06. Behandling/Medicin

Voxra gets me really high

2013-06-14 20:35 #0 av: blackfriday

Wow så bra den fungerar! Dag 3 och jag är uppvarvad och mår ungefär som om jag tagit droger. 



Anmäl
2013-06-15 06:31 #1 av: [M Y M L A N]

Jag tror att detta snart kommer att försvinna. I alla fall gjorde det det för mig. Jag kände mig också ungefär som du beskriver första tiden med voxra. Jag tyckte det var obehagligt.

Anmäl
2013-06-15 09:55 #2 av: blackfriday

Tror du? I så fall slutar jag med dom den dagen effekten försvinner.

Hur länge hade du den effekten innan det försvann?


Anmäl
2013-06-15 15:00 #3 av: The Zombie

Skam att du tar en viss medicin endast för att få ett "rus" av den.
Isåfall kanske du borde börja med droger då om det är det enda du är ute efter.

patetiskt enligt mig.

Anmäl
2013-06-15 17:47 #4 av: blackfriday

Patetiskt? 

Om man i normaltillstånd är arg, totalt ostimulerad, tycker allt är skit och ingenting hjälper, så är detta något positivt. Nu har jag lusten att göra saker eller prata med folk iallafall. 


Anmäl
2013-06-16 01:12 #5 av: eirwen

Jag mådde sjukt dåligt av Voxra. Tog den i två dagar och mådde dåligt psykiskt och fick influensa liknande symptom.

Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.

Anmäl
2013-06-16 01:28 #6 av: blackfriday

Jobbigt :(

Jag vill bara må bra och fungera. Trött på att må skit hela tiden, och inget verkar fungera.


Anmäl
2013-06-16 12:40 #7 av: eirwen

Men då är det jättebra att den fungerar! Jag förstår hur jobbigt det är. :(

Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.

Anmäl
2013-06-16 12:47 #8 av: blackfriday

Mm men den slutade fungera nu plötsligt.

Känner mig lite konstig och har malande tankar blandat med ångest.

Så störigt. Jag ska slänga ut dom nu, så detta blir sista dagen med voxra.


Anmäl
2013-06-17 07:06 #9 av: [M Y M L A N]

Varför har du fått voksran? Dumt att låta bli att ta dem för det låter somdu behöver dem. Det tar ju ett tag innan man får effekt av dem och då tänker jag inte på rus.

Anmäl
2013-06-17 22:01 #10 av: blackfriday

Fick den för att jag mådde skit. Allt sög typ.

Voxran gör mig konstig. Effekt hade jag den dagen jag skrev inlägget. Sen blev jag bara tyst och lite ängslig. Sån är jag aldrig annars.


Anmäl
2013-06-18 08:18 #11 av: [M Y M L A N]

Det kan ta några veckor eller ibland ännu längre innan antidepressiv medicin hjälper. Innan dess kan man måste sämre och få biverkningar som brukar gå över.

Anmäl
2013-06-18 10:26 #12 av: blackfriday

Ja, men om man ätit antidepressiva ett tag, så är det ett helvete att sluta. Voxra går inte heller att dela (då det är depotabl) och de finns inte i mindre styrka än 150 mg, vilket gör det svårt att trappa ut. 


Anmäl
2013-06-18 14:10 #13 av: [M Y M L A N]

Det har du rätt i. Så långt har jag inte kommit själv att jag ens har en tanke på att sluta med mina. Däremot har jag varit ofrivilligt utan alla mina mediciner några dagar irad och det var vidrigt

Men å andra sidan är det inte bra att vara deprimerad heller. Klart att man kan försöka må bättre genom motion och göra roliga saker och andra altiviteter avslappning yoga och allt vad man nu kan göra men det är ju inte alltid det hjälper. Är depressionen svår hjälper inte sånt och då har man som jag ser det inget val.

Föredrar du att må dåligt framför att ta antidepp? Eller hur tänker du? Klarar du att härda ut utan mediciner?

Anmäl
2013-06-18 16:51 #14 av: blackfriday

Det är mer så att jag ändrar mig fort. 

Ena dagen känner jag för att ta medicin, och tänker att det nog är det bästa. Någon dag senare kan jag ha ändrat mig helt, och ångrar att jag började. 

Mitt mående svänger en hel del. Tröttnar fort på saker, medicin inkluderat. Är det något nytt så ser jag fram emot att få prova och läser på en hel del, men sen blir det helt ointressant och då slutar jag tvärt.

