Fastnar du lätt i grubblerier?
Är du en person som ältar och får ångest för allt du sagt och gjort eller rycker du på axlarna och säger något urskuldande.
Grubblerier är både bra och dåligt - naturligtvis är det bra att tänka igenom vad som man gjort för att kanske göra något annat och sedan bättre.
En tröst är väl att de flesta är sig själv närmast så det som du går och grubblar över och känner ångest över är inget som andra lägger stor vikt vid.
Sen finns det ju saker som är svåra att komma över för alla.
Hur mår du? Har du tips på hur man grubblar klart och går vidare eller är det så att du lätt fastnar i grubblerier?
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
- Redigerat 2022-06-07, 18:07 av Pyttelite
Fan, jag skrev ett långt inlägg men det råkade försvinna…
Jag prövar igen
Börja i änden:
"Är det någon annan som faktiskt märkte detta, är det verkligen rimligt att skämmas över något som ingen annan märkt eller reflekterat över?"
Sedan:
"Spelar detta fortfarande roll om en vecka?"
"kommer någon ens komma ihåg detta nästa månad? Nästa år? Om 2-3-4-5 år?"
Jag skäms fortfarande och grubblar MEN jag gör det väldigt mycket mindre än vad jag brukade! Jag kommer över saker fortare än vad jag brukade. Jag tror att det som hjälpt mig väldigt mycket är självrespekt och insikten om ens egna självvärde.
Om jag ska respektera andra och tolerera andras misstag så är det självklart att de måste tolerera mig och mina misstag. Det finns folk som går omkring och dumnar sig och hittar på en massa jävelskap utan minsta skam. Jag tycker därför att det är elakt mot mig själv om jag tillåter mig själv att gå omkring och ha ont i magen i minst vecka över ett misstag jag gjort. Det finns folk som gör långt värre med mening. Så jag borde inte må såhär dåligt över detta.
Sedan, kan andra inte hantera mina misstag så är de personer som jag ändå inte vill ha och göra med för att de inte är anständiga nog att se mitt värde bortom mina mänskliga brister. Kan de inte hantera mina misstag så är det deras egna problem. Jag ber om ursäkt, reflekterar över hur jag kan bli bättre men jag försöker att inte längre låta mig själv gå omkring och må dåligt över det.
Jag är inte dum, jag har bara otur när jag tänker.
Tar beställningar av konstverk, skicka ett privat meddelande vid intresse
- Redigerat 2022-06-07, 19:10 av Tismon
Jag kommer ofta på mig själv att ha "diskussioner" tyst i mitt huvud. Ofta när jag försöker förklara för andra varför dom har fel.
Det tar jättemycket onödig energi och gör mig irriterad på folk jag inte ens träffat eller pratat med på länge.
Det triggas ofta av något som sagt eller gjort som jag tycker är provocerande eller drabbat mig.
Försöker också tänka i banor att det inte spelar någon roll, försöka se det från deras håll, etc. Det är svårt.
Jag skriker och skäller extremt sällan på folk. Ber också sällan om ursäkt. Så det ältas liksom inuti mig istället.
Mvh // Johan
Född vid 334.00 PPM
Starta en egen diskussionssajt!
För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...
Kom igång på några minuter. Gratis förstås!
#2: Känner igen den malande inre dialogen - nätter när man låg och bara idisslade - förr skrev jag ner vad jag ville få sagt - nu ser jag kanske det mer som att hjärnan funkar som en Dell-dator - nu går fläkten igång igen. 🤓
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
- Redigerat 2022-06-07, 20:49 av Pyttelite
Jag är världsbäst på "inre dialoger", som skrivs här ovan, (jättebra liknelse f.ö). Jag skriver oftast ner det jag vill ha sagt, för att det skall fungera.
VENI VIDI VICI
Meditation kan vara bra för att tysta den inre dialogen. Eller bara sätta sig ned tyst, blunda, och låta alla tankar och känslor bara komma och gå.
Förr gick mina tankar oftast i ett, men nu är det bra mycket tystare i mitt huvud. Antar att all meditation och yoga har gjort skillnad. :)
Lustigt var det också, att när jag gick till kiropraktikern för behandling och han ordnade flera låsningar i nackregionen så stillades en stor del av mina "automatiska tankar".
Det kändes som att kroppen/huvudet kompenserade detta funktionsfelet kring nackpartiet med att tänka ständigt och jämt.
Så fundera på varifrån alla tankar kommer kan man göra. Jag tror det oftast finns en anledning och orsak till alla tankar, och den behöver inte endast vara psykisk.