2019-11-13 23:35 #0 av: Silverfågel

Jag har lätt för skratt, gärna en sådan som tvångsmässigt bubblar fram och knappt går att kväva (håller andan, spänner mig osv) och  ibland slinker skrattet igenom endå som olika former av konstiga ljud vilket gör att jag tappar mer av självkontrollen och ett väldigt konstigt skrattliknande ljud kanske hinner dyka upp innan jag snabbt kväver det igen och min möjlighet att prata vid detta tillstånd är inte så god.

Jag brukar gärna gå därifrån då och försöka coola ner mig och lämna detta "fnitter-tillstånd".

Kan få det när jag hör ett roligt omedvetet ljud från en kollega, från ögonkontakt, från när jag hör något som någon berättar som kanske inte ALLS är roligt egentligen men själva rösten från personen blir på något sätt humoristiskt för mig. (inte att de har en rolig röst men tonläget/någon vokal etc kanske jag reagerar på). Min vän berättade idag att en person i en familj som han var bekant med hade dött och när han berättade mer information om det för mig så kände jag att mitt skratt ville bubbla fram igen. NEJ!!! STANNA DÄR DU KOM IFRÅN! Jag försöker distrahera mitt skratt (mig) genom att prata och säga det jag egentligen vill säga, beklaga och säga mina tankar.

Om vi är många samlade kan jag bli nervös och få dessa "attacker" av behovet till att skratta fast inget ens är roligt. Eller om det är ett skämt på någons bekostnad så tycker jag det är hilarous ibland men att mitt samvete vill inte skratta.

Jag skrattar inte så mycket i övrigt, vill skaffa en humor för jag förstår aldrig skämt och behöver få dem förklarade, komedier är inte min grej heller. Jag skrattar åt andra saker.

Men jag ogillar verkligen att skratta på någon annans bekostnad, alltså att någon kanske skulle må dåligt av att jag skrattar.... Det vore hemskt och jag skäms ofta när jag skrattar i (enligt mig) fel situationer.