Jag har väldigt länge mått riktigt dåligt jag går nu första året på gymnasium. När jag gick i grundskolan övervägde jag att ta livet av mig flera gånger om dagen, det som stoppade var mina djur för vad skulle hända med dem när jag inte fanns längre. Det känns som att allt bra som händer mig försvinner, min katt Isidor blev sjuk och jag var till veterinären med honom men dagen efter så var han ännu värre och lite senare dog han i min famn, typ ett halvår efter det så fölorade jag min ena hund Smulan och för bara några veckor sedan så avlivade min mammas "kille" min andra hund Stojja (komplicerad berättelse orkar inte börja berätta den) efter att jag började gymnasiet så blev det lite bättre jag funderade inte på självmord lika ofta men efter att de avlivat Stojja så blev det värre igen. Jag har under en längre tid skärt mig för att det får mig att må bättre. Jaag har fått tre helt underbara vänner här nere men jag är extremt rädd för att förlora dem som jag gjorde med mina vänner i grundskolan. Jag förstår inte meningen med livet nå mer och jag funderar starkt på att avsluta det eftersom att allt kääns så hopplöst just nu och vad jag än gör kan jag aldrig mer få tillbaka Stojja.
Enda anledningen till varför jag inte berättar för någon om hur jag mår är för att jag inte förtjänar nå bättre eftersom att allt är mitt eget fel.
Mina kompisar oroar sig för mina skärsår och har sagt att om jag inte slutar så berättar dem för någon på skolan. Men om de gör det betyder det antagligen att jag måste sluta skära mig och just nu känns det som att det är det enda som gör mig glad som inte kommer försvinna.
Ville bara få skriva av mig eftersom att jag inte vet vad jag ska ta mig till...