Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
09. Depression/Ångest

Deprimerad och äga hund?

2012-07-23 17:02 #0 av: Ketang

En viktig fråga till både deprimerade och ni som mår bra!

Jag har en hund som ska omplaceras. Jag är "jourhem" och har hittat en person som verkar jätte gullig. Personen ifråga är jätte intresserad av den hunden jag ska omplacera och har en egen hund sedan tidigare. MEN den här personen har STORA och väldigt väldigt många ärr efter att ha skadat sig själv under vad jag tror en väldigt lång period. Behandling är pågående och personen är helt sjukskriven. Saken är den att hunden som personen har sen tidigare är en ganska krävande ras och den hunden jag har är ganska krävande. Frågan är om jag vågar sätta "min" hund i detta hemmet? Det finns en person som kan hjälpa till med hundarna då det behövs, men vågar jag!?

Jag får inga dåliga vibbar från den här personen av det jag läst i mejl. I morgon träffas vi och jag får se om jag fortfarande tycker det känns bra. Frågan är ju ändå... är det bra att sätta hunden i ett hem där jag vet att det ev kan bli problem? Jag är jätte osäker, men vill verkligen ge den här personen en ärlig chans! Jag tänker be om en referens, kanske föräldrarnas nummer?

Anmäl
2012-07-23 17:23 #1 av: [theoneandonly]

Jag tror ju inte att denne person i sig är en dålig hundägare, tvärtom kanske det är livsglädjen för denne person. Att ha hand om hundar.

Men bästa är ju att träffas och ställa dom frågorna till den person du ska lämna hunden till. Hoppas allt löser sig!

Anmäl
2012-07-23 17:44 #2 av: Ketang

Jag tror inte heller att det är en dålig hundägare. Och med tanke på att personen ifråga åker tåg 20mil enkel resa imorgon utan att ens blinka så är det ju en seriös människa. MEN jag känner att det kanske är så att det är en bra period nu... hur är det när det är en dålig/sämre period och allt känns jobbigt och tungt. Orkar man med två hundar som kräver en del då?

Fy vad svårt.... Får se hur det känns i morgon!

Anmäl
2012-07-24 22:28 #3 av: annasui

Deprimerad eller inte så är det alltid viktigt med en "plan b" när man skaffar hund, och om det finns en sådan så får man ju hoppas att den även gäller om ägaren tex blir inlagd på sjukhus eller inte klarar av att se efter sina hundar av andra skäl.

Självklart ska man vara noga när man omplacerar en hund eller säljer en valp men det bästa jag tror du kan göra är att lyssna på det hon berättar om sina erfarenheter och sitt intresse för hundar, inte titta på hennes armar. :)

Hur kändes det idag?

Anmäl
2012-07-25 07:37 #4 av: Ketang

Det känns bra! Så idag kör jag upp hunden till Örebro! Pratade med hennes mamma och det känns som en bra familj. Men det blir ju på prov först.

Anmäl
2012-07-25 07:37 #5 av: Ketang

Det känns bra! Så idag kör jag upp hunden till Örebro! Pratade med hennes mamma och det känns som en bra familj. Men det blir ju på prov först.

Anmäl
2012-07-25 15:33 #6 av: Magrat

Andra hann visst före men jag instämmer. Ett stort problem när man är deprimerad är ofta tappar meningen med livet och då kan djur ha en mirakulös inverkan. Att man dessutom är självskadare gör en inte till en sämre hundägare, jag vill i alla fall tro att jag inte är en värdelös hundägare och jag har dessutom ett pågående självskadebeteende. För mig blir djuren under dåliga dagar det som tvingar mig att faktiskt ta mig upp för de förvrids oftast till at jag gör det inte för min egen skull, jag gör det för hundarnas skull, sen kan jag känna mig värdelös och som att jag inte förtjänar något gott alls, men mina djur förtjänar det bästa.

Skillnaden blir väl mest att det är ännu viktigare att man har en backup-plan om något händer, det är något alla djurägare borde se till att ha men som sjuk så blir det genast ännu viktigare då det kan komma en period när det inte går. Jag har dels min man, och om han jobbar vänner som ställer upp om det behövs under den tiden jag har haft mina hundar så har jag behövt nyttja det två gånger och då hardet varit fråga om några dagars tid (precis som om man ibland skulle kunna behöva hundvakt om man åker på semester. Kanske inte bästa jämförelsen, men jag hoppas du förstår hur jag menar).
Jag är tacksam över alla mina djur, varav två är hundar, hade de inte varit för dem hade jag förmodligen bara isolerat mig och helt tappat meningen många gånger. Ofta kan deprimerade människor vara bättre djurägare än många andra, just eftersom man som sjuk väderar sina djur så otroligt högt och de i många lägen blir vad man väljer att kämpa för.

Om allt känns bra för dig nu tror jag du kan vara lugn i att hunden har fått ett otroligt kärleksfullt och bra hem.

//  Leona

Anmäl
2012-08-06 23:44 #7 av: Kitty41

Jag vet att vissa skriver in i sina köpekontrakt att om det inte fungerar och ägaren behöver göra sig av med djuret på ett eller annat sätt så MÅSTE uppfödaren/ alternativt den förra ägaren (etc) ha första tjing på att köpa tillbaka djuret. Är det en möjlighet kanske? Glad

Anmäl
2012-08-07 13:22 #8 av: Ketang

Mm du tänker på rutan man kan kryssa i på skk's kontrakt så har inte säljaren rätt att ta hunden däremot blir man skyldig att ta den tillbaka under hela hundens liv mm köparen måste göra sig av med den. Att skriva ett eget avtal är vanskligt. Men jag har hittat en super bra kille som tanter hunden eftersöks det inte fungerade hos den deprimerade.

Anmäl
2012-08-07 13:24 #9 av: Ketang

Min mobil lever visst ett eget liv! Hoppas du kan läsa ändå.

Anmäl
2012-08-08 00:18 #10 av: Kitty41

Det är ingen fara, tror att jag förstår ändå haha. Bra att det löste sig iaf!

Anmäl
2012-08-18 17:13 #11 av: [RoxannaH]

Jag är deprimerad och har hund, katter, hamstrar, möss, ormar, kaniner, igelkottar och chinchillor.

För mig så är djuren en anledning till varför jag ska leva. Och så länge jag gör saker som berör dem brukar jag ofta inte tänka på hur psykiskt dåligt jag mår.

Så jag ser djur som en bra terapi- Och har hon 2 hundar som är krävande kan det lika väl göra henne gott att ha någonting att kämpa för.

Anmäl
2012-08-18 17:21 #12 av: Ketang

Det slutade tyvärr inte så bra med denna tjejen. Hon lämnade tillbaka hunden efter 4dagar var av tre verkade på henne ha fungerat jätte bra. Sen köpte hon en ny hund och satte ut sin tidigare hund för omplacering :-/

Anmäl
2012-08-18 17:24 #13 av: [RoxannaH]

#12 Va?! Men herregud! Varför gör man så? Hon kanske inte var så stabil som hon intalat sig själv.

Den nya hunden hon skaffade, var den mindre krävande?

Anmäl
2012-08-19 13:35 #14 av: Ketang

Nä det var en stor rottis hane. Men den har hon inte kvar längre och annonsen ang tiken är borta så jag vet inte vad hon håller på med! Tiken skulle hon inte ha kvar för att den inte kunde vara ensam skrev hon i en annons. Men i en annan skrev hon att hon inte orkade med hunden för att någon i släkten hade gått bort. Samtidigt som hon köpte den där hanen! Helt rubbat.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.