01. Akuta situationer

Vad är det som händer?

2019-10-07 02:22 #0 av: Feliiciia

Vet inte riktigt vart jag ska lägga det här inlägget, så ber om ursäkt på förhand. Började för några timmar sen få extrem ångest och störtbölade. Kort därefter fick jag panikattack efter panikattack. Föreställde mig att skuggor rörde på sig. Samt att hela rummet överlag verkade röra på sig. Jag tror att jag hör avlägsna ljud. Det är som att en del av mig hör dem och en annan del inte gör det. Känns som att någon ska krypa upp från under sängen eller kika in på mig genom fönstret. Tog mig en halvtimme att våga lämna badrummet och gå in i mitt sovrum. Fick en panikattack av bara tanken på det. Kan även påpeka att jag sprang blundandes in i mitt rum. Fick stunder där jag frös och hade gåshud över hela kroppen, för att i nästa stund svettas arslet av mig. Är så förvirrad över vad som händer. Är något nedstämd vanligtvis. Men absolut inget farligt, mest att livet kan kännas tungt. Men det har aldrig hänt något liknande som det här. Kan även tillägga att jag endast har drabbats av en enda panikattack i mitt liv för flera år sedan. Är det någon som vet vad det är som händer?

Anmäl
2019-10-07 13:43 #1 av: Kotten123

Lever med väldigt liknande händelser. Vet hur obehagligt det är. Men det känns konstigt att det bara ska ha kommit så plötsligt. Har du varit extra nedstämd, orosfull eller stressad under det senaste? Eller kanske kommit ur en extra jobbig period?

Söker själv hjälp för detta då det är extremt jobbigt, men man får bara vara noga med att inte tappa bort sig själv när det händer. Jag brukar alltid försöka tänka att allt, även om det så kommer in en demon i rummet, är helt självklart och naturligt. Försöka att inte övertänka, bara låta allt ebba ut.

Anmäl
2019-10-07 21:47 #3 av: Lona

Usch, vilken otrevlig upplevelse!Ledsen
Äter du någon medicin, vare sig det är psykofarmaka eller annat? En del läkemedel kan ge riktigt läskiga biverkningar, till exempel kan en så vanlig medicin som kortison utlösa psykoser.
(Nu menar jag inte att du har en psykos, tvärtom, men man tänker inte alltid på att "vanlig" medicin kan ge kraftiga biverkningar även mentalt.)

Jag läste ditt andra inlägg på Kvinna.ifokus (om pmds), kan du ta upp detta med panikattacken med din psykolog? Om inte, har du någon annan du kan prata med om detta? Skolsköterska, kurator...?

Det är vanskligt att spekulera på internet vad som har utlöst attacken, men om det skulle dyka upp igen så kan du ringa psykakuten (eller 112 om det är lättare att komma ihåg när du har panik) alternativt be någon skjutsa dig dit om du har möjlighet till det.
Att veta varför paniken dyker upp är en stor del i att kunna hantera den, likaså att få lite vettiga "redskap" att ta till i det akuta läget.
Har du någon som du alltid kan ringa, oavsett tid på dygnet och vad det än gäller? De kanske inte känns så himla kul att ringa någon mitt i en panikattack, men det kan vara till stor hjälp (och är ibland lättare än att kontakta vården) men blotta tanken på att det finns en person som man kan prata med kan göra att det känns tryggare.

Jag hoppas att du får hjälp med detta, eller ännu hellre att det inte dyker upp igen, förstås. Försök ta hand om dig! Och du, försök ligga på om medicin/behandling mot din pmds! Man ska inte behöva må skit för en sån sak och den underlättar ju inte precis när det gäller att förebygga och hantera panikattacker.Blomma

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

2019-10-08 13:58 #4 av: Feliiciia

#1 ingenting i mitt liv har varit utöver det vanliga. Kan därför inte riktigt dra någon koppling till något sådant.
#2 äter inga läkemedel. Tog upp det med min psykolog, men hon verkade inte riktigt ta det på så stort allvar. Har inte riktigt någon person att ringa till dygnet runt. Då mina föräldrar inte är särskilt förstående när det kommer till mitt mående. Tack så mycket för dina råd.