Med eller utan medicin, så slutar det nästan alltid med att jag självmedicinerar med tabletter och alkohol.



Anmäl
2013-06-18 17:22 #15 av: [M Y M L A N]

Vad har du för diagnos(er)? Du måste inte svara om du inte vill. Det är ju väldigt personligt. Eller svara i meddelande om du vill.

Anmäl
2013-06-18 19:49 #16 av: blackfriday

Jag vet inte? Jag fick denna medicinen utskriven av en husläkare, "för humöret" står det på lappen på kartongen.


Anmäl
2013-06-18 19:55 #17 av: [M Y M L A N]

Skojar du..?

Anmäl
2013-06-18 19:57 #18 av: blackfriday

Nej, absolut inte.

Jag gick till en husläkare och pratade lite. Han sa att jag verkade lite nedstämd och föreslog Voxraskiten. Låter det som om jag har någon speciell diagnos? Vad i så fall tänker du på?

Om jag ska gissa så har han väl skrivit depression eller nedstämdhet i journalen.


Anmäl
2013-06-18 23:54 #19 av: eirwen

På den lilla informationen jag fått här så skulle jag inte uttala mig om någon diagnos alls. Om jag vet mer om en person så kan jag tänka fram vissa diagnoser i huvudet som personen passar in på, men det är absolut inte säkert att det stämmer. 

Det är väldigt konstigt att din husläkare gav dig Voxra tycker jag. Och dessutom så förstår jag inte varför du går till en husläkare och inte en riktigt psykiatri om du har problem?

Att bara sluta med mediciner och självmedicinera hoppas jag att du förstår, inte är det bästa att göra. Du kan må sämre av att plötsligt sluta med en medicin. Ge Voxran en chans innan du slutar, man får inte den effekten man ska ha förens efter ca 4 veckor.

Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.

Anmäl
2013-06-19 00:16 #20 av: blackfriday

Men husläkaren sa att han brukar behandla patienter med oro, sömnsvårigheter, nedstämdhet osv. Vid psykoser o svårare saker så remitterar han till psyk.


Jag vet att det inte är bra att självmedicinera, men oftast är de det enda som hjälper för stunden. Det blir liksom en paus i tristessen och dysharmonin. 


Jag gick dit för att jag ville gärna testa just Voxran eftersom den är ny och verkar på dopaminet. Trodde att jag kanske hade dopaminbrist eftersom jag ständigt är uttråkad, missnöjd och negativ.


Men efter några dagar så tröttnade jag som sagt, och slängde ut burken.


I början är saker ofta roliga och spännande, men det blir snabbt vardag och då tröttnar jag. Eller också ångrar jag mig helt enkelt.


Samma sak med jobb. I början är jag skitglad över att jag fått ett visst arbete, och sköter mig. Men sen tröttnar jag snabbt och tycker det är värsta jävla skitjobbet jag fått, och sen avslutar jag det bara.


Så jag blir sällan långvarig i något Looser




Anmäl
2013-06-19 00:52 #21 av: [M Y M L A N]

Jag håller med emotionfucker. Voksra brukar man få först när man provat annat som inte funkar, men det kanske du redan har gjort?

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag förstår att du har det jobbigt. Du behöver helt klart hjälp. Att blanda mediciner och alkohol kommer inte att leda till ett bättre mående. Tvärtom. Jag skulle önska att du kunde komma till en bra läkare/psykolog som tog sig gott om tid och många samtal med dig för att utröna och kanske utreda varför du mår som du gör. Det kommer att bli svårt för dig att få till ett bättre mående om du inte följer läkarnas ordinationer utan experimenterar på egen hand. Men detta vet du alldeles säkert redan.

Anmäl
2013-06-19 01:10 #22 av: blackfriday

Ja. Jag har testat andra SSRI också.

Litar inte på läkarna. Iallafall inte när det gäller psyk.

Alla säger olika, och till slut gav jag upp och begärde mig avskriven från mottagningen. Därav husläkaren.

En läkare trodde bipolär sjukdom. En annan babblade om ADHD eller ADD.

En tredje pratade om fobier och ocd.

Dom kan dra åt helvete med sina fucking diagnoser. Ingenting samstämmer och jag blir förvirrad. 

Antagligen är deras bedömning baserad till stor del på objektiva faktorer, vilket gör att man får diagnos efter vilken/vilka läkare man träffar.



