Hej,
Jag har så långt jag kan minnas inte känt mig levande, det känns liksom som att jag är i en bubbla och världen utanför. Det sista minnet jag har är att jag är i en husbil med orange pyjamas, bilden är stark men jag minns inga händelser. På dagis säger jag sedan att jag är kvar i husbilen och att allt det här är en dröm, och jag väntar på att mamma ska väcka mig.
När jag var yngre kunde vissa låtar eller stunder "ta mig tillbaka till liv" men sällan nu när jag är äldre. Jag undrar om det är någon som upplevt samma sak, och om ni fått hjälp? Jag har träffat många olika samtalskontakter och psykologer genom åren men aldrig fått gehör för just den här biten.
