Jag mår ganska bra, har haft lite jobbigt med skolan. Annars bra

#0: Rätt okej, tackar som frågar.
Har en sån där dag då man fastnat i det här halvsega zombie-stadiet. Huvudet fullt av honung och bomull, typ. Trött men kan inte somna.

Jag har två lediga dagar och det finns flera roliga projekt jag vill börja med eller fortsätta på men allt är så seeegt. Ska ta mig iväg till affären strax men ängeln och djävulen sitter på varsin axel och har en väldigt hätsk diskussion om vad som bör stå på inköpslistan. 🤤

Bara att gilla läget och acceptera dagsformen istället för att banna mig själv för att jag är slö och oproduktiv.

Min dag har varit helt okej. Det enda jag vill gnälla lite över är att jag vrickade foten i morse, och smärtan gör mig lite grinig fortfarande.

#3: Ouch, stackars tassen! Hoppas det ger med sig snart.

Inget vidare, vaknade med högt socker efter dålig sömnperiod och nu måste jag äta vilket betyder att sockret stiger ännu mera.

#4 Tack. Jag har kört med stödstrumpor hela dagen så det är förmodligen bra imorgon igen.

Inte särskilt bra. Min huvudvärk var ovanligt illa idag, så jag har sovit större delen av dagen men är fortfarande väldigt trött. Förhoppningsvis är det bättre imorgon

Asch, jag hade ju tänkt svara på era inlägg också! Känns lite fånigt att kommentera någons huvudvärk flera veckor senare, den har förhoppningsvis gått över för länge sedan!🌺

Jag har mått riktigt bra ett tag men nu har världen delvis rasat igen. Jag insåg att efter att ha gått i fem år på en mottagning och tyckt att jag har fått helt ok hjälp och att min stödperson och jag har förstått varandra bra så har det i själva verket inte funkat alls.
De har tappat alla viktiga bitar sedan tidigare, fått fel diagnos redan från remitterande psykiatrimottagning och rent allmänt missuppfattat tja, hela mig.
Det känns jävligt hopplöst, rent ut sagt. Jag orkar f-n inte kämpa hela tiden för att få rätt hjälp så nästa gång får mamma följa med och berätta hur hon uppfattar mitt mående och hur min vardag för det mesta ser ut. Inte är den som de tror i alla fall.

#8. Låter som en bra idé att ta med sig en person som stöd och som verkligen vet hur man fungerar och som man dessutom litar på!

Själv är det väl inget vidare, sockret är högt och jag orkar inte kämpa så mycket.
Antar att jag kommer att få rejält med skäll av diabetessköterskan när jag kommer dit i oktober.
Den enda motionen jag får är när jag går och handlar 2-3 ggr i veckan och de vill ju helst att man är ute och rör på sig varje dag eller motionerar på annat vis.
Jag gillar inte att gå promenader ensam, så det är så tråkigt och jobbigt med allting.

#8 Usch, vad jobbigt. Det är verkligen hemskt när vården inte lyssnar på en. Men det låter som en bra idé att ta med din mamma, jag håller tummarna att det fungerar bättre! Jag har hört ibland att man måste vara frisk för att orka vara sjuk, och tyvärr ligger det ju något i det
Men jag har själv upplevt att det är skönt att ha någon med sig (även om jag inte haft så mycket kontakt med psykiatrin, utan mest den "fysiska vården" eller vad man kallar det), oavsett om personen bara är med som stöd och ett till par öron, eller mer aktivt tar plats i samtalet.

Själv mår jag helt okej. Lite orolig för några familjegrejer men jag vet egentligen att allt kommer gå bra. Och i övrigt har jag inget att klaga på :)

#9: Låter jobbigt med din diabetes. 🙁

Nu vet jag ju inte om du gillar hundar överhuvudtaget men om du gör det, har du i så fall funderat på att bli dagmatte? Eller bara hjälpa till med att rasta någons hund? Det känns definitivt mer meningsfullt att gå ut med en fyrbent kompis än ensam.

En del "annonserar" ju efter promenadkompisar på tex Facebook och liknande, i synnerhet såhär i Coronatider. själv skulle jag nog tycka att det var läskigt att träffa en ny person på det viset men är man lite mer öppen och social kan det nog vara en bra idé.

#10: Ja, det där med att vården inte lyssnar finns ju oberoende av inriktning tyvärr. Ännu mer nu när hela vårdapparaten går på knäna av pandemin.

Hoppas att dina familjegrejer går smidigt!

#12. Jag har en kompis och hennes hund att gå ut med om jag vill och orkar men just nu känns det inte som att jag orkar det.
Jag har varit ute mycket och gått med hennes tidigare hundar men andra människors hundar vill jag inte binda upp mig med, så det räcker med att följa med kompisen när jag orkar och har lust.

