Har du någon vän eller anhörig som kanske kan hjälpa dig och vara till stöd?

Lona!
Det är svårt att börja sortera. Om man vet absolut att man kommer använda en sak spara, om man inte gillar saken så skänk den, kasta bagateller som gamla trasiga saker , ta en sak titta på den och fråga-kommer jag sakna detta- sälj det som går på loppis, pengarna kan gå till nya hemmet.
Jag sitter fast med förråd fulla av loppisprylar arv bla. men jag kommer inte orka stå mer på loppis inser jag så vi började med boklådor på vinden, det blev 4 banankartonger att ge bort, 8 böcker att spara.
Jag insåg att detta kommer mina barn annars att få slita med och vad skänker det för glädje. Man får välja livet, förstår dig Lona. Lycka till! Önskar WL

Börja med att packa ner dom saker du använder oftast och sen näst oftast osv så ser du vad som blir över till slut. Det som inte tillför ditt liv något är överflödigt och kan skänkas bort så det kan göra nytta för någon annan.

Var själv sån som sparade på allt förr. Men är nu snarare minimalist. Jag jobbade förr inom tillverkningsindustrin och har på senare år börjat bygga min tillvaro på lite liknande sätt som man jobbar där. Och det har underlättat mycket att göra så. Livet är ju i grunden ett arbete så…

#0 Jag tänker att du kanske kan kontakta vården eftersom du har en diagnos och fråga om det eventuell hjälp innan boendestödet?
Jag tänker att det här kan vara svårt att klara av på egen hand.

#0: Jag tänker som Maria - du behöver hjälp.

I och med att du har en diagnos borde du få hjälp och behandling.

Det går inte av sig självt och var snäll mot dig.

Det finns lite olika metoder och hjälp att hitta på nätet och youtube, sök på decluttering.

Courtney Carver är specialist på att skala ner livet. Läs lite på Be more with less och se om det är något som kan hjälpa dig.

Du behöver säkert hjälp med det psykologiska också.

» Be More with Less - Simplify your life. Declutter your mind. Connect with your heart.

Tack för era fina svar!
En liten hjälp att rensa har jag i alla fall: När jag flyttade till min pyttestuga för sex år sedan så rensade jag en del (fast inte tillräckligt mycket!) men rätt mycket fick jag ställa undan hos mamma och i ett förråd.
Det som jag inte har saknat under de här åren ryker!

Jag skäms så mycket för det här, det är svårt att "släppa in" någon - både bokstavligt och bildligt talat.

Jo, jag ska nog ta upp detta med min vårdkontakt inom psykiatrin och se om de kan stötta på något sätt. Min mamma är fantastisk och ställer gärna upp men det skär sig lite då, jag blir stressad och så blir det bara fel.

Ska kika lite på era tips på nätet! 👍

Lycka till!
Det är ett arbete som man måste ha hjälp med ibland. Men något som många tycker är lättast att börja med är gamla papper, tidningar. Man kanske bara ska tänka framåt hur skönt det blir att få space sedan. Jag tänker på dig och tror du är mogen nu att skaffa lite rymd! Mvh/WL

#9: Tack! Ja, just papper och tidningar är det nog dags att göra sig av med - åtminstone de jag inte har tittat i de senaste fem åren.

Men hur gör ni andra för att inte sakna sådant ni gjort er av med? Att inte gräma er över sånt som ni slängt?

#10: Jag tror inte man kan sakna allt man har om man har för mycket prylar. Det är därför man brukar föreslå att bara behålla det man saknar efter att ha lagt undan det i exempelvis tre månader. Resten betyder inte tillräckligt mycket.

#12 Hmmm. Hur passar den filmen in här tycker du?🤨

#13:
Om man är stressad över att ha mycket saker att ta hand om så kan man tänka att det kunde varit värre. Kanske känns mer hanterbart då. Men det är väl bara så jag tänker kanske

#14 Jag tror knappast att det är till så stor tröst eller hjälp att andra har det värre när man står inför stora svårigheter. Personen i filmen kanske inte behöver flytta heller…

#11: Fast jag saknar verkligen en hel del prylar som jag gjort mig av med, både grejer jag skulle behövt igen (men inte har möjlighet att skaffa nya) och annat som hade affektionsvärde.
Det kan vara saker jag inte använt på flera år men plötsligt behövs de eller så saknar jag dem helt enkelt och förbannar mig själv för att jag slängt dem/gjort mig av med dem.

