dagar? Kollar tillbaka på de videosarna jag spelade in-det är väldigt skräckinjagande. Det känns knte som mig. Nu sitter jag med svullna röda ögon, aka my basic look, och kan itne ens föreställa mig liknande lycka till den jag spelar på videosarna.

Hjälp-kan det vara något annat? Hur ska jag förklara mig på nästa möte? Någon som varit i samma sits?

Anmäl
2019-03-19 06:47 #1 av: filopa

Visa/läs din text här för din psykolog/kurator/läkare.

Anmäl
2019-03-20 19:45 #2 av: Mligg

Det du beskriver kan få en oseriös läkare att tro du är Bipolär jag skulle därför inte visa texten om du inte känner läkaren bra och litar på denna. Jag skulle säga att det låter som PTSD.

Anmäl
2019-03-20 19:48 #3 av: Mligg

Kom ihåg att Bipolär är inte som många beskriver det. Utan är mycket allvarligare en så, du har också fått utskrivet piller gissar på SSRI tänk på att biverkningar kan ge symtom som likar annan psykiatrisk diagnos.

Anmäl
2019-03-20 21:05 #4 av: OnlineCores

Mligg, allt är inte PTSD... Vad får dig i den texten att tro att det skulle vara det? PTSD är en jättegrov störning och krävs en ordentlig utredning. Att yttra sig sådär på en kort text är för oseriöst, och missleder bara.

Anmäl
2019-03-20 21:17 #5 av: Mligg

Har jag skrivit att allt är PTSD? Och har jag fastställt PTSD jag skriver att det låter alltså en hypoteser Har man blivit så utsatt som hon/han blivit i skolan under så lång tid så utvecklar man PTS som senare härleder till PTSD varför det låter som PTSD är den historia som hon referat och hur hon utåtagerar. PTS får 50% av befolkning alla har i princip varit med om något traumatiskt i visa fall blir stressen kronisk om man inte kan hantera den den och om det är pågående alltså PTSD vilket det är i honom/hennes fall. Alltså mobbning. Hon ställer en fråga som jag som medicinsk kunnig svarar på. Frågor på det?

Anmäl
2019-03-20 21:28 #6 av: Mligg

Jag tycker i övrigt kotten123 har beskrivit sin situationen utomordentligt bra som ger mig en bild där jag sedan svarar om det är något annat en depression eller om det kan vara något mer. Vilket det år självfallet att det är kotten123 har haft återkommande stressrelaterade probelm väldigt grova dessutom. Få magsår i skolan pga stress är extremt ovanligt. Han/hon har haft det fruktansvärt stressigt pga mobbning etc.

Anmäl
2019-03-20 22:02 #7 av: Mligg

Jag hitta en bra artikel som du kan läsa kotten123

http://o-m-m.se/dokument/Mobbning%20Kalmar.pdf

Anmäl
2019-03-21 22:30 #8 av: OnlineCores

Trauma är inte i närheten samma sak som PTSD. Och när du säger: "Har man blivit så utsatt som hon/han blivit i skolan under så lång tid så utvecklar man PTS som senare härleder till PTSD", nej, det är mycket mer sannolikt att det är något annat än PTSD. Och ditt påstående mellan PTS och PTSD berättar att du inte har någon som helst kunskap i området.

PTS står för Post-Thrombotic Syndrome, och PTSD står för Post-Traumatic Stress Disorder. Det där D-et som du pratar om, står för störning, översatt till svenska. Visst, det är mycket möjligt att det finns någon trauma inblandad, men att påstå att det skulle vara något så extremt som PTSD är helt ogrundligt.

Anmäl
2019-03-22 12:21 #9 av: Mligg

Återigen så fastställer jag inte PTSD. För kännedom kan meddelas att jag är leg. specialist läkare inom psykiatri och har bra koll på diagnos manualerna DSM V och ICD 10.

Att trauma inte är i närheten av PTSD? Vet du möjligtvis vad T står för i PTSD?

Anmäl
2019-03-22 12:31 #10 av: Mligg

- Trauma är inte i närheten samma sak som PTSD.

- Visst, det är mycket möjligt att det finns någon trauma inblandad.

Eeeeh 🤔

Du kanske ska lämna över det här till proffsen.

Anmäl
2019-03-22 20:52 #11 av: OnlineCores

Trauma är ett bredare begrepp medan PTSD är en specifikt diagnos...? Och om du är proffs så styr du personen i första hand till vårdcentralen om den vill ha en diagnos. Du borde också veta att man inte ska yttra extremt osäkra diagnoser till andra personer för att det kan föda nya symtom hos en del individer. Det skapar förvirring och det är inte informativt om vad det är. Diagnoser ger man i första hand p.g.a. försäkringar, inte för att tillfredställa behov.

Anmäl
2019-03-23 00:27 #12 av: Mligg

Nu råkar TS vara patient hos psykiatrin så då är det väl väldigt dumt att styra henne till vårdcentralen. Det är inte patientsäkert. PTSD är betydligt mer evidensbaserad diagnos en övriga diagnoser som man skriver om i andra inlägg ta tex bipolär det är diagnos som ställs alldeles för lättvindigt och bör utredas under många många år och betydligt mer osäker likaså med personlighetsstörningar. Vidare är ADHD och Aspbergers svåra diagnoser och kräver noggranna utredningar. Samma med PTSD men utifrån kottens123 beskrivning så låter det som PTSD men jag måste träffa patienten först inte jag kan ta ställning till diagnostik just därför svarar jag henne vad jag TROR det kan vara och säger inte att det ÄR PTSD. Hoppas du kan relatera och förstå mina kommenterar.

Nej det föder inte nya symtom 😳

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.