#14: Jo, det kan jag förstå och på något sätt är det ett "positivt måste" när det är ens egen hund men snarare ett "belastande måste" när det är någon annans. (Tafflig formulering men du är nog med på hur jag menar.)

Jo, jag fattar! 👍

Idag känner jag mig faktiskt riktigt duktig. Min stödperson på psyk ringde och frågade hur jag mådde varpå jag inte var lika snäll och tillmötesgående som jag alltid är utan svarade rätt stelt att det ville jag inte ta per telefon.
När han informerade om vad de pratat om på senaste vårdkonferensen lyckades jag faktiskt låta ganska avmätt (medan min mamma gjorde tummen upp i bakgrunden). Jag trodde inte att det var så lätt att få min stödperson att komma ur balans, uppenbarligen visste han inte riktigt hur han skulle bemöta en inte-så-trevlig-som-vanligt-Lona.
Med tanke på att jag senaste veckan har växlat mellan att be både honom och mottagningen dra åt Helvete och att vilja ta mig dit själv så var det rätt skönt faktiskt.

(En avmätt Lona i telefon är ungefär som när någon annan blir fly förbannad, skriker fula ord och slänger på luren i örat på den andre. 😮😁)

Bra att du kan stå på dig!🤗

#17 Bra jobbat!

Fullständigt slutkörd. Varit på två möten (sjukgymnast och kommunen) och för mig som är sjukskriven är två möten på samma dag rena döden.

#20. Håller med dig! Att göra mer än en stor sak om dagen är verkligen uttröttande, för mig även om jag måste göra en sak varje dag flera dagar efter varandra.
Kroppen tar stryk men även att jag blir stressad.

#18: och #19: Tack! 🙂

#20: och #21: "Du som ändå är hemma hinner väl det utan att gnälla?" 😣
NÄ, det är ju det man inte gör eller orkar! Det finns liksom en anledning till att man är sjukskriven…
Numera försöker jag planera in dagar där jag verkligen gör ingenting men till och med det är att göra något.
Min mamma som känner mig utan och innan blev förvånad över att det går åt så mycket tid för ren vila. Hon märkte väl inte det innan vi bodde tillsammans igen.

#23. Så sant som det är sagt!
Det är svårt för andra som inte förstår hur vi har det trots att de är sjuka själva och ändå försöker leva som de gjorde när de var friska. Det enda de gör är att bli sjukare själva och gnäller på andra som i sin tur blir mer ledsna, nedslagna och sjukare.

#21 #23 Det har tagit tid för mig att acceptera att läget är så förändrat. När man liksom var van vid fysiskt jobb, hobbies osv som gjordes på daglig basis utan problem och numera knappt ens orkar att cykla till mataffären alla dagar. Tror det kan vara svårt för omgivningen också att förstå att det kan vara sån skillnad.

Jag är bara så irriterad och måste få skriva av mig.

Så hade en tid med psykiatrin idag. Vaknade upp imorse och bara nös en massa. Ville försäkra mig om att det inte var en allergi så tog en allergimedicin. När jag kunde bekräfta att jag var förkyld - och inte allergisk - så ringde jag in för att avboka.

Självklart får jag en j*vla räkning för att jag skulle ha ringt in detta för 24h. Ja, jag skulle ha ringt in detta på en söndag när de inte hade öppet och jag skulle ha vetat 24 timmar innan att jag kommer bli förkyld nästa dag.

Jag har det så himla jobbigt ekonomiskt jag vill bara gråta just nu jag orkar inte. Ska jag inte följa covid restriktionerna?

#26: Gah, jag känner med dig! 😠 Att det ska vara så jäkla fyrkantigt. Andelen patienter som kan känna redan på fredagen att "Jo, det är ta mig tusan en snuva på gång. Jag känner att den kommer bryta ut på måndag morgon. Bästa att ringa och avboka min tid på en gång!" måste vara extremt få. Ugh…

Förstår om du inte orkar med det men man måste kunna bestrida fakturan. Speciellt nu under pandemin tycker jag man (vården i detta fall) får vara extra flexibel med avbokningsreglerna och inte "straffa" den som följer corona-restriktionerna.

#27: Eller hur man blir tokig 😵 Det uppmuntrar ju folk att skita i restriktionerna för 400kr är ganska mycket pengar att kasta bort.

Jag skickade ett meddelande 117, hoppas de kan förstå att precis som du säger så händer det väldigt sällan att man vet att man kommer bli sjuk redan på fredagen! Tycker bara att det är så himla dumt att man ens måste bestrida det till att börja med! Det borde vara solklart att man inte ska vistas bland människor när man är sjuk under en pandemi.

#26. Ja, allra helst när det är helg så borde det vara självklart att man inte skall behöva betala om man ringer på en måndag och är sjuk.

400 kr, det var mycket men då går du privat?
Jag går på vårdcentralen hos en sk. psykologsköterska och betalar bara 50 kr.

