01. Akuta situationer

Hjälp!

2009-07-27 18:43 #0 av: pernillaa

Kan någon snälla säga att det finns någonting bra här i världen!?

Berätta för mig vad för bra vi människor har gjort som är värt att kämpa för?

Jag HATAR VÄRLDEN!!!

 

Jag vet verkligen inte hur jag ska orka. det enda som är bra är min familj, min älskade lilla son och min pojkvän.

Snälla säg att det finns något bra!?

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2009-07-27 18:48 #1 av: Zaphix

Det finns massa bra saker!

Vi har fortfarande kvar en massa underbar natur, det är värt att kämpa för.

Dessutom så finns det en massa hjälpsamma och fantastiska människor kvar, de är också värda att kämpa för.

Anmäl
2009-07-27 18:49 #2 av: [aspie]

Din älskade lille son är bra och alla andra oskyldiga barn som far illa här i världen, de behöver en sån som du för att inte hamna i samma mående som du och jag och många andra.

Alla barn behöver oss och då är vi oxå bra när vi hjälper. Det betalar sig i längden.

Vill säga att en släktning till mig tog sitt liv i våras och lämnade ett ensamt litet barn efter sig, var det bra eller dåligt?

Kram på dig, vi får kämpa mot världens ondska tillsammans

Anmäl
2009-07-27 18:51 #3 av: pernillaa

Ja naturen är fin!

Människan är ett monster i grunden anser jag. Inte ett djur, ett monster!

Det känns så förbannat hopplöst alltså! Vi bara förstör det som är bra. Jag skäms över att vara människa och vet inte riktigt vad jag ska kämpa för längre.

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2009-07-27 18:58 #4 av: [aspie]

Jag håller faktiskt med dig att människor är monster, falska monster som förstör världen och andra människor, mest barn

Det finns både gott och ont i världen och vi som vill gott får kämpa mot det onda tillsammans.

Jag skäms ibland oxå över hur vi människor är, hemskt är det. Känner det som om jag kommer från en annan planetObestämd

Anmäl
2009-07-27 19:26 #5 av: pernillaa

Det var otroligt dåligt att ta sitt liv tycker jag. Jag skulle aldrig ta mitt liv för jag vet att min son behöver mig. Jag har kämpat mig igenom en rättslig tvist nu för att min son ska ha rätt till sin mamma så jag ger mig inte nu. Han ska få ett bättre liv än vad jag har haft!

Men jag vill ha någon djävla livskvalitet någon gång. Jag är snart totalt avskärmad från omvärlden. Orkar inte vara ute och träffa nya människor för jag är rädd att jag ska träffa på någon dålig, jag har slutat titta på TV för jag är rädd att höra talas om någon dålig nyhet, jag läser aldrig tidningen för det är bara dåliga grejer(nästan), går jag i affären tittar jag åt ett annat höll när jag kommer fram till kassan och löpsedlarna, jag har sagt åt min pojkvän att inte berätta för mig om vad som händer i världen och orkar inte ha kvar min användare på apberget för att jag har sånna problem med svartsjuka gemtemot min pojkvän sen jag blivit psykisk misshandlad i tidigare förhållanden(lång historia).

Jag vill kunna titta ut genom fönstret och se människor msom mår bra och trivs med livet istället för människor som gör varandra illa och bråkar och mår dåligt. jag vill titta ut och se en att som mår bra och har ett hem att komma hem till istället för djur som plågas ihjäl p.g.a. elakhet och okunskap hos människan. Det är så djävla enkelt att vara snäll och det ger så mycket åt världen.

Jag är förblindad av allt mörker, allt lidande i världen.

Jag kan i dagsläget inte fantisera om en positiv händelse, som att fara med min son till min pojkväns föräldrars sommarstuga. Min fantasi förvandlas till en mardröm där sonen faller nerför en kulle och får en tjock gren genom magen och han dör. Jag kan inte tänka att jag ska hänga upp en fin tavla på väggen för att jag själv ska bli glad för då faller jag ner över glasbordet och får en glasbit genom magen och det värsta med det är att sonen ser mig falla och frågar hur jag mår. Jag är nära att bryta ihop snart.

Jag inväntar en neuropsykiatrisk utredning och har väntat ca 2 år nu. Möjlig behandling ligger på is i väntan på utredningen, men jag vet inte om jag kan vänta längre. Hur länge brukar man måsta vänta?

Försöker omge mig med positiva saker, positiva händelser och unna mig något då och då så jag mår bra men allt känns totalt ihåligt. Jag lyckas inte fylla tomrummet.

Hur ska man kunna se framåt och tänka sig en bra framtid och försöka skapa en bra framtid utifrån tankarna om tankarna bara består i tvängsmässiga fantasier om de värsta katastroferna. jag är så djävla rädd för att tänka framåt numera. jag orkar inte med några fler katastroftankar. Fattar inte vad det är för fel på mig. Utbränd med GAD, jovisst, det vet jag ju, men det är mer än så.

Fan jag vill leva mitt liv för att det är värt att upplevas, inte bara för andras skull.

Varför ska jag investera i andra när andra dör så lätt?

 

--------------------------------------------------------

 

Okej, nu har jag låtit det här inlägget ligga ett tag och ser ju att det spårade ur. Men det är ändå så strukturerat jag någonsin kan få till det. Det blir inte bättre än såhär tyvärr.

Vad är det för fel på mig? Någon som vet?

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2009-07-27 19:35 #6 av: HannaM

Det finns solstrålar som värmer i ryggen på kvällspromenaden. Det finns snö som knastrar under skorna en stjärnklar natt. Det finns barnens pärlande skratt och glittrande ögon. Det finns katter med buffande mjuka huvuden, det finns hundar med varma tungor som slickar bort ledsna tårar. Det finns solnedgångar i havet och varm choklad framför en brasa. Det finns ett litet litet tickande hjärta i kaninungen som väntar på att upptäcka världen. Det finns guldkornsvänner som lyser upp världen. Det finns röda höstlöv. Det finns vind som ruffsar om håret och blåser kinderna röda. Det finns dagg i morgongräset.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-07-27 20:05 #7 av: pernillaa

Tack. Det var fint. =) 

Hade en panikångestattack bara!

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2009-07-27 20:39 #8 av: Silvernalles

Du får inte glömma att allting börjar med en själv! Det är utifrån dig själv du måste utgå och bilda din "verklighet". Kan man ändra sin egen inställning har man åstadkommit en stor del. Om du inte ändrar din inställning till världen kommer nog inte mycket att förändras i ditt liv även om världen skulle ändras.

"Vissa dagar är som trappor, man måste välja om man vill gå upp eller ner" (okänd)

Anmäl
2009-07-28 00:02 #9 av: pernillaa

Jo jag vet, men vissa dagar orkar jag inte ta ställning och blir bara sittande i den där trappan.

bra och tänkvärt ordspråk förresten! =)

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2009-07-28 12:23 #10 av: isa

#6 Åh vad fint skrivet. Där har jag mycket att leva för!

KRam

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.