04. Personliga berättelser

Dålig kurator...

2010-02-21 22:34 #0 av: Cochon

Halloj

Innna gick jag hos en kurator varje Fredag, men nu har vi haft ett litet uppehåll och Fredag v.9 ska jag tillbaka till henne för det är efter lovet...
Det känns verkligen inte som hon tar mig på alvar, för jag kan verkligen inte öppna mig för henne så det blir fel liksom... Jag har berättat för henne att jag kan sätta igång att skaka (ibland även skallra tänderna), precis som om jag fryser, men det gör jag inte, och varje gång jag sätter igång och skaka så känner jag en viss oro. Men det hon säger är bara att jag borde gå till skolsköterskan och testa mitt blodsocker, för man kan börja skaka pågrund av att ha det lågt.
Sen säger hon att jag inte verkar må så dåligt, för jag har vänner, och jag hänger med i skolan o.s.v, och dem som brukar komma till henne brukar inte ha några vänner och hänger inte med i skolan och allt sånt. Visst jag hänger med i skolan och jag har några vänner, men vad då då? Jag mår inte bra i alla fall...! Hon har aldrig sätt mig när jag har mått så dåligt så jag knappt har kunnat få fram ett ljud, hon har inte sätt mig när jag sätter igång och skaka och allt sådant...
Jag är sur och jag vet inte hur jag ska öppna mig för henne, men jag tänker inte försöka heller, för nej...

Jag var hos skolsköterskan på hälsosamtal och där vägde jag mig, kollade min längd och min ryg o.s.v. Sen skulle jag fylla i ett papper med frågor. Där kom vi fram till min psykiska hälsa och mina skakningar tog jag osse upp. Vi kom fram till att bl.a musik och mycket folk kunde starta skakningarna... Hon trodde verkligen inte att det kunde ha med blodsockret att göra och hon frågade om jag kanske ville byta kurator och jag sa bara att jag inte brydde mig, men nu har jag tänkt lite över det och tänker nog gå och se om jag kan byta efter lovet, för hon jag har nu gör ingen nytta alls, så att säga...

Behövde skriva lite...

Kram "Cochon"

Anmäl
2010-02-21 23:08 #1 av: Aviendha

Men herremindag!

Gissa vad jag gjorde ändra fram till mitt självmordsförsök? Jo, jag gick i skolan - varje dag! Jag hade i princip högsta betyg i alla ämnen, och jag hade vänner, tom. kille. Men jag mådde apa. Jag har flera gånger efter det vart in rätt så akut till psyk, och jo, jag har fram tills dess gjort det jag skulle, om det så var skola eller jobb, och vänner har jag alltid haft. Inte många, men värdefulla. Och kille. Och djur. Men jag har mått dåligt ändå. Så jo, att byta kurator tycker jag absolut att du ska göra, vissa klickar man inte med, och då ger det ju inte så mycket heller..

Anmäl
2010-02-21 23:39 #2 av: Cochon

#1 Låter likt, får väll se när mitt självmordsförsök kommer ;)
Djur har jag alltid haft, man klarar sig inte utan djur helt enkelt! :)

Anmäl
2010-02-21 23:43 #3 av: Aviendha

#2 Så långt ska du bannemig inte gå! Du, till skillnad från mig, vet ju iaf om att det finns hjälp att få.

Ja, djuren är helande, vad skulle jag vara utan mina älskade pälsar? :)

Anmäl
2010-02-21 23:57 #4 av: Cochon

#3 He he, om jag ska vara ärlig så skulle jag så gärna vilja våga göra det, slippa allt, men jag vågar inte så jag tror inte jag kommer göra det... :P   Hehe...

Anmäl
2010-02-22 00:02 #5 av: Aviendha

#4 Nej, du vill inte våga. Dels för att det finns massor av saker att leva för, bara måendet som får oss att känna att ingen annan väg finns ur detta. Det kan bli bättre, tro mig. Jag grät när jag vaknade upp och var klar nog att kunna formulera en tanke. Jag grät över mitt misslyckande, att jag levde. Det är 5 år sedan nu, och efter det har jag vart sjukskriven i omgångar, jag har vart inlagd en sväng, jag har mått rent ut sagt skit. Stor del av tiden, jag har en fortgående medelsvår deppression. Men ändå så finns det små saker som gör det värt att kämpa vidare. Vännerna. Djuren. Kärleken. En vacker solnedgång över vinterfrostiga tallar.

Jag säger inte att det är lätt. Jag säger inte heller att du kommer ha det som jag och vara sjuk i hela ditt liv förutom de fyra första åren av det. Men jag säger att det är värt det.

Anmäl
2010-02-22 00:24 #6 av: Cochon

#5 Bättre kan det säkert bli, detta är säkert bara något sådant typsikt tonårsmående, men det är skit i alla fall. Tycker inte om det. Det känns ju bara som jag går upp på morgnarna för att djuren ska få mat och går endast ut för att ge dem det. Jag gör inget precis under dagarna, lägger bara patienser hela tiden...

Anmäl
2010-02-22 00:35 #7 av: Aviendha

Jo, det känner jag igen ^^ Men som sagt, det går att få hjälp för det, oavsett om det är "tonnårsmående", "graviditetsmående", "pms" eller vad tusan det nu kan vara. Kasst är kasst, oavsett när i livet det kommer.

Anmäl
2010-02-22 01:31 #8 av: allhealing

Cochon

Mitt förslag är att du följer rådet att prova på en annan kurator. Det är viktigt att du känner dig trygg och trodd av den du samtalar med.

Skriv även ner dina frågor innan du går dit så att du kan ordna upp dina tankar på ett papper. Då brukar det bli lättare när du ska förklara och dessutom slipper du glömma bort saker som du vill ta upp när du väl talar med din nya kurator.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-02-24 23:02 #9 av: Cochon

#8 Tack, ska försöka det med pappret :P

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.