Anmäl
2013-06-19 09:38 #23 av: The Zombie

Förstår exakt att du inte litar på läkare från Psyk.
Jag har massor problem med att läkarna inte lyssnar på det jag säger; varken när jag går på öppenvården eller när jag ligger inlagd på slutenvården. Så helt ärligt har jag faktiskt funderat på att skriva av mig från öppenvården för dom gör mig bara mer och mer besviken för varje vecka som går.

Får helt enkelt vända mig till vct.

Jag har själv tagit voxra, och då tog jag ett annat anti-depp samtidigt för att dom skulle väga upp varandra. Så då käkade jag Venlafaxin & Voxra.

Hoppas du hittar någon annan medicin som funkar för dig.
För det är ju tydligt att du behöver medicin för dina besvär.
Frågan är bara om du ska göra en undersökning för att kolla om du VERKLIGEN stämmer överens med någon av de diagnoser dom påstått att du kan tänkas ha.

Anmäl
2013-06-19 14:27 #24 av: [M Y M L A N]

Låter som att du skulle behöva en fast och trygg kontakt inom psykiatrin och en ordentlig utredning. Ofta har man inte bara en diagnos utan flera så det är inte säkert att alla läkare du träffat har fel. De har kanske börjat nysta i olika ändar så att säga. Vilken av diagnoserna som dominerar kan variera över tid. Själv har jag tre, fyra olika diagnoser.

Det sorgliga är att psykiatrin verkar funka så dåligt. Knappa resurser, bristande kontinuitet, läkare som börjar och slutar fortare än man hinner komma på återbesök. Så man måste ha tur för att hamna rätt inom psykvården. Det är i alla fall min erfarenhet från Gbg.

Anmäl
2013-06-19 14:29 #25 av: eirwen

Diagnoser kan vara viktiga för att man ska veta vilken behandling man ska ge. Om du skulle ha en diagnos i ADHD grenen så finns det Ritalin och Concerta som man brukar skriva ut, vilket inte alls är SSRI mediciner. Därav kan det vara viktigt med mediciner så att man inte medicinerar fel och därav inte blir hjälpt.

Jag kan förstå att ni två inte litar på psykvården. Den är absolut inte alltid den bästa och det finns en hel jävla del med personer som jobbar där men som inte borde det. Ska ni skriva ut er, så bör ni söka annan hjälp. Man kan inte behandla sig själv alltid. Är ni trött på psyket som landstingen har så finns det privata ställen. Ett annat alternativ är att prata med socialen, men dom är inte bättre dom. Det jag vill komma fram till är att vad ni än gör - ge inte upp. 

Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.

Anmäl
2013-06-19 15:13 #26 av: [M Y M L A N]

Nej, ge inte upp! Försök hitta en vettig läkare som kan hjälpa dig må bättre.

Anmäl
2013-06-19 18:51 #27 av: blackfriday

Okej. Tack :)

Jag ska fortsätta söka. Hittade en privat psykläkare som jag tänkte ringa till. 


Anmäl
2013-06-19 21:40 #28 av: [M Y M L A N]

Lycka till och berätta gärna hur det går för dig:-)

Anmäl
2013-07-16 21:02 #29 av: blackfriday

Okej. 

Depression sa läkaren efter ytterligare några samtal sen jag skrev sista inlägget. 

Jag har fått massa mediciner, och har kastat alla förutom två som jag anser fungerar. Annars skiter jag i detta nu. Vad ska dom göra liksom?

Hjälpen jag har fått är Xanor och Stesolid. Med dessa blir jag lite euforisk men ändå inte. Tar jag några av dem, så fungerar jag hyfsat normalt. Jag har mer överseende med människor, skämtar, inte aggressiv, tycker inte att allt är skit, får saker gjorda osv.

Det är väl den enda hjälp jag fått. 


Anmäl
2013-07-17 17:24 #30 av: Seerina

Du låter besviken över den hjälp du fick. 

Vad hade du själv hoppats på? Funderar

Anmäl
2013-07-17 18:04 #31 av: blackfriday

Jag hade nog hoppats på något mer botande. Naiv som jag är.

Får väl istället lära mig att acceptera att jag är hjärnskadad/störd och göra det bästa utifrån de förutsättningarna. 


