Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
16. Sömnproblem

Drömmar

2019-06-23 20:38 #0 av: to2003

Hej, jag är en tjej på 16 år som inte vet vart jag ska riktigt vända mig, så jag testar att skriva här. Jag har under hela mitt liv haft väldigt stor fantasi och detta har märkts på hur jag drömmer under natten då mina drömmar är väldigt unika gemfört med andra jag pratat med. Det startade när jag var liten då jag hade nattskräck varje kväll under ett halv år. 

Vad jag menar med att mina drömmar är unika är flera saker. Jag kan komma ihåg flera drömmar jag drömt under nästan varje natt med detaljer. Min hjärna har även byggt upp egna världar eller ställen som jag kan komma tillbaka till i vissa drömmar som jag enkelt nu kan beskriva hur de ser ut. Men det mest unika med mina drömmar är att jag vet att det är en dröm. Varje gång jag drömmer tänker jag alltid på det, och detta leder till att jag själv kan tänka väldigt eget i mina drömmar och styra lite hur som. 

 Jag har haft flera lucy dreams och false awakening dreams som jag kan styra, då jag kämpat med att göra saker som ska få mig och vakna och tillslut lyckas jag alltid. Jag känner även på mig i början av en dröm om den kommer bli läskig och kan då lyckas väcka mig själv innan mardrömmen kommer. Under mina false awakening drömmar inser jag redan på direkten att jag drömmer då jag lätt lägger märke till någonting skevt, antingen med min mobil eller hand. 

Detta i överlag tycker jag är väldigt kul för att det är spännande i drömmen och mina kompisar blir alltid lika chockad med vilka detaljer jag kan säga om mina drömmar. 

Men efter inatt så tycker jag att det börjar bli obehagligt. Jag har haft sömnparalys en gång när jag var cirka 10 år men den var inte så läskig och jag har inte haft sen dess. Inatt när jag skulle sova kollade jag tiden på min mobil, 01:02 och valde efter det att försöka somna. Jag la mig rygg och började redan innan jag somnat att höra ljud och få fram bilder i huvudet som sedan utvecklades till en dröm. Drömmen började vanligt och det var inga konstigheter alls förutom att jag kunde tänka väldigt fritt och styra lite vilket var vanligt för mig. Men efter en stund började jag få en obehags känsla, jag visste att jag skulle börja drömma en mardröm så jag gick runt på platsen jag befann mig och började försöka tänka och väcka mig själv. Tillslut vaknade jag, i min säng och i mitt mörka rum. Det ända var att jag inte kunde röra mig. Jag kunde endast röra min hand då jag försökte tända lampan vilket inte funkade. Jag började fatta då att detta var en dröm. Det kändes som jag låg i sängen och försökte tända lampan samt öppna mobilen i 10 min och jag kände ett stort obehag. Jag bestämde mig för att jag måste hämta min mamma som är i rummet brevid. Jag fick trycka mig upp i sängen då jag trycktes tillbaks och jag rörde mig i konstiga ryck, nästan som att hela min kropp krampade och ryckte. Jag lyckades sätta mig upp i sängen och gjorde en kullebytta ner från sängen. "nu hör säkert mamma fallet och hjälper mig" tänkte jag. Men fallet lät ingenting, jag tog mig upp och fick nästan pressa mig fram genom mitt rum samtidigt som min rygg böjdes ryckandes back i en konstig ställning samt min nacke och huvud. När jag kom ut i mammas rum försökte jag skrika, men ingenting kom ut ur min mun. Bara rostiga andningar, jag tänkte att det kanske var verkligt och att jag fått en allergisk reaktion av något. Jag ansträngde mig för att göra det minsta ljud och när jag väll fick fram små gnyn hörde jag mammas röst säga "det är lugnt nu". Jag blev jätte besviken och jag kände hur min kropp drogs tillbaka till min säng och efter en blinkning låg jag där igen utan att kunna röra mig. Jag försökte tända lampan men det gick inte. Efter 4-5 försök med att sätta min kropp upp i hög fart, låg jag i samma position som precis en sekund före och kunde röra mig igen. Jag tände lampan och var chockad. Jag var inte rädd för något men obehaget jag kände i drömmen satt kvar. Jag såg inget i drömmen men jag vet och kände att någonting var med mig i rummet när jag försökte vakna. Det skevaste är att denna drömmen skedde på 20 minuter. När jag kollade klockan var den 01:25.

Jag var vaken i 4 h efteråt då jag inte vågade släcka lampan eller sova i mitt rum. När det blev lite ljust ute gick jag tillslut ner till mitt tv-rum och la mig i soffan och somnade. Jag har även haft lite små ont i nacken under hela dagen.

Jag ville bara dela med mig av detta för att se om någon känner igen sig och även om det finns någon speciell anledning till varför jag drömmer så speciellt jag gör. Jag har ingen speciell psykisk ohälsa, ibland kan jag vara stressad men inget mer än det.

Förlåt för väldigt långt inlägg och tack för svar.

Mvh

Anmäl
2019-06-24 06:53 #1 av: Farwuq

Jag känner igen mig i en hel del av det du skriver. Jag har haft ett större antal av både utanför-kroppen-upplevelser, lucy dreams, sömnparalyser och false awakenings under mitt liv.

Jag har lärt mig hantera det på två sätt, dels att jag har slutat att betrakta det som en ”förbannelse” och snarast betrakta det hela som en gåva.

Sömnparalyser är lite ruskiga, det kan jag instämma i speciellt om man tycker att någon annan är närvarande i skuggorna, men det går att hantera, de kan inte skada dig; även om du tycker att de rör vid dig. Om du spänner dig så blir det bara svårare att vakna ur paralysen. Försök behärska din andning och tanke.

Lucy dreams och utanför-kroppen-upplevelser, tar jag som en gåva. Jag för ”dagbok” över det jag upplever och de jag möter; det blir en mycket intressant läsning när man går tillbaka i tiden och läser. Kämpa inte för att vakna utan stanna kvar där du är och dokumentera. Har du en utanför-kroppen-upplevelse, prova med att pressa dig igenom en vägg eller att sväva, låt dina tankar syssla med något positivt och intressant. Bli nyfiken och önska att du t.ex. befinner dig på månen eller så.

Mitt råd är. Behärska din rädsla och låt din nyfikenhet ta över. För en ”drömdagbok” där du skriver ner allt som du ser och upplever. Det finns människor som är återkommande i mina upplevelser, jag sätter namn på dem och försöker lära känna dem.

Jag är en bra bit över 60 och fortfarande väldigt nyfiken och har slutat vara rädd.


Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.