Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
09. Depression/Ångest

hopplöshetskänslor

2012-04-19 17:08 #0 av: [theoneandonly]

Efter två självmordsförsök och en inläggning + medicinering känns det inte bättre, trots att jag vet att allt behövs gå igenom. Jag måste kämpa själv också, men jag är så less på att fortsätta kämpa när hopplösheten slår in.

Jag fick diagnosen Depression och fick börja med sertralin och atarax, dock blev jag bara sömnig av atarax så tog nästan aldrig det. Sertralinen hjälpte inte heller och jag slutade med den med. Men nu har jag börjat medicinera igen, och ska öka dosen. (?)

Ångesten är oumbärlig. Jag vill bara inte hantera den!

Jag vet att jag vill leva, men ändå kan jag inte rå för att önska och drömma efter döden.

Jag kämpar och kämpar, men bägaren rinner snart över.. IGEN!

Anmäl
2012-04-21 18:25 #1 av: [real_]

Förstår verkligen vad du menar, det är samma för mig! ångesten är så fruktansvärt att stå ut med!! men som alla säger att det är bara att kämpa men jäkligt svårt är det!! men om du känner att bäggaren rinner över igen så sök hjälp, det hjälper verkligen att man pratar med någon som kurator om du inte redan gör det!! de kommer att bli bra (svårt att förstå de när man mår skit) men kämpa på!!!

Anmäl
2012-04-21 18:39 #2 av: [theoneandonly]

#1 - Jag har både kurator på vårdcentralen & en kontakt i öppenvården, men det är så svårt att räcka ut handen och be om hjälp flera gånger. Låter förmodligen löjligt. Men är så van att folk ger upp på mig när jag sträcker ut min hand.

Anmäl
2012-04-21 19:42 #3 av: [real_]

de låter absolut inte löjligt! ...de är så sjukt i vården att man måste vara frisk för att vara sjuk, man får kämpa så otroligt mycket fast man inte orkar...sen får man absolut inte den hjälp man behöver!! så de gäller bara att träffa rätt person men de är inte lätt...håller verkligen tummarna att medicinen hjälper dig o att du hittar rätt person som kan hjälpa dig!

Anmäl
2012-04-22 15:21 #4 av: z12

Själv äter jag lättare prylar när jag blir drabbad. En favorit är; Aurum met praet D10 Cardiodoron Stibium med praep D8 aa, det är köpt på www. weledashop.se  weledas  apotek, man skickar efter. Jag tar en eller två droppar och det känns jättebra, det är lugnande och hjärtstärkande(gullviva) Kostar kanske 100kr. Receptfri tror jag, jag ska kolla nu. Man tar dropparna i lite vatten och håller det i mun enn stund innan svälja.

Anmäl
2012-04-22 15:29 #5 av: z12

Ursäkta, man får ta kontakt med dom omman ska ha detta. Ring weleda i järna, dom vet. Dom skickar via post. Fråga i så fall om dom har den här i butiken.

Anmäl
2012-04-23 17:38 #6 av: [Vargöga]

Vet hur det är. Det är en lång process att gå igenom. Går du regelbundet till din kontakt på öppenvården?

Senast jag var inne så var jag där i 2 månader och det där med medicinerna så är det oftast så att de första två veckorna kan öka på sin negativa tankar så som ångesten. Håll ut säger jag bara.

 

Kram

Anmäl
2012-04-23 23:54 #7 av: martina413

:( vet inte vad jag ska säga mer än att sluta aldrig kämpa,

jag vet hur det känns attvilja leva men endå vilja det andra. Men det gick ju aldrig så långt att jag gjorde det för att någonstans inne i min själ och hjärta kände jag liksom på mig att det finns något bättre att kämpa till som jag kommer att få "någon gång". Och jag ångrar det inte, du anar inte vilken lycka jag känner nu. dessa två åren är de enda lyckliga i mitt liv, så varför du är här idag det vet jag är för att du innerst inne vet att du kommer att finna samma lycka. Vill bara säga att jag tog sertralin (för det är väll samma som zoloft?) eller är jag ute och cycklar? och jag blev riktigt "stissig", visste inte vart jag skulle ta vägen, kändes som att jag levde i en bubbla. Känns den bra för övrigt för dig?

så ta hand om dig och sluta aldrig kämpa, för du finns kvar hos oss av en anledning och du vet det:)

kram martina

 

Anmäl
2012-04-27 18:18 #8 av: tearsandrain

känner igen mig mycket, speciellt i att man måste vara frisk för att vara sjuk. Har själv ett antal självmordsförsök (vissa mer allvarliga än andra) bakom mig, har tillbringat mycket tid på sjukhus och är medicinerad.

Jag hade tur som hade mina föräldrar som ringde öppenvården åt mig när jag inte orkade, vänner som satt med mig på psykakuten osv. Försök omge dig med människor som hjälper och pushar dig på ett positivt sätt, det kommer inte lösa problemen, men kanske kommer det bli lite lättare att få hjälp att lösa problemen!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.