09. Depression/Ångest

Vet inte vad jag ska ta mig till

2019-09-09 07:50 #0 av: Ninnilie

Hej! Jag har sedan ca 6-7 år tillbaka haft en del ångest och en jävla massa tankar. Ingen ångest som i att jag har panikånestattacker, men mer att tankarna bara maler på. Det startade med att jag fick dödsångest när jag gick i gymnasiet (var skräckslagen över att vara död i en eveighet). Jag pratade inte särkilt mycket om detta med någon , bortsett från att jag berättade för min närmsta vän efter en snefylla som minst sagt uttryckligt visade min ångest. Har dock med tiden jobbat bort skräcken och ångesten själv, vad som finns kvar är en grunläggande känsla av menigslöshet. 

De senaste åren har jag dock utvecklat något som nu har börjat påverka mig allt mer och jag känner att jag hamnat i en verkligt nedgående spiral. Jag känner mig ledsen, nedstämd, ensam, och oengagerad. Jag har tidiagre varit social och lättsam i sociala sammanhang, men nu har jag ångest kring detta då jag känner att jag absolut inte är bra nog eller intressant nog. Varje steg jag tar, varje handing, varje tanke och varje ord analyseras av mig och jag övertänker väldigt mycket. Samma negativa tankemönster upprepar sig om och om igen i min hjärna och jag blir besatt. 

I och med detta och lite till, finner jag mig både lat och uttråkad, ser ingen mening och har därför ingen ambition eller driv till att pusha mig själv till att åstakomma något krävande. 

Att söka mig till proffisionell hjälp är något jag har tänkte på under en lång tid, men det skrämmer mig verkligen och det verkar komplicerat. Brukade ofta drömma om att jag skulle bli tvingad till hjälp av mina föräldrar, men då jag är väldigt bra på att dölja mina känslor visste de ju såklart inte om vidden av problemet.  Hur vet jag vem jag ska vända mig till? Tänk om det inte blir rätt eller en "bra" person jag får prata med? Det verkar dyrt? 

Jag bor och studerar utomlands, i USA, så skulle behöva vända mig mot någon typ av online-hjälp. Skulle föredra att prata och inte skriva dock. 

Jag är en perfektionist och prestationsångesten lurar runt hörnet även när jag tänker på att söka hjälp. Känner att min mentala hälsa just nu med allt högre hastighet försämras, vilket oroar mig. Jag känner också att jag är fast i min egna berättelse om att jag mår dåligt, vilket gör att jag bara mår sämre. 

Någon som har tips på vad jag kan ta mig till?

Anmäl
2019-09-09 08:13 #1 av: Calcifer

Angående hur mycket det kostar hänger nog väldigt mycket ihop med vilken försäkring du har. Jag har inte studerat i USA, men i Japan, och där var man tvungen att ha en försäkring som täckte en del utgifter, men inte allt då det var ett annorlunda system där. Har en vän som flyttat till USA och gift sig och går under sin mans försäkring och det gör en del av hennes psykiatriska vård billigare, och en del mediciner, men de har ändå rejält stora utgifter. Strular det med försäkring och hon inte kan bli av med medicin kan de lägga ut typ 3000:- på en månads medicin eller det dubbla t.o.m. 

Det jag skulle tipsa dig om att göra är att kolla med skolan, det bör ju finnas någon där som du kan prata med. Det gjorde jag i Japan, jag pratade med personalen och frågade om de kunde hjälpa mig att hitta en engelskspråkig läkare för min psykiska ohälsa. Nu fungerar det ju annorlunda där också, att de hellre medicinerar bort problem än att prata om dem - medicin och läkarbesök där var rejält billiga. Pratade med en engelskspråkig psykolog tre gånger och det kostade 700:- per besök för en timme och fanns ingen försäkring som täckte det.

Men det var naturligtvis i ett helt annat land, ville bara ge exempel på hur det kan se ut och att jag rekommenderar dig att tala med de på skolan.

Att söka hjälp kan vara det svåraste du någonsin gör, men det kan också vara det som verkligen räddar dig ur din situation och låter dig leva ett liv som du känner är mer betydande. 

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2019-09-09 17:46 #2 av: vallhund

Finns det psykolog eller psykoterapeututbildning där du studerar/bor? Här i Sverige är det väldigt billigt att gå i terapi hos elever under utbildning.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2019-09-09 20:18 #3 av: Lona

Hur gammal är du nu? Vad gör du i USA? (Jobbar, pluggar, flyttat med en kompis/partner etc?)
Är du i USA långvarigt eller för en kortare period? Hur man får hjälp där vet jag tyvärr inte, här hemma hade jag hänvisat till vårdcentralen men det hjälper ju inte dig.Ledsen
Men släpp tankarna på att du är lat eller saknar driv! Lättare sagt än gjort, jag vet, men ge dig själv lite respit.
Det går givetvis inte att ställa en diagnos baserat på ett inlägg på internet, men det låter ju som att du har någon form av depressions/ångestproblematik. Då handlar det inte om att "få tummen ur" eller att "rycka upp sig", det är ju faktiskt en sjukdom. Samma sak med att känna sig osäker socialt eller att man inte räcker till, att ha de tankarna och känslorna i viss grad är vanligt men nånstans blir det för mycket och då behövs ofta hjälp för att ta tag även i den biten.
Har du någon lärare/annan skolpersonal du kan vända dig till om du pluggar, alternativt någon arbetskamrat/chef om du jobbar?
Kan dina föräldrar hjälpa dig på något sätt även om de är kvar i Sverige? Kanske hjälpa dig att hitta rätt kontakter, fixa ekonomiskt stöd och så vidare - eller att helt enkelt finnas där för dig, även om det är på andra sidan Atlanten?
Det kan kännas pinsamt att prata om sånt här men skäms inte! Psykisk ohälsa är lika påtaglig som fysisk och handlar som sagt inte om att man är lat, "vrickad" eller konstig på något sätt. Nedstämdhet/depression och ångest är dessutom betydligt vanligare än många tror, det är bara det att man sopar det under mattan.
När det gäller ens föräldrar så har de ofta anat att något inte stämmer, men inte vad som är fel. Det kan faktiskt vara en lättnad för dem att du pratar med dem om det här (eller skriver till dem om det känns bättre), då vet de var ni står och kan lättare hjälpa dig.
Det kan vara jättesvårt att bryta sig igenom den där fasaden som man byggt upp, men det är första steget till att bli bättre. Du måste våga räcka ut en hand och be om hjälp för att kunna bli bättre.

Hoppas att du finner en lösning, du är inte ensam!Blomma

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.