Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
11. Neuropsykiatriskt

ADHD och paranoid?

2015-03-02 22:38 #0 av: nennebua

Hejsan! Sedan jag var 17 år har jag haft diagnosen ADHD är idag 22. Har det senaste året och fått medicin mot depression. Mina fosterföräldrar och sambo upplever ofta att jag är överdriven i mina känslor vilket inte är ovanligt för min diagnos. Men jag upplever väldigt ofta att jag ser en form av sanning som inte "vanliga" människor gör. Till exempel att alla andra bara bryr sig om sig själva, alla poliser är sjuka i huvudet (obs jag har inte något kriminellt förflutet), och att mycket folk säger är för att nedvärdera mig. Är det någon slags paranoia att alla människor är emot mig, och att alla är lömska och falska? Eller kan det faktiskt vara så att jag har rätt i många fall? Exempel på detta är när jag var på praktik på en daglig verksamhet i julas, då sa personalen första dagen att det egentligen inte fanns någonting jag kunde göra eftersom jag inte hade erfarenhet av deltagarna på daglig verksamheten. Då jag är lite blyg av mig så pratade jag inte så mycket med personalen när jag var där, och de kvinnliga deltagarna tyckte inte om nya människor därför tog jag även avstånd till dem. Däremot var det ett par killar som var helt underbara och dom spendera jag stor tid med. Efteråt fick jag en dålig bedömning då jag inte sa så mycket eller gjorde så mycket. Men anledningen till att jag inte tog initiativ var för att de första dagen förklarade för mig att jag inte kunde göra något där, förutom att få bredvid och iaktta. Är det jag som missuppfattat situationen  helt fel och skulle handlat på ett annat sett? Jag känner nu att de "skyller på mig" och att det är mitt egna fel att det blev som det blev, men de sa ju faktiskt åt mig att jag inte kunde göra något? Kan det vara så att jag misstolkat kommunikationen, eller gjorde jag rätt? I så fall, hur fan ska jag veta vad som är rätt information och vad jag tolkat fel..??? Jag känner ofta att jag blir missförstådd på det här sättet och det gör ännu mer att jag har den inställningen att jag ser "sanningen" andra inte ser..?

Anmäl
2015-03-03 14:51 #1 av: Geru

Det tillfaller inte ADHD, utan är antagligen något annat problem som du kanske har. För att använda lite logik: Om alla poliser vore sjuka i huvudet, skulle vi verkligen ha ett fungerande samhälle då? Och om alla bara tänkte på sig själva, hur kan vi då ha hjälporganisationer?

Så kort sagt så känns det som om du har överdrivna känslor, men som blir rätt paranoida.

Anmäl
2015-03-05 13:22 #2 av: Ebolaa

Jag känner tvärtom #1, att en hel del av dina #0 problem som du upplever; att du inte gillar poliser, känner dig missförstådd ofta och att människor är falska, är ett svar på din ADHD. Så är många av mina vänner som har ADHD också. De är ofta känsligare än "vanliga" människor, även om de av utomstående som inte känner dem kan tro att personer med AHDH inte bryr sig, är trotsiga och är okänsliga när de säger vad de tycker, när det egentligen är helt tvärtom.

En del personer med adhd har problem med auktoriteter, därmed också poliser. Du har säkert svårt för deras "sätt", men det är egentligen en taktik som de använder för att se om människor ljuger eller försöker dölja information, nervositet är et viktigt tecken på att någonting är fel och deras "stenansikte" och auktoritära sätt kan faktiskt hjälpa dem att se om människor är nervösa eller har något att dölja. 

Det kan vara bra i fortsättningen att du är sann mot dig själv och försöker göra information klar och tydlig för dig genom att våga fråga. Om någon säger något till dig som inte verkar vara så logiskt, som att komma på en praktik och få kommentar att man ändå inte kan göra så mycket, då är det bäst att våga fråga: men vad är det ni då förväntar er av mig och min praktik här, om jag ändå inte kan göra någonting? Vad är det jag KAN göra till en början? 

Jag tycker inte att du verkar vara ett dugg paranoid, du verkar vara en liten grubblare och det är bra. Du kan bara utvecklas om du förstår dina egna känslor och ditt eget beteende samt hur du reagerar på andras beteende.

Ha det bra, Ciiao!

Anmäl
2015-03-05 15:03 #3 av: Geru

#2 Visst är man känsligare. Men du måste ju kunna sila ut vad det är som inte ska vara där, vad som är en överreaktion. Man måste, under alla steg i en åsikt, ifrågasätta den.

Jag har ADHD. Jag har definitivt problem med auktoriteter, speciellt om dom inte vill bli rättade när dom har fel. Men saken är ju den att man måste förstå hur ett samhälle fungerar.

Dessutom kan jag väl säga att ADHD människor kan ganska lätt bli färgade av andra människor, pga känslighet och att andra kan skapa känslomässiga argument som fastnar.

Missförstodd förstår jag att definitivt att TS känner sig. Det är en känsla jag har haft hela mitt liv mer eller mindre, även om det blivit bättre sen jag började jobba på hur jag uttrycker mig.

Anmäl
2015-03-05 15:17 #4 av: Ebolaa

#3 Jepp, det är det som är grejen. Det är nog en fråga om mognad, självinsikt, självkänsla och erfarenhet som leder en person dit du är idag #3 Geru, det verkar dock som att TS är i en fas i livet där han/hon ifrågasätter sig själv och sin omgivning, vilket är ett tecken på att Nennebua håller på växer och inte kommit dit du är, men är på god väg :)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.