Hur sjutton släpper man den känslan? Och hur löser jag den ekonomiska biten, att tänka "Jag kan ju alltid köpa en ny om jag mot förmodan skulle behöva en" funkar inte - det finns det oftast inte ekonomi till.

#14: Njae, snarare tvärtom faktiskt. Visst, det kunde varit värre men det kunde också varit normalt…

#15: Den enda "trösten" när jag jämför mig med andra hoarders är att jag vet att jag åtminstone inte har några kattlik bland bröten, typ. Riktigt så illa är det inte men det är helt klart skillnad på att "man samlar på sig diverse prylar under årens lopp" och sjukligt samlande där jag dessvärre hamnar.

Att jag dessutom tycker att det är läskigt att åka till tippen underlättar liksom inte.

#18 Har du ingen som kan hjälpa dig med detta?

#19: Jag får ju hjälp på psyk men vi riktar mest in oss på andra bitar - och just nu går hela vården på knäna även om det inte har en uppenbar koppling med Covid.

Jag tänkte snarare på nån vän eller anhörig.

Det finns säkert många olika orsaker till hoarderbeteende.

Ett sätt, istället för att titta på det som var tänka framåt och fundera hur du vill ha det i ditt nya hem.

Det är svårt att göra sig av med saker om man har en svårplanerad tillvaro och man får en svårplanerad tillvaro av att spara.

Hur vill du ha det i framtiden? Vad är dina mål? Vad blir bra för dig?

#16: Hade du förstått i förväg vilka saker det skulle bli så med? Hur många grejer kan det röra sig om?

#21: Grejen är att jag skäms. Min mamma ställer ju upp och hjälper till med allt som jag låter henne göra men jag skäms till och med inför henne.
Vi har försökt men jag får bara ångest eller så retar jag mig på att hon "gör på fel sätt" (jag vet, skitfånigt av mig men så är det).
Att det ska vara så j-kla svårt att ta emot hjälp!

#23: Nej, en del grejer trodde jag inte att jag skulle bry mig om överhuvudtaget, vare sig praktiskt eller affektionsmässigt.
Andra gick jag väl och funderade på ett bra tag (månader, år) innan jag gjorde mig av med dem.
Omöjligt att säga hur mycket men förutom tusentalet böcker (ok, jag saknar inte allihop men rätt många av dem trots att jag har kvar hälften) så några hundra prylar kanske? Som jag gjort av med, säg de senaste 10-15 åren.

Det har nog blivit extra påtagligt nu när jag har bott hos mamma i nästan två år, många barndomsminnen som poppar upp så jag saknar tex mina påsk- och julgrejer. Detta trots att jag inte direkt firar vare sig jul eller påsk och har kvar de saker jag gillar mest.

#22: Klokt tänkt!
Jag försöker resonera lite så men hamnar alltid i "Men tänk om jag behöver…" osv. Vid förra flytten så tänkte jag mig ett relativt avskalat (för att vara jag) hem, en rofylld plats även om den var liten, men slutade med att jag hade grejer överallt.
Försöker verkligen fokusera på att inte ta dit alla möjliga saker utan snarare ta dit pryl för pryl allteftersom jag behöver den.
Har de väl kommit till nya bostaden är det förmodligen mer eller mindre omöjligt att göra sig av med dem.

Samtidigt kämpar jag för att inte redan nu köpa och samla på mig tex rengöringsmedel och hygienartiklar, diverse skafferivaror, sånt där "jag kanske behöver".

#26: Kanske är ett sätt att dela upp dina ”problem”.

Att samla rengöringsmedel för att det är billigt och för att du ska luras till att göra så är förmodligen inte samma sak som att sörja kära tilltufsade julgransprydnader.

Tro inte att dom där pangprisen inte kommer igen.

Bestäm hur många extra du kan behöva att ha på lager och glöm inte att du är handlarens bästa vän.

Jag tänker på när man kan köpa många åt gången.

Är det inte rena förbrukningsartiklar är det oftast inte många kronor man sparar och sedan får man kanske ändå slänga de xtra.

Om du dessutom har en mager inkomst äts den ju upp i lagerkostnad.

