Sömnbrist

Jag var fram tills igår vaken i 102 timmar, typ lite mer än 4 dygn. De konstiga är att från ca 72 timmar och fram så kände jag mig hyfsat normal. Inga direkta hallucinationer, lite sånna där typ att jag såg mönster och sånt. Jag kunde ha normala konversationer. Jag kände mig helt enkelt som att jag kanske missat en natt sömn. Hur kan detta komma sig? Utifrån vad jag läst så borde jag vart en enda röra. :O

Hur vet du att du var normal? Hur man känner sig reflekterar inte alltid hur det faktiskt är.

Jag tvivlar på att du skulle vara undantagen sömnbdhovet vår hjärna har för att fungera normalt. 

Sedan är ju sömn något kroppen behöver för att må bra. Kroppen tar skada av för lite sömn. Varför var du vaken så länge?

Nej men jag kunde tex ha en normal konversation med min mamma i telefonen, hon märkte ingen skillnad. Är inlagd på psyk men visst märktes de men inte alls så som de borde göra. Var helt full av energi dom första dygnen, sen blev de lugnare. jag sov inte pga att jag av en privat anledning trodde jag skulle dö om jag somnade

Så du låg vaken på psyk i fyra nätter utan att medicin sattes in? Låter som personalen borde utredas!!

Kan av erfarenhet av sömnbrist säga: man tror att man är normal. Men man är som en enda röra.
Sen kan man lyckas somna kortare stunder utan att man märker det.

Ja jag hoppas och tror att ts faktiskt sovit och inte märkt det. Annars bör det anmälas.

Ja, dom tjatade att jag skulle sova och en sjuksköterska hoppades att de skulle beslutas om tvångsinjektion i ett kommande läkarsamtal. Men i stort sett så, ja dom lät mig va uppe. Vet inte om de handlar om ifall dom kanske inte har rätt att göra de sålänge jag inte utsätter andra för fara eller nåt sånt som har med lagar att göra.

Ja, kanske kändes de bättre än va de var. Natten till de fjärde dygnet så sa dom att jag hade nån typ av sömn att man typ slocknar några sek sen vaknar igen. Anledningen till att jag sen faktiskt sov va att jag dunka huvet i väggen för att hålla mig vaken. Då gav dom mig injektion.

Det du skriver låter för "otroligt" för att vara sant.
Jag tror att din sömnbrist har påverkat dig mer än du tror.

Jag tycker oxå de verkar sjukt, bara de att jag hade normala konversationer med min mamma, andra patienter och personal och dom reagerade eller sa inget utan de va som vanligt. Tom dom sista timmarna så blev syn”störningarna” mindre. Visst kändes de värre vissa stunder men överlag så kändes de som du säger, för bra för att va sant. Och just att de blev bättre dom sista timmarna är för mig oförståeligt. Jag menar om jag hade betett mig konstigt utan att veta de så hade definitivt min mamma sagt nåt, och personalen. De hela känns bara ”omöjligt” typ.

Fast...man är ju på en psykiatrisk avdelning av en anledning. Med andra ord, det är ju möjligt att du faktiskt betedde dig underligt och att personalen observerade det men av någon anledning inte agerade - eller att de gjorde något men att du inte uppfattade det?
Och som sagt, även om man själv uppfattar sig som helt normal så är det inte säkert att man ÄR det, objektivt sett.

Du har säkert rätt 👍🏽

Sorry. T

102 timmar, det skulle inte ens jag klara som medicinerar med centralstimulantia.
Det hela låter väldigt mysko.

Jag vet, försöker fortfarande förstå. Funderar på att prata med läkare om de

#14 Gör så, tala med din läkare.