Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
03. Allmän psykologi

Validering

2009-06-15 15:57 #0 av: David

Validering och invalidering verkar vara något som ingår i många utbildningar numer. Mycket av det kommer faktiskt ifrån behandlingen DBT.

Citerar Marsha Linehan, personen bakom DBT, vars böcker blivit översatta till svenska av Anna Kåver och Åsa Nilsonne

Validering menas omgivningens godkännande av en persons upplevelser och känslor som riktiga och giltiga. Ett exempel från en bussresa;

Dagisgruppen kommer in i bussen och en liten flicka vill inte sitta bredvid den pojke hon placerats vid. Flickan börjar gråta och protesterar.

En validerande reaktion från medföljande vuxen hade kunnat vara att flytta flickan eller pojken till en annan plats, eller att säga att hon förstod att flickan inte ville sitta där, men att det just nu inte gick att byta plats eftersom alla inte hade satt sig ännu.

Om den vuxne däremot struntar i flickans gråt, eller säger att det faktiskt inte spelar någon roll hur de sitter eftersom det bara är för en liten stund, eller blir arg (Gnäll inte hela tiden, Sofia!), då hade barnets känslor och reaktioner ogiltigförklarats. Den lilla flickan hade blivit invaliderad - som fallet tyvärr ofta förefaller i verkligheten. Budskapet blir tydligt: Hon borde inte ha blivit ledsen, hon borde inte ha protesterat.

Numer finns det hur mycket som helst att läsa och lära om validering och invalidering, och den biosociala teorin. Glädjande är att många pedagoger tar till sig det här.

Har du några erfarenheter om hur kanske du, eller någon i din närhet blivit validerade, eller tyvärr invaliderade?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-16 00:10 #1 av: evrekaw

Som mycket ung ensamstående mamma utsatte jag nog min nu vuxna dotter för båda delarna...

Inte av elakhet... Utan i brist på förstånd...

Tror dock att alla föräldrar är den bästa de kan vara utifrån rådande omständigheter...

Anmäl
2009-06-17 23:03 #2 av: LenaR

Jag ska komma i håg det där med validering nästa gång jag har barngrupper i min verkstad. Eller, varför skulle det gälla bara barn förresten? Vuxna behöver också bekräftelse på sina upplevelser.

Jag har sett mycket invalidering när jag haft att göra med trötta och stressade människor. Och varit trött och stressad själv då... Jag har inte haft något namn på det bara. Men jag ska definitivt ta till mej det där.

#1 De flesta dumheter man gör är ju inte elakhet, utan - oförstånd. Hoppas din dotter vet att du alltid gjort ditt bästa!

Anmäl
2009-06-18 09:30 #3 av: David

Jag försöker använda mig av det så ofta jag bara kan. Oavsett om det är vuxna eller barn. Men ack så svårt det är. Ska ju vara ärligt också...

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-08-13 23:45 #4 av: David

Vill putta upp den här tråden, om hur extremt viktigt det är att validera en persons känslor som riktiga, istället för att inta en invaliderande ställning, som istället innebär ökad ångest och dåligt mående i kombination med tankar som att "jag överreagerar", "jag har fel" osv...

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-08-13 23:51 #5 av: LenaR

Nu när min syster är hemma inser jag att vi är duktiga på att invalidera varandra hela familjen. Och den enda jag kan kräva bättring av är - mej själv.

Anmäl
2009-08-14 00:06 #6 av: David

En annan intressant fråga är också, vad kan en invalidering betyda för personen som blir invaliderad? Som inte får sina känslor bekräftade som riktiga? Som flickan i bussen?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-08-14 00:18 #7 av: Citronmeliss

Risken finns väl att hon känner sig osynliggjord, obetydlig, jobbig..

Hon kanske inte längre vågar uttrycka sina tankar och känslor eftersom hon inte tas på allvar i det hon säger, trots att det är hennes upplevelse och hennes "sanning!

Anmäl
2009-08-14 00:25 #8 av: LenaR

Ja, jag tror också det är stor risk att hon blir manipulativ. Uppnår sina mål utan att någonsin säga vad hon vill.

Det är farligt att tvinga tillbaka sina känslor!

Anmäl
2009-08-14 01:35 #9 av: Citronmeliss

# 8 Instämmer i det Lena!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.