Anmäl
2019-10-09 20:04 #5 av: Lona

TS, ungefär hur gammal är du? (Jag har fått för mig att du är 16 men är kanske helt ute och cyklar?)
Du behöver givetvis inte skriva varför du går hos en psykolog men känner du att du får någon hjälp alls? Tycker du att det funkar bra med henne, att ni är på samma våglängd så att säga? Om man har någon form av terapeut/stödperson etc så är det väldigt viktigt att man får en bra relation med den personen, annars kan man lika gärna sitta av tiden själv. Om ni inte klickar så är det definitivt inte ditt fel på något sätt, det är hennes jobb att se till att det funkar!
Jag tänker att hon borde ha tagit det du berättade på större allvar eftersom du själv upplevde det så intensivt och skrämmande. Hon kanske försökte tona ner det och inte göra en stor grej av det, men om man redan är rädd och har ångest är det snarare bättre att någon bekräftar ens känslor och tankar.
"Jag hör att du tycker att det här var en vidrig upplevelse, så här kan vi jobba med det", istället för att mer eller mindre vifta bort det.
Jag får inte likadana panikattacker men kan få för mig att hyresvärden spionerar på mig eller att grannen har en dold kamera i mitt badrum. Rent teoretiskt kan jag resonera med mig själv att det (förmodligen) inte är så, men KÄNSLAN finns där ändå. Ibland hjälper det att jag talar högt med mig själv: "Lona, nu tänker du konstigt igen. Du är helt trygg här och ingen spionerar på dig." Av någon anledning blir det mer konkret om jag sätter riktiga ord på det och inte bara mal runt en massa läskiga tankar och känslor i skallen i en enda röra.
I vilket fall, även om det är väldigt skrämmande att få såna attacker så är du INTE på väg att bli galen eller så, du är inte "störd" på något som helst sätt om du är orolig för det. Det finns förklaringar till att man får sådana panikattacker och de går som sagt att bearbeta och hantera men det behöver man oftast kompetent hjälp med IRL.
Försök att ta upp det igen med din psykolog om det känns som att du behöver det! Jag håller tummarnafför att det här inte dyker upp igen och att du får bra hjälp OM det skulle hända!❤️

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2019-10-11 22:22 #6 av: Feliiciia

#4 jag är 17 år, så du var nära ;). Jag går dit för problem med ätstörningarm men har inte kommit någon vart på 1 år. Min och min psykologs relation är inte särskilt bra. Jag litar inte på henne, då hon har gått bakom min rygg. Men jag ska nästa vecka börja hos en ny psykolog. Så förhoppningsvis får vi en bättre relation med varandra.
Jag har inte upplevt något i samma grad som det jag skrev om i mitt inlägg. Men däremot har jag börjat höra ljud, som jag är väldigt övertygad om inte existerar. Samt att jag ser rörelser och något som liknar små figurer dyka upp för ett ögonblick. Övningskörde för någon dag sedan och såg något som jag trodde var ett djur springa ut mitt i vägen. Tvärnitade, men det fanns ingenting i närheten. Vilket min mamma även bekräftade när hon frågade vad jag höll på med. En annan underlig sak som får mig att freaka ut lite är att jag har börjat känna dofter som verkligen inte kan vara i min närhet. Kan ligga i min säng och helt plötsligt känner jag doften av parfym. Vilket även försvinner efter någon sekund. Asså förstår verkligen inte vad som händer! Känner knappt igen mig själv längre. De egenskaper som kännetecknar mig håller på att tyna bort. Känns som att jag tappar mig själv :/
Men tack så jättemycket för ditt stöd och dina tips! Det uppskattas verkligen och jag hoppas att de även kan fungera för mig❤️

Anmäl
2019-10-12 20:34 #7 av: Lona

#6, Det låter inte helt bra, om jag ska vara ärlig. Det är jättebra att du själv är medveten om att ljuden inte är "riktiga" men helst ska man förstås inte ha hallucinationer alls, vare sig det gäller ljud, lukter eller sånt man ser.
Hur upplever du ljuden? Är det röster eller mer "bara brus"? Låter de skrämmande/hotande? Jag tänker att det känns förstås betydligt värre om de på något sätt är hotfulla än om de bara finns där som lite bakgrundsljud.
Tills vidare kan det vara bra att du väntar lite med övningskörningen, inte för att jag tror att du är en trafikfara egentligen men för att vara på den säkra sidan.
Kan du ta upp det här med din nya psykolog direkt i veckan som kommer? Vad de än beror på så är de viktiga symtom som förmodligen bör kollas upp. Om du inte vill prata med psykologen så vänd dig till någon annan, som mottagningen som psykologen hör till (Bup?), vårdcentralen, ungdomsmottagningen eller liknande.
Jag tycker att det är skitläskigt när/om jag börjar "tappa greppet om verkligheten" men försöker att nånstans ha kvar lite vettiga tankar som kan resonera med mig själv. För mig blir det betydligt bättre med psykofarmaka, främst vanliga antidepressiva. Förmodar att jag på något sätt har en "svaghet för att tappa verkligheten", om jag då mår dåligt psykiskt av andra anledningar (depression, ångest, mm) så klarar jag inte att hålla uppe mitt "försvar" liksom.
Det mänskliga psyket är fascinerande men det är mindre kul när man är mitt inne i någon form av dysfunktion.
Ta hand om dig nu och håll gärna kontakten här! ❤️

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.