Så himmla typiskt
Jahapp nu sitter jag här rätt nyvaken. Somnade vid tv.n igår vid 21-tiden. Vakna 2 timmar senare o rensa kattlådorna.
Skulle sedan bara kika att datorn var avstängd… det skulle jag fan inte gjort Kikade alltså ut mot datorn och såg massa skumma elaka skuggor, allt kändes bara sååå fel "suck" Det var en isande panik som tog tag i mig. Känndes bara som "Neeeej, inte nu igen"
Gick ut i köket och tände lampan. Såg då bara mina vanliga saker vid databordet… men den isande kännslan av att det onda fanns där var kvar
Gick endå o lade mig (behöll en svag lampa på så allt inte blev helt mörkt). Såg skuggor i hallen (usch). Beslöt att inte titta på dem. Att tänka på mina missar istället Lyckades efter en stund somna iallafall
När jag vaknade kände jag mig inte alls utvilad. Märkte snart på lakanet att jag sovit vääldigt oroligt. Jisses… vilken jäkla lycka "not at all" Så här sitter jag, icke utvilad efter samanlagt 7 timmars sömn, och bara undrar… varför i helvete blev det såhär igen
Var på Julbord med släkten igår. Vi hade sååå himla trevligt. Ja jag fick inte enns panik Helt perfekt. God mat & Trevligt sälskap.
Och sedan komma hem och natten blir sådär "jisses" Jäkla typiskt… inget dygn kan få vara för bra eller? "suckar"
Nä nu ska jag sitta på nätet och se dum ut i några timmar (tills de man känner börjar vakna till).
Usch din stackare. Hoppas du får sova ordentligt natten som kommer. Så du får vakna utvilad.
Och att alla skuggor lämnar dig ifred idag.
Kramar om
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
"hehe" Jo hoppas kan vi alltid.
Bara att jag sovit sketadåligt i flera veckor nu Typ mellan 3-5 timmar per natt. Och när jag väl "fick" sova längre så kom de förbaskade skuggorna.
Men livet ska väl aldrig vara för lätt.
Det löser sig dock alltid i slutet, det är jag säker på.
Bara jag får psykologen att ge mig en riktigt genomgående utredning på Bipolär så "hmm" hur nu det ska gå till
Usch, det där känner jag igen. Jag brukar oxå bli så där. Man är som den lilla lilla rädda flickan man var för länge sedan. F-f för att behöva vara så rädd. Skitjobbigt
Kramelikram från tant aspie
Tack själv för att DU finns söta Senixus
Stackars dig Senixus! Hoppas du mår lite bättre nu! Bra att julbordet med släkten blev lyckad, framförallt lyckad utan nån panik för dig.
Det är alltid lika skönt att slippa den. Hoppas din utredning hos psykologen går bra.
Med vänlig hälsning isa.
Vi fick också lite "pudersnö" här på eftermiddagen, då blev jag så glad och var sådär förväntansfull inför julen som man kunde känna sig som barn.
Känns skönt, för mig Senixus att mina ord, om än dock att de var få, kunde värma dig litegrann.
Tack för att du finns också!!
Här finns inte en endaste snöflinga! Orättvist…
Appropå att vara rädd för skuggor så var jag en period fruktansvärt rädd för vindrutetorkarna på bilen. Hade ångest om det regnade och satt och grät om jag var tvungen att ha dem på. Skuggor i buskar var också farligt, det fanns nått där, nått hemskt.
Så du är inte helt ensam om att vara skuggrädd. Kanske inte så mycket tröst men ändå.
"You just have to belive…"
Ja de i buskarna var jag rädd för redan som 14-åring Jag och kompisen hade ett favoritställe (med mycket buskar), men efter att ha sett skuggor av ren ondska där några gånger så gick jag aldrig mer tillbaka dit.
Nog är det konstigt att man kan se dessa saker fast de (tydligen) egentligen inte finns "fundersam". De känns ju så oerhört verkliga så man tvivlar på om de är sanna eller ej. Ibland blir iallafall jag rätt övertygad om att de "är" verkliga, fast jag samtidigt försöker intala mig att de inte är det
Ja så det kan vara i livet "suck"
Men nu ska jag se om jag kan hitta sjukvårdsupplysningens nummer. Har tandvärk som gör att jag inte kan sova om nätterna (vanliga värktabletter hjälper inte)