#29: Tycker det också. Även om man skulle bli sjuk dagen innan så finns det inget sätt att ringa och avboka eftersom det är stängt

Nej jag går inte privat. Varje bokad tid man har kostar 200kr men blir dubbelt så dyrt antingen om man missar det eller när man inte avbokar det i tid

Kanske man kan skicka e-mail och avboka?
De måste ju tala om för dig och oss andra hur man skall göra när det blir så här!

#31: Jadu, jag har inte fått höra hur man avbokar det när de har stängt. Jag gissar på att mail kommer inte göra större skillnad eftersom ingen sitter och jobbar på en söndag. I vilket fall som, skulle någon sitta och kolla över sin mail så har jag inte heller fått någon mail att kontakta.

Fråga dem? De måste kunna svara på det! Annars är det ju något som måste ändras i deras rutiner.

Helt ärligt, en jävligt dålig dag. Har långsamt sjunkit ner i mörkret och idag var det som om något slog till. "Totalt jävla mörker" (efter bandnamnet).

#34. Hoppas att du får sova ordentligt i natt och mår bättre i morgon.🤗

#33: Tack för göra det nästa gång jag ska dit

#34: Åh, jag känner för dig. Ta det extra lugnt ikväll, unna dig själv något. Jag hoppas du kan vila ut tillräckligt tills imorgon

#34: Det där j@vla mörkret, hoppas att det vänder snart!

Tismon: Ja, det är så man kan bli tokig! Jag har dock inte behövt betala när jag har gett sent återbud pga eventuell Covidsmitta. Jag har ringt samma morgon, det har aldrig varit något krångel. Och att betala dubbel avgift?! Beror det på vilket län/region man bor i tro? Jag har aldrig behövt betala mer än ordinarie besöksavgift, däremot kostar det ju även om man har frikort.

#37: Åh vilken tur att du inte behövt betala!

Jag vet faktiskt inte varför det är såhär. Det är väl regler de följer, att man måste ta betalt vid sent återbud. Receptionisten sa i vilket fall att jag kunde bestrida det på 117 men tycker personligen bara att det är dumt att man behöver bestrida det överhuvudtaget. De tyckte också att jag skulle ha ringt tidigare i morse eftersom jag ringde vid 11 (mötet var 13.30). Ville ge allergimedicinen lite tid att verka och vaknade kl. 10. Jag tror att det påverkade? Förmodligen ville de att man skulle ringa redan kl 8 😅

Jag misstänker att de tar dubbel avgift p ga att folk inte ska avboka aldelles för sent. Min åsikt är att man borde ha lite överseende i vilket fall som, det är ju trots allt en pyskiatrimottagning, där folk med ångest och andra psykisna besvär går till. Öppenvård och allt. Man kanske inte helt ska komma undan men jag tycker dubbla avgift - 400kr - är väldigt mycket. Särskilt orimligt nu under pandemin. Har faktiskt ingen aning om det har med län att göra. Vet att de tar så mycket för har tidigare fått faktura för att jag ringt in samma dag. Min bil hade gått sönder, men man har inte överseende men sådant heller. De förväntar väl sig att man ska gå 3 mil sarcasm 😵😵😵

Så himla jobbigt när allt är överväldigande och kommer på en och samma gång :/

#38: Men vilken skit!
Jo, ibland klarar man ju inte ens att ringa för att avboka, åtminstone inte jag. Det borde räcka med ordinarie avgiften i alla fall, kan man tycka.
Min förra mottagning var visserligen hopplös att få tag på men "min" arbetsterapeut hade en telefonsvarare så jag brukade passa på när jag visste att hon inte var där, så slapp jag prata med någon… 😏

#40: Åh vad smart! Ja, de har ingen telefonsvarare. Antingen är det receptionisten - som antagligen kommer med lite dömande röst säga att du kommer få en faktura för trots allt skulle du ha ringt in fför 24h sen - eller så är det "Välkommen till - - - telefon tider är mån-fre kl. X-Y klick. Så himla skönt att du kunde slippa prata haha! :)

Idag är det käpprätt åt helvete!
I går fick jag, efter 14 år känslan av att nej, jag vill inte vara ett mörkertal längre, så jag ringde 11414 och pratade med en polis. Frågade anonymt om man kunde anmäla en våldtäkt som skett för 14 år sedan, men nej.

Det har ju preskriberats för 4 år sedan, resten av skiten för 2 år sedan. Så nu sitter jag helt tom, hon som jag pratade med sa att jag kunde göra en anmälan men jag känner att det är poänglöst om ingenting görs. Så ja, de kom alla undan.

PTSD:n har strulat som in i helvete senaste månaden och jag sover knappt på nätterna för alla mardrömmar, trots medicin mot det.
Dessutom görs en utredning om jag är bipolär, men jag vet inte om det går att genomföra när PTSD:n bråkar så förjävligt.

