02. Allmän psykiatri

Psykiatrin

2010-10-27 19:53 #0 av: Mia

Hej alla, första gången jag skriver något här trots att psykologi är något som intresserar mig enormt mycket. Läser samhällsvetaprogrammet för lärande utveckling och kommunikation med pedagogik och psykologi som huvudämne på högskolan och det är så himla kul och intressant!

Något som jag länge har velat diskutera är varför så många tycker att psykiatrin är så dålig? Vad är det som gör den dålig och hur kan man försöka förbättra det? Eller hur VILL man att psykiatrin ska vara?

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Anmäl
2010-10-27 22:07 #1 av: Bergspuman

Det finns för lite resurser inom psykiatrin. Och läkarna är för snabba med att försöka friskförklara och skriva ut så många som möjligt pga resursbristen. Inte konstigt att det blir självmord, de försummar viktiga saker som att göra upp vårdplaner för patienter och följa upp dem.

Jag är inte så "farligt" sjuk men jag har ändå en remiss som väntar hos psykatrin. Den förra avslogs, jag ansågs för frisk. Men nu ska jag hänga mig kvar. Jag har recidiverande depressioner och har i år haft två tydliga depressionssvackor trots medicinering, bägge framkallade av stress och överbelastning på jobbet.

Nu tänker jag inte ge mig - min husläkare varken kan eller vill ge den behandling som krävs. Vad jag behöver är någon form av KBT eller stresshantering för att inte trilla dit i svackor igen när kraven hopas, lära mig säga nej i tid.

Anmäl
2010-10-28 00:03 #2 av: Mia

#1 Förstår verkligen inte hur man kan anses vara för frisk.. Enligt mig är det helt absurt.. Känner man att man behöver hjälp och inte mår bra så har man ju all rätt att få den hjälpen tycker man!

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Anmäl
2010-10-29 23:05 #3 av: Aviendha

Jovisst heter det att man har rätt till hjälpen men den bistra verkligheten för många är ändå att man blir satt i kö på obestämd framtid för att akutare fall givetvis har förtur. Inget mot att akutfall går före mindre akuta fall, men resursbristerna gör att folk som egentligen behöver rätt omgående hjälp, eller iaf inom överskådlig framtid, blir satta i kö så är det fel. Dessa människor är utsatta redan innan och att känna sig bortprioriterad där med kan vara ett hårt slag.

Sen är det lite av den svenska sjukan att alltid finna allt dåligt och framhäva detta, och det sker ju även i det här ämnet. Men så tror jag även att psykiskt sjuka är.. ömtåliga, delikata och därför extra känsliga för en okänslig behandling och därför kanske det reageras mer. För faktum är ju att de allra flesta som går in genom dörrarna upplever att de är missförstådda/andra har svårt att förstå dem så det är ju en extremt svår uppgift psyk ställs inför med.

Jag har mött riktigt bra människor inom psykiatrin, de finns faktiskt. Men jag har även mött människor som mycket väl skulle kunna ha knäckt mig om jag bara hade legat ett par hack längre ner på måendeskalan. Som tur var gjorde jag inte det, men jag kom i kontakt med dem för att jag inte fungerade och ville ha hjälp. Och respektlöst beteende och regelrätta kränkande övertramp hjälper ingen såvitt jag vet.

Anmäl
2010-10-31 01:56 #4 av: UlrikaD

Finns många anledningar till att jag tycker psykiatrin är dålig.

Har väntat hur länge som helst på att få remiss till psykolog och när jag äntligen kommer dit blir jag avskriven direkt med ett litet käckt: ryck upp dig och gå ut och gör någonting.

Hade jag kunnat det hade jag väl inte sökt hjälp?

Istället är det tillbaka hem till sängen och dra täcket över huvudet och ge upp.

Anmäl
2010-10-31 22:29 #5 av: Maria

Personligen så tycker jag att psykiatrireformen som kom (1995) strax efter ädelreformen var ett stort misslyckande.

Att slussa ut svårt psykiskt sjuka människor i samhället till bl.a egna boenden gör att man på något sätt tror att man "trollar bort dessa" Många hade dessutom kanske bott på institution i hela sitt liv.

Jag tycker att våra gamla "mentalsjukhus" fyllde en stor viktig funktion och då kunde man ha en helt annan form av "öppenvård" för de som inte var såpass sjuka att de behövde ligga inne.

/Maria

 

Anmäl
2010-11-01 20:29 #6 av: Mia

Som jag förstår det så är det problem med att de sjuka känner sig missförstådda och att de skrivs ut alldeles för tidigt/lätt. och att väntetiderna är alldeles för långa?


#4 Usch jag förstår verkligen inte varför de inte kan ta människor på allvar? Man söker väl inte hjälp om det hade varit så lätt att bara gå ut och göra något.. Man blir så förbannad!

