04. Personliga berättelser

Rädd för vad som komma skall

2009-08-27 19:15 #0 av: pernillaa

Jag inväntar att bli kallad till ASTA-teamet och till en neuropsykiatrisk utredning, vilka som nu håller i det.

ASTA-teamet är specialiserade på sexuella övergrepp. Blev överfallen och våldtagen av 4 eller 5 äldre män när jag var 15.

Jag har varit patient inom psykiatrin sen dess ungefär och berättat min historia många gånger, men det är först nu som saker och ting, det väsentliga, bubblar upp till ytan. Jag bara sväljer och sväljer, livrädd för vad det är som bubblar.

Nu har jag väntat i ca 7 år på att få komma till dom. Min terapeut har tyckt att det har varit för tidigt och att jag har haft för mycket omkring mig. Nu sa hon att jag kanske skulle komma med i en grupp nu i höst.

Men jag är liiivrädd. Jag längtar samtidigt som jag inte vet hur jag ska klara av allt som kommer att bubbla upp. Det känns så stort, att jag äntligen ska få komma dit snart. Kan liksom inte fatta det.

Inatt drömde jag att jag råkade köra min bil nere i källaren någonstans och jag trodde jag var instängd. Det fanns dörrar, dock omgivna av glas och väldigt tajta. Jag tänkte att jag troligtvis aldrig skulle ta mig igenom där med bilen. Var helt säker på det men när jag kom dit med bilen så gick det men på håret och det var en sådan lättnad. Enligt min tolkning betyder det att jag har resurser att ta mig fram i min mentala källar, där allt mitt förträngda ligger. Det är bra. Kanske behöver jag inte vara så rädd som jag är ändå. =)

Hur som helst så har jag stått 2,5 år i kö till en neuropsykiatrisk utredning och nu lät det som att också det var på gång. Och ovanpå det så är det snart vinter då jag alltid blir deprimerad.

Det känns skönt att det händer saker men jag är rädd för vad som kommer att hända den här vintern. Hur det kommer att påverka mig med allt det här. Jag som håller på att trappa upp umgänget med min son äntligen också.

Förväntar mig inget svar på det här. Ville bara egentligen dela med mig av både min oro och glädje inför det här!

Kram på er

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2009-08-27 19:21 #1 av: [Jeremina]

Hoppas du får den hjälp du behöver....Kram Jeremina!

Anmäl
2009-08-27 19:22 #2 av: pernillaa

Tillägg: Är också rädd att min terapeut, som svikit mig flera gånger, har tagit ut segern i förskott och sen får jag vänta i ett halvår till. orkar inte det nu. Behöver hjälp.

Men jag kan inte fatta att jag ska få hjälp om jag nu verkligen får det. jag kommer vara så nervös så jag gråter när jag kommer dit. Tänk att få träffa de som har liknande erfarenheter som jag. Fantastiskt. Hade tappat tron på att det någonsin skulle bli av.

Samtidigt är jag rädd att det inte ska ge något resultat att komma dit. Har ju varit inom psykiatrin så länge nu och inte fått någon egentlign hjälp med någonting förrutom att sätta ord på och sortera det jag känner och tänker. Vad hemskt om det inte finns någon mer hjälp än såhär nu då.

Vågar hur som helst inte hoppas riktigt. Vågar inte se fram emot det och hålla hoppet till det. Vågar inte tänka på det och tro att jag faktiskt ska få komma dit i höst, ifall det nu inte blir så.

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2009-08-27 19:22 #3 av: pernillaa

Tack Jeremina. Du är fin du! =)

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2009-08-28 20:24 #4 av: Chestnut

Även jag hoppas på att du får den hjälp du behöver, verkar ju inte vara en dag för tidigt!

Kram

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2009-08-28 20:34 #5 av: Bergspuman

Jag hoppas du blir fint och varmt bemött när du kommer dit, att de tar dig och din historia på allvar och att du får sätta igång den behandling och terapi som behövs! Kramen, Puman

Anmäl
2009-08-28 21:02 #6 av: pernillaa

Tack ska ni ha!

Har haft hembesök av ett personligt ombud idag. Det är nog första biten i min väg mot att bli frisk. =) Är så lycklig idag!

Kram

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2009-08-28 21:34 #7 av: isa

Jag hoppas också att du verkligen får den hjälp du behöver. Jag mår dåligt när jag läser om vad som hänt dig, och att du sedan ska behöva vänta i 7 år för att få hjälp.

hoppas allt ordnar sig för dig.

kram isa.

Anmäl
2009-08-28 22:06 #8 av: Aviendha

Det måste verkligen vara blandade känslor, det är ju något som väntat så länge och kan hjälpa men samtidigt så kan det bli otroligt tufft.

Av det jag vet om dig så vet jag med säkerhet att du är en enormt stark person och hur tugnt det än är så kommer du att klara det tids nog. Jag tror på dig!

Kram

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.