Jag var bara tvungen att spy ur mig, just nu är allt skit och jag vågar inte prata med psykiatrin för då lär jag få lpt. Läkaren ska rinnga i mitten av veckan nu, och jag är så satans rädd.
Maken står just nu pall, men det känns inte okej att han ska vårda mig, trösta mig på nätterna och hindra mig från att skada mig själv.

Jag vet inte… Allt är bara sjukt jobbigt. Har inte varit ute med hundarna (eller överhuvudtaget) på en vecka för allt skrämmer mig. Maken har fått ta alla promenader med mig på telefon då han är rädd att något ska hända.

Än så länge biter jag ihop, men det känns så jävla jobbigt bara.

Och så den där förbannade känslan av, skyll dig själv.

#42: Åh herregud. Vet inte riktigt vad jag ska säga… En sak är däremot definitivt : du är en riktig stark människa. Så mycket du har gått igenom och du står fortfarande här.

Fortsätt kämpa ❤️ Du förtjänar att må bättre. Sen om det går att anmäla eller inte, jag hoppas bara att skiten får det h*n förtjänar! Man blir arg

#43 Tack <3

Det värsta är, trots att alla säger motsatsen, att jag känner att jag får skylla mig själv.
Det är jag som försatt mig i sådana situationer, det var jag som gick med på att göra sådant jag inte ville, det var jag som inte höll uppsikt över mitt glas på en fest osv.

Allting gick ju sönder där när jag var 14.
Jag känner mig inte hemma eller trygg i min egen kropp och allting är så… Distant, men ändå nu. Vet inte hur att förklara.

#42. Jag beklagar!😢 Sådant brott borde man få anmäla i minst 25 år efter det hänt. Fattar inte myndigheter att offret kan bli fullständigt krossad både fysiskt och psykiskt och det tar tid innan man kommit upp på fötter och inser att det skall anmälas.
Använder kanske fel ord men hoppas att du/ni förstår vad jag menar.

#44: Nu vet jag inte hur långt du kommit i ditt mående för mår man riktigt skit kan det vara väldigt svårt att ta till sig.

Du var 14 år. Du var ett barn. Ett barn förtjänar aldrig något sådant. Ett barn ska aldrig någonsin behöva hamna i de situationerna överhuvudtaget - vad barnet än gör eller utsätter sig för.

Men sen så har jag ju åsikten att ålder spelar ingen roll. Vad man gör spelar ingen roll. Hur man klär sig och vem man umgås med spelar ingen roll. Ingen förtjänar någonsin att bli våldtagen. Aldrig någonsin.

Varje gång du känner skuld, bara tänk att du valde aldrig detta. Tänk dig varje annan tjej/kille som också är i din sits, de förtjänade det aldrig heller. Jag hoppas du får den rättvisa och säkerhet du förtjänar ❤️

#45 Igår var första gången jag kände att, jo det här borde anmälas, jag sa ju faktiskt nej. Men det räknas inte som grov våldtäkt, trots att jag var 14 och han 19, för det användes ju inget våld. Jag frös ju.
Vad som hände efter är också preskriberat, och inget jag ändå vågar ta upp med myndigheter då jag använde narkotika från och till mellan 15-17 års ålder.
Inte mängder men ändå, och vad fan gjorde man inte för dumheter för att komma åt det.

Så förbannat less på allt, och kluven till om psykiatrin hjälper mig eller inte. HAr nu gått hos samma läkare och psykolog i 5 år, men ingenting går framåt. Traumabearbetning händer inte för jag är för ostabil och ja.. Allt känns bara som ett jävla limbo.

#46 Ja alltså det är lite märkligt. Jag är så jävla bestämd om att det aldrig är den utsattas fel, och att våra lagar är tandlösa och att det är helt vidrigt vad många kvinnor utsätts för. Och jag är av åsikten det är aldrig deras fel. Men i mitt eget fall så tar det bara stopp. Det låser sig i huvudet och blir enbart till mitt egna beteende = orsakat alla situationer.

#48: När det är så personligt så är det så himla lätt att man blir vilse. Som sagt så vet jag inte hur mottaglig du är eller vad du orkar med. Jag vet inte om det hjälper. Men kanske kan du försöka se det från ett annat håll? Alltså när skulden dyker upp så låtsas du som att du är en annan människa. Låtsas som att du är en människa som tittar på någon annans liv. Det kanske blir lättare att se att detta var aldrig något du förtjänade

Men alltså, oj. (Det är väl inte den mest intelligenta kommentar som jag har skrivit men jag blev så berörd av dina inlägg.❤)
Den typen av brott borde aldrig preskiberas och om det gäller ett barn så är det väl verkligen en grov våldtäkt oavsett vad du gjorde eller inte gjorde?! Det är skrämmande hur vårt rättssamhälle (inte) fungerar och förjävligt rent ut sagt att du ska behöva gå igenom detta utöver själva händelsen.