Jag ville arbeta inom psykiatrin innan men nu läser jag psykologi och finner det mycket mer intressant i teorin eller vad man ska säga.. Men terapeut hade nog varit intressant men då måste jag vidareutbilda mig tror jag iallafall.. Fast vad kan EN person göra när det i princip är hela systemet det är fel på?

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Anmäl
2010-11-01 20:33 #7 av: Aviendha

#6 Men det är enskilda personer som räddar enskilda människor. De guldkorn jag stött på har betytt enormt mycket för mig även om de ibland varit lite bakbundna av systemet i sig. Deras bemötande i sig var ovärderligt.

Anmäl
2010-11-01 20:36 #8 av: Mia

#7 Det har du helt rätt i! Jag hade ju min kurator som var gudomlig för mig men systemet brast, men bara att ha henne räckte långt så jag förstår vad du vill ha fram! Jag bara tänker att man som terapeut, psykolog osv måste bli oerhört frustrerad när systemet brister som det gör och man försöker göra allt i sin makt.

Man skulle ha blivit miljonär och startat upp något eget va Flört

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Anmäl
2010-11-02 21:42 #9 av: Musiken

Sen tror jag ocksa att manga som jobbar inom sektorn sjalva inte har nagon erfarenhet av hur det ar att ma som psykiskt sjuka gor heller, vilket forsvarar kan jag tanka mig. Jag tog antligen mod till mig och pratade med en skoterska idag, och nar jag beskrivit vad jag hade for problem sa mottes jag av oforstaende. Det kandes som att hon tankte "ingen sjalvkansla, angest, nedstamdhet, dalig impulskontroll - det ar val ingenting? Det ar ju bara att rycka upp sig, knapra lite piller for angesten och tanka fore du agerar?". For det later patetiskt fjantigt och obetydligt nar man sager det, men nar de problemen upptar hela ens liv, sa ar det ju en helt annan sak som nar en "vanlig" manniska kanner sig lite nere, har en "tjock" dag, sager nagot de inte menade eller stressar upp sig over ett jobbigt mote.

Anmäl
2010-11-02 21:47 #10 av: Mia

#9 Precis.. Att dem har svårt att sätta sig in i situationen? Det är väl inte direkt något man kan lära sig om man inte själv har varit med om något liknande.

Jag har själv haft en väldigt traumatisk och hemsk barndom/uppväxkt men jag har inte riktigt bearbetat det, och därför tror jag att mitt problem kan ligga i det. Om någon kommer in och berättar samma sak som jag har upplevt - hur reagerar jag då?

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Anmäl
2010-11-02 21:51 #11 av: Maria

#9 Inom psykiatrin så är de allra flesta specialutbildade i just psykiatri. Sjuksköterskorna är i första hand psykiatrisjuksköterskor.

Visst är det tråkigt när man upplever sig som illa bemött eller bemött med oförstående.

Man behöver inte ha haft psykiska problem för att bli en bra vårdgivare lika lite som man måste ha genomgått olika andra sjukdomar för att bli en bra sköterska eller läkare i den somatiska sjukvården.

Jag tror det helt beror på personen och "lämpligheten".

Många är helt klart på fel plats medan andra är helt underbara.

/Maria

 

Anmäl
2010-11-02 21:53 #12 av: Mia

#11 Jag har även hört talas om många som har tröttnat på sitt jobb men ändå stannar kvar och det både märks och smittar av sig. Hade en vän som nästan enbart har fått uppleva sådana och hon blev själv nedstämd av dem just eftersom dem struntade i det mesta, de ansåg att de var för sjuka för att kunna få hjälp och endast till besvär.. Sånt är bara för tragiskt!!

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Anmäl
2010-11-02 21:56 #13 av: Maria

#12 Jättetragiskt.

En period när jag arbetade inom Geriatrik (rehab) så var jag så innerligt trött på sjuka gamla att jag kunde spy och då sökte jag tjänstledigt och hoppade runt lite i vården för att få se och lära mig andra områden.

Man har ett ansvar mot dem man vårdar men även mot sig själv tycker jag.

/Maria

 

Anmäl
2010-11-04 14:19 #14 av: rolnor

Jag har bra erfarenheter av psykiatrin, dom på psykakuten som fanns i Huddinge Sjukhus(nedlagt nu) brukade fråga om det inte var bäst att lägga in mej (!!), sen har psykosteamet i Botkyrka funkat jättebra, även boendestödet, jag har inget att klaga över. En lite kontroversiell kommentar, som jag tror behöver sägas här är att psykiskt sjuka människor (som jag) ibland har en förmåga att svartmåla ALLTING, även människor som vill dem väl, och som letar efter brister i allt dom kommer i kontakt med, detta tror jag bidrar till bilden av en dåligt fungerande psykiatri (får nog käka upp detta, men, men...).Skrikandes

Anmäl
2010-11-04 18:50 #15 av: Maria

#14 TackKyss Jag tror du kommer med en ganska stor sanning där även om du kommer att bli emotsagd.

Det är många gånger en del av sjukdomsbilden.

/Maria

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.