Anmäl
2013-07-17 19:41 #32 av: Seerina

Jo, visst är det så att vi alla önskar oss en quick-fix på våra inre problem/störningar/funktionshinder/diagnoser/sjukdomar/mentala spärrar/rädslor/känslomässiga konflikter/inre sorg m.m.

Nu finns ju ingen sådan när det gäller vår insida av kroppen. Mediciner kan lindra besvären något men tar sällan bort alla symptom och oftast får vi i stället en massa biverkningar så hur vi än gör så har vi arslet där bak.

Med tanke på dina ord i inlägg 1 så undrar jag om du kanske har lagt ribban lite högt för vad livet ska innehålla och hur det ska kännas?
Du verkar drivas av ett enormt behov av yttre stimuli som gör att du kan vila från/slippa uppmärksamma dina egna känslor? När du sitter ensam blir du tydligen lätt apatisk och oerhört uttråkad eftersom livet blir så dystert och ledsamt när inget underhåller dig eller när det du upplever blir till vardagsmat. För det är väl bara när du GÖR saker (som naturligtvis fångar ditt intresse) som du faktiskt mår bra?

Har du försökt strunta i själva flykten (görandet, underhållningen, stimulin) och bara vara i dig själv med hela din uppmärksamhet och med hela ditt känsloregister?

Testa gärna för du kanske finner något intressant där? 

P.s. Ge inte upp din strävan efter ett inre välbefinnande för det behöver inte alls vara så att du lider av en störning. Det kan vara så enkelt som att din själ behöver släppa upp lite tårar. Innerst inne så är ju du också en liten pojke som vill känna sig älskad, inte sant?

Anmäl
2013-07-17 20:27 #33 av: blackfriday

Mm det är sant. Jag tröttnar fort och byter bostad, jobb osv ganska ofta. Nu ska jag tex flytta igen. 

Sen ett av de värsta skiten är när jag grubblar hela tiden typ 24 timmar om dygnet. Nu har jag värsta ångesten för att jag ska flytta. Varför liksom? Jag har redan en hyfsad bostad. Så jävla korkat.

Det känns som om allting blir fel, oavsett. 

Läste precis mitt första inlägg: "wow så bra den fungerar". Typiskt mig att växla i humöret. Just nu är alltid skit. Jag skulle kunna slå sönder hela lägenheten med en yxa. Allt är bara fel. 


Anmäl
2013-07-18 09:55 #34 av: Seerina

Jag har själv varit där, i alla dessa känslor av frustration och ångest över allt jag gör som inte fungerar. Jag har haft 25 olika jobb och jag har flyttat runt, hit och dit ett trettiotal gånger. Jag har lämnat mina partners för jag har lessnat på dem och jag har dessutom varit shoppingmissbrukare, spelmissbrukare och jag har alltid, ALLTID, undrat varför blir jag aldrig nöjd, glad och harmonisk?

Du har en inre drivkraft som just nu driver dig bort från känslor inom dig. Denna drivkraft yttrar sig i att du lever i en konstant förändring (där det hela tiden sker saker) där du springer omkring och söker UTANFÖR dig efter det som kan göra dig glad och nöjd. Sluta sök där ute. Sök INOM dig.

Jag lessnade på mitt eget beteende (att alltid behöva se livet i svart eller vitt) när jag fyllt 35, då orkade jag inte längre springa genom livet och leta efter va fan det var jag ville ha, för jag visste ju inte ens vad det var?

Jag började (trots min ADHD-diagnos) meditera för att lära mig njuta av stillhet för harmonin bor i just stillheten.

I dag mår jag bra och kan sitta ned i soffan, tvinna mitt långa hår mellan fingrarna och njuta av att se på fåglarna på hustaken.

Hemligheten ligger inte i pillren som doktorn ger dig, den ligger gömd inom dig själv.

Att du grubblar beror på att du önskar finna en lösning på ditt livsmönster, det är inget konstigt med det. Det kommer ge sig den dagen du funnit din lösning, för den finner du om du bestämmer dig för det. Glad

Anmäl
2013-07-19 18:47 #35 av: Sodastream83

Hej Blackfriday!