Så otroligt starkt av dig att anmäla och så svårt att mötas av det beskedet.

Som Tismon(?) skrev, kan du försöka se det utifrån? Vad skulle du säga till någon annan som upplevt samma sak? (Man skulle önska att det vore extremt ovanligt men det är det ju dessvärre inte.)
Jag tror att det är jättevanligt att man anklagar sig själv även om det är självklart för en att någon annan i samma situation absolut inte ska känna skuld eller skam.

Jag ska inte skriva att jag förstår hur du mår för det gör jag inte, däremot vet jag hur det är att må åt helvete.
Men du, du lever! Det är något så otroligt starkt gjort av dig, att orka fortsätta dag efter dag.
Även om du just nu inte kan gå ut med dina hundar så har du dem och det är också starkt gjort av dig! Att ta hand om en annan individ trots att man är så trasig själv - det är stort och jag tror inte att någon som läser om dina hundar tvivlar det minsta på att de är både väl omskötta och innerligt älskade.
(Jag kan få för mig att mina hundar skulle ha det mycket bättre någon annanstans, hos någon annan när jag mår dåligt. Jag som är så värdelös kan ju inte vara en bra matte!)

Om det är riktigt åt helvete, vore det bra med slutenvård trots allt? På något sätt tycker jag att det är som att få semester från sig själv, man reagerar säkerligen olika på det men att man liksom kan "koppla loss sig" från skiten och bara…vegetera ett tag.
Låta sig själv hämta andan, liksom. Att slippa kämpa hela, hela tiden för att åtminstone hänga med en liten stund till.

Jag hoppas innerligt att du hittar lite fotfäste och mår bättre snart!❤

Förresten, apropå bipolär (som verkar vara något av en "innediagnos" just nu) - skulle de inte kunna testa med något stämningsstabiliserande och se om det har effekt? Om de inte redan har gjort det alltså.
Det behöver man ju inte ha en klockren bipodiagnos för att göra, jag fick det långt innan de började diskutera huruvida jag var bipolär eller inte. (Just nu är jag det tydligen inte, förra året ansåg de att jag var det, får se vad de tycker nästa vecka…😣 Dagens psykiatri i ett nötskal.)

Det går ju inte att medicinera bort hemska saker man har varit utsatt för men om man mår lite, lite bättre som grundläge så orkar man ju ta itu med den biten också lite bättre.

Kram på dig!

#50 #51
Men gud ja, det där självhatet som tillintetgör allt som person. Varför lämnar han mig inte, varför ger jag inte djuren ett bättre hem, varför är jag så värdelös osv
Logiskt sett förstår jag ju, men det är liksom svårt att få med den emotionella delen och självkänslan är ju rätt jäkla körd i botten.

Just nu är jag faktiskt lite inne på att en inläggning kanske inte är den värsta idéen men jag väntar hellre tills på måndag då jag måste till en specifik avdelning enligt krisplanen (samarbete mellan öppen och slutenvård för en gångs skull iaf)

Jag pratade för övrigt med min styvfar som jobbar som polis. Tyvärr så är ju preskriptionstiden ute och ja. Det krävdes ju en statsministers död för att få bort den på mord, så jag får leva med det. Även om han påpekade att jag absolut har rätt att må dåligt och att faktiskt bli arg för det.

Angående bipolär så har jag svarat rätt bra på lamotrigin. (Vilket jag antar är en av misstankegrejerna) Det skulle vara skönt att få det färdigutrett för typ 2 stämmer ganska bra in på mig, enligt släkt och vänner. Och jag kan nog erkänna att jag känner igen mig i mycket.

Idag är det lite sisådär. Har en massa saker jag "borde" göra men känner mig seg - vilket gör att sakerna hopar sig…
Dags att börja förbereda ordentligt för flytten men även det går segt. Jag vågar liksom fortfarande inte tro på att det kommer att funka att flytta till "stallet", nåt kommer säkert att gå fel. 😣

Idag "rellapsa" jag.
Jag vet inte hur eller vad jag ska göra när allt gör så jävla ont min separationsångest håller på att döda mig, jag började skada mig själv igen och det har jag inte gjort på förevigt. Det känns heller inte så roligt att få höra att jag bara överreagerar. Jag har försökt så hårt på sistone att må bätrre och ta hand om mig själv och få bukt med mitt liv. Jag orkar inte.

Jag mår skit och har gjort i flera veckor. Fick ta bort min äldsta katt i fredags och efter det så har jag vräkt i mig godis och även ätit mycket mat. Mitt socker har legat högt i flera dagar och det är ju verkligen inte bra.
Har idag försökt att ta tag i det och jag hoppas att det visar sig om några dagar att det har gått ner.
Så svårt med diabetes då det oftast tar några dagar innan man ser att det fungerar i praktiken också inte bara just för stunden.

