02. Allmän psykiatri

Hjälp mig förstå min -Pojkvän?-

2017-11-14 14:40 #0 av: [smoothieee]

Har vart i en relation med en man nu i ett års tid, det har vart fantastiskt men också besvärligt får tyvärr lägga mycket av ansvaret för det besvärliga på mig, jag kommer från en trasslig bakgrund och brukar omedvetet skapa problem där dem inte finns, det är så jag förklarar det när det fortsätter hända.. men jag arbetar på att bli bättre. Han förtjänar bättre, han är dock inget helgon själv. Så vi båda borde arbeta på det, även om jag har mer att arbeta på.

I början var han så romantisk det var så mycket kärlek, men gradvis tonades det ner mycket i takt med att mina egna problem blev mer synliga nuförtiden skulle jag tyvärr beskriva honom som ganska kall och distant många gånger men han kan förvirra mig genom att plötsligt vara kärleksfull men dem stunderna känns sällsynta. Jag önskar att han bara var ärlig med mig, för han har berättat att med sina ex, har han ofta inte sagt saker rakt ut utan gradvis distanserat sig, har frågat honom men han påstår han vill fortsätta relationen, men hans handlingar visar motsatsen.. det är svårt att förklara.. 

Jag är nu så rädd att han ska lämna mig, att jag nästan vill lämna han först bara för att säkra mig.. känns som vi inte ens kan tala ut om detta då han nästan är emot ämnet, han säger också att han är en introvert vilket kan stämma.. men det känns så.

Vet inte vart jag vill komma med detta men känns virrigt, känns som jag skulle "dö" utan honom, älskar honom så.. men hur går man vidare när man känner att kärleken INTE finns kvar från andre parten??

Anmäl
2017-11-14 15:00 #1 av: PeterTM

Man kan inte gå vidare i en parrelation utan kärlek, det är den bistra sanningen.

Anmäl
2017-11-14 15:06 #2 av: [smoothieee]

Mycket sant Peter.. som i cornelis sång 

"Men önska mig lycka på färden när jag nu ifrån dig drar. Och orsaken, Ann-Katrin, är den: jag kan ej stanna kvar där jag ej din kärlek har."

men samtidigt eftersom det är mixade signaler är jag osäker, men mestadels verkar det kallt och mycket distans.. blir svårt att veta vad man ska göra, tala ut om det är svårt när motparten är som att tala med en vägg.. grejen är väl att han knappt skulle våga göra slut även om han ville, då han verkar konflikträdd sorgligt men sant.

Anmäl
2017-11-14 15:25 #3 av: OnlineCores

Man måste kunna prata om problemen i en relation, stora som små. Annars kan man inte göra något åt det. Det kommer troligt vis att behövas prata ut förr eller senare, så varför dra ut på det? Om ni inte kan möta varandra vid den andres behov, så kanske du ska fundera på om han är rätt. Och så kan det vara bra att lära sin partner om ens egna behov, för att alla har inte lika lätt att tolka sånt.

Det är två grundregler i relationer.

Anmäl
2017-11-16 06:52 #4 av: Farwuq

#3 Helt klart måste men kunna prata, alla är inte fullfjädrade telepater.
Man kan inte komma med fraser som t.ex. "det där borde du veta som man/kvinna".
Så ett ärligt snack är enda utvägen.



Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi & Psykologi iFokus.
Medarb. Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2017-11-16 09:37 #5 av: OnlineCores

Ööh, Vad pratar du om och vad är det för citat du skriver? Har jag sagt något att personen ska veta något och har jag sagt något om man eller kvinna?

Jag sa att man måste kunna prata om problemen.

  • - Man måste kunna prata om problemen i en relation, stora som små. Annars kan man inte göra något åt det. Det kommer troligt vis att behövas prata ut förr eller senare, så varför dra ut på det?
  • - Om ni inte kan möta varandra vid den andres behov, så kanske du ska fundera på om han är rätt. Och så kan det vara bra att lära sin partner om ens egna behov, för att alla har inte lika lätt att tolka sånt.

Två grundregler i relationer som är bra att känna till vare sig man gillar det eller inte:

  • Lär din partner om dina behov.
  • Lär dig om din partners behov.
Anmäl
2017-11-16 12:42 #6 av: Farwuq

Oj, nu blev det lite fel.
Skäms

Jag skulle skrivit lite klarare vad jag menade men av någon orsak blev allt stympat och oklart.

Citatet är från min första fru, från slutet av 70 talet. Hon kunde oftast inte säga hur hon ville ha saker och ting.
Hon sade saker till mig som: "Det ska väl du känna till, du är ju en man".
När jag sade: "Men förklara hur du vill ha det, jag vet inget om detta, jag vet inte hur du vill ha det", så teg hon. 

Så ska det således inte vara, öppen kommunikation är ett måste.
Några år senare var vi skilda men fortfarande vänner.

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi & Psykologi iFokus.
Medarb. Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2017-11-16 12:55 #7 av: OnlineCores

Ok, då är jag med. Jag blev lite upprörd när det såg ut som att du refererade mig och när det är något som jag inte förespråkar. Jag håller med dig och det var ett bra exempel. Även det här missförståndet reds ut nu när vi pratar om det.

Anmäl
2017-11-16 18:30 #8 av: Farwuq

Missförstånd är till för att redas ut.
Tummen upp
Flagga gärna om det är fler grodor som hoppar ur min mun. Jag tänker på ett sätt men skriver det lite tokigt, och det händer tyvärr ofta.

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi & Psykologi iFokus.
Medarb. Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.