Snälla akut hjälp..
Tack för ni tar er tid…
Jag vet ej hur jag ska börja.. Vill gärna ni ger mig en knuff som start för är förvirrad.. vet ej vad som händer med mig och vad jag ska göra och om jag är sjuk eller inte och om ni kanske kan gissa vad för sjukdom/diagnos jag kan lida av?
Allt börjar sen jag var ett barn, Har aldrig haft de bra i mitt liv. Ska göra punkter så de e enkelt o läsa
Barndom:
- Hemsk
- Depression pga hade ej pappa vid mig
- Ingen kontakt med bup o mamma visste aldrig jag mådde skit
- Grät hela tiden
- Mobbad men blev mobbare
- Var ensam
- Misshandlad av mamma pga depression som hon led av när jag va 6-8 år men är frisk idag.
- Pappa var beroende av droger o satt inne i fängelse hela tiden.. Tänkte på han hela tiden..
- Självmordsförsök 2 gånger ålder: 11
- Självmordstankar
Jag i 2014 och 2015:
- Inlagd 2015 Juli pga självmord o självskadebeteende över gräns
- Depression sen 11 men var stark o dölja tills 2014 började skära.
- Ingen förstog mig
- Alla dömde mig
- Bråkade nästan varje vecka
- Grät mig sj till sömn
- Ångest
- Paranoid
- Hallunication
- Biter av hud från fingrar, tår och läpp och äter det, är beroende och gör det fortfarande idag och har bara öppna sår nu.
- Självmordstankar o försök 3 gånger.
- Överdos men fail.
Jag idag:
Panikångest
Kontakt med pappa men han är lite bättre.. men börjar bli som han (tar ej droger) men hur han e i personligheten
Börjar bli våldsam
Attityd o beteende
Otrevlig
Osäker
Förvirrad
Vilse
Vet ej vem jag är o vf jag e här
Ätstörning (Onöjd med kroppen, Mke tankar om bantning, minskad aptit)
Gråter varje dag skojar ej.
Gråter utan anledning o då e jag sjukt nere
Hatar mig själv
Dömd
Ensam
Litar inte på någon, inte ens familj eller mig själv.
Extrem humörsvängningar
Problem med ilska
Sömnproblem vaknar prick 03:20 varje dag och 1 timme innan jag egentligen ska vakna.
Gillar att trycka ner människor
Börjar hata mer än att älska
Hatar mänskligheten
Självmordstankar som börjar komma
Jag mår: Skit
Kallad: psykopath, satan, hjärtlös, ond och häxa.
Ingen förstår mig
Ingen vet hur det känns
Ingen kan hjälpa mig
Alla hatar
Alla dömmer
jag är trött på det
allt jag önskar är att bli accepterad
de e de enda jag ber om
jag klarar inte det snart.
I know the real truth.
Har du någon samtalskontakt idag?
Hur gammal är du? (Du behöver inte svara exakt, men det är lite skillnad på hur jag formulerar mig om du är 13 eller 33). Är du myndig? Bor du ensam? Går du i skola?
14, Ja de har jag men kommer aldrig berätta till dem sanningen.
I know the real truth.
Varför inte?
Är inte öppen, vill ej att min mamma ska få reda på det och litar inte på dom.
I know the real truth.
#4 om det är din samtalskontakt du menar så behöver väl inte din mamma få reda på vad ni pratar om?
||My Love For Animals Is Immortal||
Din mamma har inte rätt att få reda på vad du säger till din samtalskontakt. Jag tycker att det är jätteviktigt att du pratar med din samtalskontakt om det (alltså: jag menar att det är viktigt att hen förklarar för dig att du får säga vad du vill utan att din mamma får reda på det). Jag antar att din mamma inte är med på samtalen, i så fall får du be om att få prata med terapeuten själv. Att man inte vill att ens mamma ska veta allt man känner är helt naturligt, det tror jag inte att någon vill.
Jag har också känt så ibland, att om jag berättar något för den här personen (t ex en terapeut) så kommer den att skvallra och så får jag skit för att jag har berättat. Det funkar inte så. Det är därför man går till en terapeut som har det som yrke. De får inte skvallra om en.
Man "klickar" ju olika bra med olika personer. Finns det någon sådan runt dig som du känner ett förtroende för? Det kan t ex vara en vuxen du träffat när du var inlagd, en lärare, en kompis eller en kompis förälder, en idrottstränare, en släkting eller så.
(Nu är det för sent för att jag ska kunna fortsätta skriva. Du får gärna kontakta mig imorgon om du vill ha någon att prata med).
Nej dom säger att om det handlar om nått farligt så säger dom ändå oavsett min vilja.
I know the real truth.