Jag vet egentligen inte VAD jag har ångest för, jag kan få det av ingenting eller någonting. 

Jag kan få ångest om jag kommer ihåg en grej som jag fått dåligt samvete över, jag kan få ångest om det bara inte känns rätt den dagen, jag får superlätt prestationsångest, jag kan få ångest om någon knackar på dörren, ibland när jag skall iväg någonstans etc etc. Ibland händer det att jag får ångestattacker när jag försöker sova vilket håller sig tills kroppen helt enkelt inte orkar med mer och jag somnar av utmattning. 

Styrkekramar!

Jag har ångest över att vara själv, i mörker och känner mig jämt förföljd.  Inte så allvarlig ångest dock, det jag däremot har extrem ångest över, är mina känslor för en person, och hur starka dom känslorna är, och ångest över honom då…. är rädd. Rädd för att förlora honom. Rädd för att nåt ska gå fel. Hela tiden, extrem ångest…

Jag brukar få ångest över hur mycket av tid som tonåring som gick åt till att vara deprimerad och isolerad på mitt rum. Över alla vänner jag hade kunnat få om jag bara varit mer framåt, och inte låtit mobbning/hjärnspöken ta överhanden. 

Jag kan få ångest över framtiden, hur allt ska bli, om jag kommer hitta nya vänner eller inte, om jag kommer kunna uppfylla någon av mina drömmar etc.

Sen, min slutliga inneboende ångest handlar väl mycket om ifall något skulle hända med mina föräldrar, eller bara en av dem. Jag kan drömma om det ibland, att de försvinner, och det känns alltid likadant: som att ha ett stort rivande sår som en klyfta från huvud till tå, och en känsla av att stå i ett rum utan tak. Sådana nätter kan jag vakna helt svettig.

Daglig ångest men som jag kan hantera. Ångest över tomt kylskåp, ångest över att pengarna inte ska räcka hela månaden, ångest över att jag inte tagit tag i tvätten…osv Men sen har jag en ångest som slår till och verkligen sänker mig. Blir sängliggandes och räknar minuterna tills dagen är slut. Kan inte äta, inte gå ut..ingenting. Har xanor men hatar dem. Speciellt när jag har barnen. Orkar ingenging och det i sin tur ger mer ångest. På psyk vet dem inte vad dem ska göra så det känns hopplöst. Xanor hjälper mig inte att tex komma ut ur lägenheten utan håller mig bara vid liv i sängen. Två till sex dagar får jag stå ut, sen vänder det sakta. Känns som om jag aldrig kommer att kunna återgå till arbete igen med denna ångest. Kan ju inte vara hemma i tid och otid.. och när psyk inte heller vet. Ska börja med concerta snart men är livrädd att det ska trigga min ångest ennu mer.

Vet egentligen inte heller vad den långvariga, djupa ångesten kommer sig utav. Den finns bara där hela tiden. Tror ibland att den är en del av min personlighet. Önskar att ett mirakel ska ske och att den ska försvinna. Ofta har jag inbillat mig att någon annan människa skulle kunna befria mig från ångesten. Men så har det aldrig blivit. Istället har det givit mig ännu mer ångest - rädslan över att bli lämnad. Sen har jag så klart en vardagsångest. Obetalda räkningar, ostädat hemma och en oförmåga att reda ut mitt liv. Och de tabletter som hjälper vill min läkare inte skriva ut. De är starkt beroendeframkallande. Men vem bryr sig? Det är mitt liv och min kropp! Jag vill inte ha ångesten sittande på axeln, som Benjamin Syrsa, hela mitt liv! Lurituri

Känner precis som dig Lurituri :( Hade varit väldigt mycket lättare att inte behöva ha ångest och liknande.

Har samma som dig som startade tråden. Det vill aldrig ge med sig!

Mina bästa tips är :

* Sömnen! Viktigt viktigt. Sover jag dåligt nån natt så märker jag det på ångesten att den blir värre

* Röra på sig varje dag! Vardagsmotionen är jätteviktig för måendet. Se till att aldrig sitta ner längre än ½ timma åt gången. Spelar ingen roll vad det är för sorts motion, bara man rör på sig :)

* Äta bra näringsrik mat , mycket frukt och grönsaker

* Kolla D-vitamin ! Jag hade brist innan när ångesten var som värst och det blev bättre när jag började äta tillskott

* Sitt inte så mycket på internet! Nätet är fullt av negativitet skit rent ut sagt . Ju mindre man vet dessto bättre. Gör något annat i stället och lev mer i det "verkliga" livet . 

* Djupandas ! Då blir du automatiskt lugnare