Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen 01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media

32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
14. Schizofreni

Trösta liten flicka

2020-04-23 14:05 #0 av: Anonym

Hej!

Jag är schizofren (Vill inte gå ut med det. Därför som jag är anonym)  och har en liten flicka i mig som jag har fått ta hand om i kanske 24-25 år, är 29 år nu.

Min mormor gick bort i januari och jag har haft svårt att trösta flickan. Försöker förklara att det är min mormor men det hjälper inte. Det var jobbigast i början. Då kom hon fram på jobbet och grät. Jag står i en kassa så jag var ju upptagen samtidigt. Fick kämpa för att hon inte skulle gråta utåt. Jag har inte kunnat sörja själv för då kommer hon fram och tror att det är okej att gråta. Ibland har jag blivit jättearg och skällt ut henne. Det har hjälp någon gång, men sen kommer hon tillbaka och blir ledsen för att jag har skällt ut henne. Jag har hjälpt henne med allt. Från mat till söva och gå på toa. Jag pushar henne och försöker få henne trygg. Nu har jag visserligen medicin som bromsar. Fick det 2016, men den kan inte hjälpa jämt, särskilt inte när det är något så här stort som har hänt. Jag älskar henne och vill att hon ska känna det, men ibland blir hon lite för mycket.

 

Mina frågor är;

Hur tröstar man en tjej på typ fyra år?

Hur ska jag få egentid?

Hur förklarar jag att jag är upptagen, utan att skrämma bort henne?

 

Jag vet att jag ska prata med någon inom vården och det gör jag, Men det hjälper mig inte med dessa frågor.

Hoppas att någon kan hjälpa mig med någon av frågorna.  Ställ gärna frågor om ni undrar något.

Anmäl
2020-04-23 14:13 #1 av: Maria

Jag tänker så här att det är du som behöver hjälp i första hand och inte flickan.
Det är du som behöver stöd att hantera din sorg och din sjukdom.
Visa denna texten nästa gång du har din vårdkontakt. Det är ofta lättare med skriven text och du beskriver situationen så bra.

/Maria

 

Anmäl
2020-05-04 18:44 #2 av: Anonym

Försöker att sätta mig själv i första rummet, men det är svårt. Varje ensamtid jag har försöker jag att ta hand om mig själv. Har fler än bara flickan, men de är inte fyra år och de har jag lärt mig att hantera.  Klarar det bra själv och med hjälp av medicinering.  Men hon...

Hur tröstar man ett barn på bästa sätt?

Anmäl
2020-05-04 19:35 #3 av: Maria

#2 Läste du vad jag skrev?

/Maria

 

Anmäl
2020-05-04 20:42 #4 av: Anonym

Ska träffa min samtalskontakt på torsdag.

Anmäl
2020-05-04 21:44 #5 av: Maria

Bra för det handlar bara om dig.

/Maria

 

Anmäl
2020-05-09 08:30 #6 av: Maria

Hur gick det för dig ?

/Maria

 

Anmäl
2020-05-10 19:10 #7 av: Anonym

Hon sa att jag skulle få flickan att "försvinna". Fortsätta att "tjata" tills hon försvinner. Sen ska jag börja bearbeta mig själv. Hon sa att jag behöver vara envis och tålmodig mot flickan. Efter ett tag så kommer flickan att förstå och de kommer att gå fortare att få bort henne. Eller sätta upp regler på när hon får vara framme så att hon vet. Att hon kommer fram är ett sätt för mig att bearbeta det som händer men främst det som har hänt.  Som nu får hon inte vara framme.  Det fungerar inte.  Jag skulle även testa att be andra i mig att ta hand om flickan. Det har jag inte testat på jättelänge, så det får jag prova igen. Ska se hur det går till veckan.

Hade hon varit en riktig fyraåring så hade jag kunnat ge henne till sambon eller någon annan och kunna ta det lugnt och ut och gå/vila  ensam någon timme och under den tiden välja när jag vill ha kontakt. Nu kommer hon inte jätteofta längre, då medicinen bromsar, men hon kan vara väldigt påträngande ibland. Jag vet att man inte ska jämföra med ett riktigt barn, men har man inte träffat flickan så ska man inte säga något.

Ena läkaren som jag har träffat var väldigt kunnig och hjälpte mig mycket. Hon benade ut det och sa att hon förstår att/hur jag mår såhär. Hade många bra tips.

Jag vet att man inte ska skylla på barndomen för hur man mår/beter sig som vuxen, men mina problem slutade inte i barndomen. De fortsätter fortfarande och jag är ändå 29år.

Anmäl
2020-05-12 15:04 #8 av: 91Marran

.

Anmäl
2020-05-14 18:15 #9 av: Anonym

Tycker att det är svårt att sätta regler. Håller jag henne "inne" för länge så blir det kalabalik och panik. Kan ju inte säga mellan olika klockslag då mina dagar ser olika ut. Kan ju göra så att jag sätter en timme varje dag som jag vilar och släpper ut henne.  Problemet är- Vad gör jag den dagen när jag inte kan vila vid den tiden? 

Anmäl
2020-05-19 14:08 #10 av: Anonym

Ska på minnesceremoni för mormor på fredag. Har sagt till alla i  mig att jag går själv så kan jag visa bilder i huvudet och berätta efteråt.  Har skrivit ett tal till mormor. Därför måste jag vara själv och hålla fokus på att berätta det. Det kanske låter elakt, men jag måste vara "elak" just nu. Jag hoppas att de i mig hjälper till att hålla flickan borta.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.