#54: Nej, så tråkigt att höra! ❤
Hoppas att du mår lite bättre igen men ibland orkar man fan inte kämpa.
Att dessutom få höra att man "överreagerar" är ju som en ren käftsmäll!
Kram!

#55: Beklagar sorgen! ❤
Ja, min mamma har diabetes, en knepig sjukdom på många sätt.
Kram!

#56: Tack så mycket för dina snälla ord ❤ Det kan verkligen gå upp och ned det där, jobbigast är när man inte känner sig validerad - särskilt när ångesten grundar sig i validation. Idag är det i alla fall lite bättre!

#58: Gott att höra, hoppas att det håller i sig! 🌻

Jag mår bättre än vanligt, bortsett från att jag längtar efter sommaren och en möjlighet att gå till nån naprapat eller något med mi styggrygg, den är stel och knölig. Sånt är livet antar jag, katten tycker inte heller om det :P

Jag fick detta svaret idag efter 2 månader

Jag har inte 400kr, det är knappt så jag kan betala hyran. Jag antar att jag får leva på luft

Skickade självklart en överklagan, är bara piss sur just nu

Har inte ens råd med min adhd medicin så aa tack psykiatrin för eran förståelse

Ger mig också ångest att tänka på att jag behöver köpa ny epipen snart…. De går på 400kr st och utan en sån kan jag dö så aaaa jag är så stressad :(

#62. Har du inte konto på Apoteket?
Jag hade heller inte haft råd med alla mina mediciner om jag inte hade haft konto.

#63: vad menas med konto på apoteket? Blir saker billigare då?

Ja och nej, du betalar en mindre summa varje månad tills du betalat av medicinen + att du får betala lite extra för att du har avbetalning.
Gå in på Apoteket och prata med dem eller se om du hittar information på deras hemsida hos det Apoteket du vill köpa din medicin från.

#65: Jaha! Jag får kika på det. Tack för tipset. Tråkigt att det är en liten extra summam. Den är väl inte så stor hoppas jag? :)

Jag kollade på min senaste faktura och jag betalar 19 kr extra varje månad för det.
Men du betalar en minimisumma varje månad på inköpen, runt 250 kr tror jag är minimum + då ca 19 kr. Tror att det kan variera mellan Apotekskedjorna.
Men du kan ju ha avbetalningar på flera tusen kr och ändå bara betala minisumman eller hur mycket över det du vill.
Det har blivit konto på Apoteken just för att folk inte hade råd att köpa ut sina mediciner som de behövde, det har väl funnits i 5 år eller så.

#67: Jaha vilken bra lösning. 19kr är väl inte jättemycket så det kanske löser sig för mig, tack 😊

#68 Jag håller tummarna att det ordnar sig för dig!

#69: Tack så mycket 😊 Ska kika på det närmre efter städningen

Jag tror inte att man får ha betalningsanmärkningar om man skall få avbetalning på apoteket, nu menar jag inte att någon här har det men om. Det är inte apoteket i sig som ger avbetalningen, man ansöker (via apoteket) av ett "finansieringsföretag". (Enligt min kontakt på Apoteket AB.)

Vid ekonomisk kris så är det rätt kört med hjälp från soc men en underskattad källa är faktiskt kyrkan! Jag vet inte exakt hur man gör men man kan alltså ansöka om ekonomiskt bidrag från Svenska kyrkan - jag tror faktiskt inte ens att man behöver vara medlem.

Jag är stressad. Mår riktigt dåligt. :( Har ångest och vet inte om jag vill leva längre.

#71: Åh tack föf tipset! Jag får kolla upp det, kanske vänta på mitt boendestöd för hon kan det tekniska heh

#72: Gud, önskar jag kunde hjälpa men vet inte hur. Vill du prata om det? Behöver du ringa och prata med någon?

#72: https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/

Du kan ringa eller chatta beroende på vad som känns säkrast för dig. Har du någon ångestdämpande? Vi finns också här för dig ❤️

Jag har pratat med självmordslinjen förr. Det är Corona som gör mig orolig. Viruset muterar, vaccinen verkar inte fungera, jag ser ingen ände på allt. :(
Jag kan liksom inte leva.

#75: Vaccinet hjälper, de nya muteringarna kan vi förhindra genom ansvarstagande och isolation. Det kommer bli bättre, ska du se :) Men det är ok att vara rädd, var bara noga med vem du lyssnar på. Jättemånga som sprider fejkinformation i syfte med att skapa rädsla för de har en egen agenda. Lyssna på människor som har utbildning inom sjukvården. Jag kan inte uttala mig särskilt mycket om covid just för jag inte har kunskapen, men det finns gott om resurser med pålitliga källor

#76: Det är ju inte som att Sveriges 'experter' är att lita på. Jag lyssnar på de som är kritiska till svensk strategi, och typ ingen i svensk sjukvård, för de går ju på fhm linje.