Dessutom är att svårt att ha överblick.

#25: Du kanske får bestämma dig för vilket problem som är störst och välja strategi utifrån det.

Om saknaden av sakerna är tyngre än att du bor som samlare kanske du helt enkelt får låta allt vara som det är och stå ut med det.

Är samlarproblemet störst får du bestämma dig för att kostnaden för att göra dig av med det är viss saknad men att det ändå är värt det.

#27: Du har absolut rätt, tanken ska bara bli till känsla och "icke-handling" också. 😉

Jag skulle sagt precis samma sak till någon annan, varför ska det vara så himla svårt att banka vett i skallen på sig själv?

#28: Jag försöker väl att både äta kakan och ha den kvar…😉😝
Jag behöver helt klart hjälp här, att kunna rensa på ett sätt som gör att jag känner mig någorlunda harmonisk med vad som blir kvar och inte.
Ett bidragande problem är nog att jag överhuvudtaget har svårt för att fatta beslut, jag tvekar och velar in absurdum för att sedan göra ett överilat drag åt endera hållet.

#29: Jag har köpt på mig en hel del städvåtservetter som var i ropet för typ 10 år sedan som ligger och torkar i sina oöppnade förpackningar.

Vi kan hjälpas åt att inte hamstra förutom kaffe, klösbrädor, …

#0 Varför kan du inte packa ner allt utan att rensa först?

Om du inte har hjälp nu och inte kan, då måste du ju…

Jag brukar erbjuda mig som hjälp till folk som behöver rensa hemma. Jag är bra på att se om en sak är bra-att-ha eller inte. Och folk brukar aldrig sakna sakerna de slängt/gett bort.
Själv skulle jag vilja ha en loppis här på gården, men vågar inte riktigt…

#31: Ja jisses, förra gången jag flyttade hade jag tvättmedel som räckte i nästan ett år för oss tre i hushållet!

Vi kan banka lite på varandra? 😉😃

#32: Det kommer att bli totalt kaos om jag packar ner allt, det får inte plats helt enkelt. Förutom att kunna rensa så behöver jag nog hjälp att bearbeta det här mentalt, det låter kanske skitvrickat men jag kan ju inte gå omkring och sakna en del grejer som inte betytt särskilt mycket för mig tidigare eller gräma mig över saker jag inte använt på 10 år.
Jag borde ta efter min syrra, hon kör mer eller mindre med "En sak in, en sak ut". Trots att de är sex personer i familjen så har de förmodligen färre prylar än jag som är ensam…

Grodan, du får ta en Göteborgstripp! 😀
Jag ska inte skriva "Klart du vågar ha en loppis" för det är inte alls säkert att "man" vågar, men heja dig! Har du nån kompis som kan hjälpa dig eller kan du kanske slå dig ihop med någon granne? De flesta har ju faktiskt diverse pryttlar som de vill bli av med.
Pallar man (jag gör det inte) så kan man ju sälja via Blocket, Tradera eller Facebook också. Jag har kompisar som säljer och köper massor på det viset men jag fixar det inte själv.

#34: Jag tror också att du behöver hjälp med känslorna. Det är den svåra biten.

Jihoo!
Jag har faktiskt kommit en liten, liten bit på väg vad gäller både packning/flytt/rensning och att "inte köpa saker".
Har rensat bort en himlans massa hygienprodukter som olika krämer mm, antingen så har jag köpt på mig för att "det är bra att ha" men inte använt det eller så har jag fått dem av min kompis som jobbar på apotek och regelbundet får produkter med kort datum etc.
Har jag inte använt prylarna på ett år så - VÄCK!
Jag hade skrämmande mycket krämer, burkar och annat vars innehåll man egentligen bara kunde gissa sig till när man öppnade förpackningen.

Dessutom har jag satt en veckas "betänketid" innan jag får köpa något jag vill ha eller som jag tycker "vore bra att ha". Då hinner jag sansa mig lite i alla fall, även om det är något jag verkligen behöver så måste jag ju faktiskt inte köpa det.

Det håller en bit i alla fall, får se hur länge det hänger i!

#36: Grattis till en god prestation - ett litet steg till frihet!

#37: Tack! Jag har flyt just nu, hoppas det håller i sig - åtminstone över flytten!