Jag registrerade mig här på forumet enbart för att skriva det här inlägget till dig. Hur du beskriver ditt mående påminner nämligen så otroligt väl om min pojkvän som har upplevt exakt samma sak som du. Han har levt så i 40 år. Men när vi blev sambos och jag upptäckte hans växlingar i humöret tvingade jag iväg honom till affektiva avdelningen på psyk, och det tog inte lång tid innan de satt diagnosen (fast egentligen är det inte en diagnos som i en sjukdom, det är mer av en viss personlighetstyp)  CYKLOTOMI på honom (typ bipolär light kan man säga)

http://www.praktiskmedicin.se/sjukdomar/cyklotymi-cyklotymt-temperament/

Han fick omgående börja med Ergenyl som är en stämningsstabilisator, och han kände skillnad efter 2 dagar! Han känner sig i princip pånyttfödd, brusar inte upp för minsta lilla och blir uppskruvad och exalterad på samma sätt längre. Han är som han säger "chill" och ser numera hoppfullt på framtiden!

Så snälla prova om detta kanske kan vara något som kan hjälpa dig, du ska inte behöva må så här.

Anmäl
2013-07-19 20:05 #36 av: blackfriday

#34 Tack för dina råd. Jag förstår rent intellektuellt, men precis som i psykologsamtal, så stannar det där. Dvs någon förändring sker ej.


#35 Tack för ditt inlägg. Och tack för att du registrerade dig enbart för att skriva inlägget till mig. Det gjorde mig glad.

Jag känner igen det där lite. Hade ett läkarsamtal som hastigast där det nämndes något om bipolär (om jag minns rätt) för längesedan, och fick efter det en påse litium tillsammans med ett gäng blodremisser när jag var på psykakuten av någon anledning som jag inte kommer ihåg.

Kastade alltsammans i en papperskorg när jag gick därifrån iallafall. 

Jag ska titta närmare på texten du länkade till. 



Anmäl
2013-07-19 21:14 #37 av: blackfriday

Rätta medicinen för ikväll hittad!

3 st 7,5 Three Hearts + några stesolid och plötsligt befinner jag mig på samma nivå (affektivt) som vilken svensson som helst!

Självklart ingen långsiktig lösning, men som i palliativ vård: symtomlindring. om än bara för en kväll.


Anmäl
2013-07-19 21:22 #38 av: blackfriday

Denna tråden har blivit totalt centrerad till mitt mående. 

Ungefär som om jag förväntar mig att folk ska bekymra sig om mitt mående och lägga tid och intresse för vad jag gör och inte gör.

Antagligen är jag en självcentrerad jävla narcissist på borderlinenivå med emotionella problem som jag tillfälligt självmedicinerar bort med hjälp av rusmedel. Jävla hora är jag. En sån som saknar integritet, och måste omedelbart delge andra mina känslor och tankar. 



Anmäl
2013-07-19 21:53 #39 av: eirwen

Jag kände att jag ville skriva när jag såg ditt nya inlägg. Vi som skriver i tråden skriver för att vi, jag kan egentligen bara tala för mig själv men jag tror jag talar för de flesta, vill hjälpa dig så gott det går.

Jag tycker inte du verkar vara något av de sakerna du kallar dig jag förstår att du kanske känner så. Jag förstår hur hopplöst allting känns och att det känns som att det absolut inte finns någonting som kan göra det bättre.

Jag tänker hålla mig kort här men om du vill prata, vilket jag gärna gör, så är det bara att skicka ett PM.

Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.

Anmäl
2013-07-20 09:28 #40 av: Sodastream83

Jag vet att du antagligen skiter fullständigt i hur min pojkvän mådde, men han höll också på så där, narcissistisk och skulle berätta för alla hur han tänkte och dominerade rummet totalt ena dagen, nästa dag var han nere i skiten och såg sig själv som fullständigt värdelös, alltid egoistisk och upptagen av sitt grubblande. Mängder av jobbyten bakom sig, lämnade förhållanden och onödiga bråk med människor som han nu på medicin känner att han måste höra av sig och säga förlåt till.  Han har dessutom självmedicinerat sig själv med diverse droger i alla dessa år för att slippa sina egna tankar och känslor och för en gångs skull känna sig lugn.

Om man har cyklotomi ska man inte ha litium, det är en renodlad medicin för bipolaritet, och cyklotomi är mer ett förstadium till bipolaritet kan man säga. Men bara ett fåtal med cyklotymi utvecklas till bipolära. Som sagt, cyklotomi ses mer som en personlighetstyp.


Så fixa dig en remiss av husläkaren till affektiva och be att få lamictal eller Ergenyl, båda stämningstabilisatorer. De har få till inga biverkningar och man känner fort skillnad, så du har inget att förlora!




Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.