#77: Jag har för mig att alla på intensivvården för covvid så var 8-90% icke vaccinerade

Sålänge du lyssnar på någon med medicinsk kunskap, svensk eller ej, så är det bra. Jag förstår varför den svenska sjukvården kritiserats. Huvudsaken är att du lyssnar på någon som har medicinsk kunskap och inte någon som kommer med en massa hittepå och skrämselpropaganda. De kan vara tyska, japanska, amerikanska, det spelar ingen roll :)

#78: Nej jag är ingen som generellt misstror sjukvård och forskning. Men jag kan se att politiker kan göra lite som de vill med den kunskap som finns. Jag är för total lockdown exempelvis (om än en så kort period som möjligt såklart) och stängning av gränser i en pandemi.

Så som Sverige har hanterat Corona så är det lite too little too late. Alla demokratier gör avvägningar, och jag tycker det är märkligt att många som anser att Sveriges regering gjort rätt anser att det är det mest demokratiska man kan göra. Jag anser att man måste ha en balans mellan individens frihet och samhällets hälsa.

Många fokuserar bara på vad de själva har rätt till (att få röra sig fritt, slippa munskydd, resa hur mycket de vill.) men inte på vilka skyldigheter de har att inte bidra till andra människors lidande och död. (genom spridning av ett farligt virus.) Så ja, jag lyssnar på medicinsk kunskap, och jag tar in både Sveriges 'rekommendationer' och andra länders 'rekommendationer'.

Sedan är det inte bara intensivvård jag är orolig för, utan även de som INTE kräver intensivvård kan få långvariga, troligen permanenta följdsjukdomar efter Covid.

#79: Ja men jag håller helt med! Tycker också inte om hur den svenska regeringen hanterat covid, tycker också hellre att man har en lockdown. Däremot har vi ju inte lika många som insjuknar idag om man jämför med Norge eller Finland. Frågade min polare och han sa att det berodde på immunitet, att det var fler som insjuknade i början. Man kan tycka vad man vill och jag tror inte att det är den bästa metoden, många som fick ta stryk på vägen.

Tyvärr är människor otroligt själviska, men det kommer dem fortsätta vara i covidtider och efter covid. Är också rädd för permamenta skador men jag tänker att sådana saker kan man inte rå för. Man kan bli sjuk och få permamenta skador från annat. Rent statistiskt är det större sannolikhet att hamna i en bilolycka och få permamenta skador där men det är inget man brukar oroa sig för.

Bara se till att du själv mår bra. Lyssna inte på för mycket som oroar dig, ta hand om dig själv… Distrahera dig med saker du tycker om. Begränsa hur mycket information som du tar in som du vet kommer förvärra ditt mående. Denna ångesten förjänar ingen.

Mår piss. Potatismos i hjärnan.

Fick ringa till vårdcentralen idag och avboka 2 olika möten, för jag har blivit snuvig. Vill inte gå dit på torsdag och ev. smitta sköterskan eller någon annan.
Skulle även frågat om jag skall testa mig nu under snuvan men de hade inte ens tider att kunna prata om det. Får ha snuvan och se om jag kan få tag i dem någon annan dag.

#81. Har du blivit sjuk eller något annat otrevligt som hänt?

Idag är en sådan där dag när det känns neutralt runt mig och med mig. Har sovit ganska ok och extra länge, så det är kanske därför det är ok.
Hur mår ni?

#83: Ja, vårt hus brann i slutet på november.

😲 Men fy 17! Hur huset brunnit ner? Var bor ni nu? Har du/ni någon som hjälper er?

#86: De tre översta våningarna är i princip borta/väldigt brandskadade.
Vår lgh är intakt, men oerhörda rök, och vattenskador.
Har en evakueringslägenhet nu och har fått underbart fin hjälp, men mår inte bra.

😲😲😲
Å, herregud, vad hemskt! Vet inte vad jag skall säga….😢

#88: Js, det är inte lätt…

Uppvarvad, stressad och full med energi som jag inte kan rikta rätt. Det blir fruktansvärt frustrerande och skapar en hel del irritation och ångest. Har slängt en bokhylla, fått in ett nytt vitrinskåp, möblerat om, städat skrivbordet osv. Med smärre panik då jag också har sjukt mycket ångest för i morgon då jag måste ut bland folk, vilket jag undvikit som pesten i en månad. Läkaren skulle ringa, jag ska på synundersökning och till banken.

Ja, det kan bli mycket stress när man är tvungen att göra så mycket på en gång.

Själv har jag inte varit utanför dörren på 1½ vecka.
Har bara inte haft lust att ge mig ut i halkan och eftersom jag fortfarande är lite förkyld har jag tänkt att det är bättre att stanna inne och hoppas på att bli bättre.

Hoppas att det går bra för dig i morgon!🤗

#90: Hoppas att det gick ok och att du mår bättre! 🌻🌻🌻

@Vixxen, stor kram! 🌼🌼🌼

#92: Tack Lona! 💕

Typ stressad nu…. Förra månadens elräkning bara går på 7000kr…….

Normala elräkningen går på 3000kr.

Förlåt mig men fyf*n

#94: är bara sååå arg så bkev tvungen att skriva av mig

Oj, det var mycket!😲 Du får binda elen med ett bra avtal.

#96: Japp 😭😱 Är fast bättre?

Ja mycket bättre men när avtalet går ut blir det en rejäl höjning eftersom man ofta har betalat mindre innan, så då får man binda det igen på den högre avgiften för man kan inte få det man hade innan eftersom elen har gått upp i pris som det mesta annat runt oss. Sen varierar ju avgiften allt efter hur mycket el du använt, så det är ju ingen fast avgift varje månad eller hur ofta du betalar den.
Fast det gäller att kolla upp de olika priserna innan man binder sig, oftast kan man ju få hjälp av bolagen med uträkningen men kom ihåg att de oftast vill att man köper deras avtal, så man får ju kolla vad de erbjuder och jämföra olika bolag.

Idag mår jag lite bättre igen. Lite orolig för far min som fått någon allergi bara, men ont krut förgås ju inte så lätt så han överlever nog bara han får någon god mat framöver :)

#94 Min elräkning för december var nästintill dubbelt mot mina normala elräkningar, och då hade jag inte varit hemma alls på hela månaden… Trodde jag hade ett bra elavtal för min el brukar vara asbillig och jag har alltid varit förvånad över hur billig min el är, men att den ökat med över det dubbla bara på en månad är helt sinnessjukt. Viull inte tänka på vad den kommer kosta nu i januari när jag faktiskt bott i lägenheten också….

Hade du frostat av kyl och frys och stängt ned annat som drog ström?
Bra att komma ihåg till nästa gång.

#101 Nej, det hade jag inte. Eller det var bara kyl/frys och router igång så jag tyckte inte det borde dra så mycket. Normalt är både TV och dator igång dygnet runt typ men dessa stod med bruten ström. Det var även därför jag tyckte det var helt galen ökning på vad jag betalade.

#98: Får kolla det! En bekant hade fått upp till 12-14k på sin elräkning 😰 Hoppas verkligen priserna går ner snart igen

#102. Ja, då är det ju konstigt att elen gått upp så mycket på en månad. Fast jag vet ju att det stått om dyr el och det kanske var nu under julhelgen och december.

Jag har inte fått min elräkning för den perioden ännu, jag kanske kommer att få en rejäl räkning också!😨

Shit, jag sitter här och tänker vilken jädrans tur jag har som har elen inräknad i hyran, dessutom med reglerad hyreshöjning.
Det är helt absurt hur elpriserna skenar iväg!

känner mig kluven i den frågan.
Skulle egentligen iväg och ta cellprov imorgon, vilket inte är fullt så roligt till att börja medf, men så började den veckan idag, så nu var jag tvungen att omboka tiden till veckan därpå istället.
Så nu har man gått och oroat sig en vecka i förtid. Avsky sådant! 😅

#105: vad skönt att du slipper!

#106: usch förstår dig. Gynna dig något extra gott idag

Jag fick papper hem om att beställa för att göra eget cellprov hemma istället för att gå till barnmorskemottagningen.
Så nu väntar jag på besked om allt är ok eller inte.
Vet inte om det bara är "gamla kärringar" på vissa ställen i landet som får det testet eller om alla kvinnor får det erbjudande?

#107: tack. har druckit två koppar kaffe med kanel, och tror faktiskt att jag ska unna mig en tredje. (försöker annars trappa ner på kaffe intaget…)

#108: visste inte att man kan göra det hemma? Har aldrig fått erbjudande om något sådant, men så kanske jag inte anses "gammal nog" för det då?

#109: det är ok att ta en extra godsak när man förtjänar det. Det är lättare att fixa vardagen när man gör sig förtjänt utav de små sakerna i livet som gör stundem bättre :)

108, 110 - visste inte om detta heller faktiskt!

#111: precis. 😊

#110. #111. Det var första gången jag fick det erbjudandet för några veckor sedan, jag har fyllt 63 år. När jag var och tog provet för något år sedan sa barnmorskan att det var sista gången jag skulle bli kallad, så jag blev förvånad när erbjudandet kom nu i januari.
Men självklart tacksam för att jag fick testa mig, ingen vill ju få mera problem än man redan har!

#113: ah, ja, då kanske det erbjuds äldre kvinnor då.

Nej, precis, det vill man inte. 🙂

#113. Jag läser på erbjudandet: "Om det senaste cellprovet togs före 64 års ålder kan du bli kallad upp till 70 års ålder."

Så det gäller tydligen bara oss gamlingar som hamnat precis i skarven mellan 63-64 år och det är ju bra om vi kan bli kallade ända upp till 70 år, sen om det blir så är ju en annan sak!