Ha ha ha ha.. så taskigt! Stackars dig!. Ja , jag skrattar, men inte åt dig utan för den dråpliga situationen som jag allt för väl känner igen. Jag är lika förvirrad som du varje dag

# 1

Du får skratta åt mig! Jag gör bort mig lite då och då, men det bjuder jag så gärna på.

Barna har fullt med minnen av sin mamma då hon har sagt och gjort de mest tokiga saker. Det glömmer de minsann aldrig!

Men min make slog nog rekordet när han var och handlade och band hunden utanför. En hund hade han med sig hem men inte vår hund!

Det var visserligen ett kullsyskon, men vi hade en tik och han kom hem med en hanhund!

Hahah.. Då ligger du i lä Kerstin för det var nästan värre med hunden.

Du får väl vara glad att han inte kom hem med någon annans barn.. som du sedan gick vilse med när du skulle lämna tillbaka på byn.. 

Hoppas att du får en fin dag hemma nu med dig goa vovve istället för att arbeta. Han blev väl överlycklig när matte kom hem så snabbt igen, misstänker jag

Kram, Citronmeliss!

Kerstin… jag höll på att dö i en skratt-attack när du skrev om att din man gick hem med fel hund.

Förlåt mig. men det är sån sjuk humor jag har KRAM

#4 Hihi, vi är lite halvtokiga hela familjen och vi skrattar rått men hjärtligt åt alla dumheter! Även om man ringer och presenterar sig så här; hej mitt namn heter Kerstin Johansson.

Eller så kan det gälla en försvunnen tv. Jag hade lämnat in tv:n på reparation. Så tyckte jag att det dröjde för länge så jag ringde affären och de hittar ingen tv!!!

Jag gick i taket, slarva bort en tv??? Affären hade semestervikarier och det var mycket letande efter min tv. Chefen blev uppringd osv.

Nåja, för att göra en lång historia kort, så blev jag uppringd av ett ljushuvud i affären som frågade; Är du säker på att du lämnade in tv:n här?

Svar;

#5 hahahahaha, vad knasigt det blev med tv:n!

Apropå knasig familj.. så svarade mamma i telefon såhär "Mårtenssons?.. vem söker du?". Vi heter inte Mårtenssons, hon ville bara jäklas lite med den i andra änden, hahaha.

Haha men Kerstin då ;)

Det här var precis vad jag behövde. Lite skratt…

Du har barn som istället för att gråta hos psykologen skrattar och ler

Kerstin då.., jag fick mig ett ordentligt gapskratt igen. ha ha ha.. Det är inte klokt så dumt det kan bli.

Vilket påminner mig o när jag jobbade i affär, med radio o tv. Det kom in en människa… "Ja sulle villa ha en sånna dära stero" (läs bonde smäländska) Jag visade ju naturligtvis alla steroanläggningar vi hade.Då sa hon: "Nä…ja vill ha ena såna dära mä högtalan i locket" Ja vad säger man… ha ha ha Jag kunde ju inte säga annat än att de slutat tillverka dessa gamla monospelare trots en massa protester från hennes sida.

En annan gång när jag jobbade i skivaffär så kom det in en kille och frågade: (läs bonnig smäländska)"Ja sulle villa ha en såna dä skiva". Jaha sa jag och frågade vad han ville ha för musik. Han sa då:" ja vill ba ha en sånna dära som de spela nu fö tia". Jaha, säger jag igen och frågar om han vill ha dansbandsmusik eller annat. Han sa då: "njae, ja vill bare hau en såna dära som alle anre spila nu fö tia"

Vi kom ingen stans i diskutionen, men jag fick i varje fall sälja en LP till honom men Ingemar Nordströms… ha ha ha.. roliga minnen

#9 *skrattar*. Det där får mig att tänka på när jag var barn, hur mina äldre släktingar var… .

#10 berätta! Hur var dina släktingar? Kan vara kul att "höra"

Kerstin hur gick det med den borttappade Tv-apparaten???

Sökte du på rätt ställe efter den..*fniss*

David, jag blir också nyfiken på dina släktingar nu..

Jag blir oxå nyfiken på gamla släktingar..

"skruttan, kul morsa.

kan bara fnissa åt allt dumt.

Jag ringde psyk, och skulle beställa tid, när dom svarade blev jag helt förvirrad och frågade vad dom ville, Då skrattade hon till och sa, "det var du som ringde hit" JA men vad vill jag då ??svarar denna knas  boll.. så tänk på det om ni läser nått av mig… svava 

H ha ha ha ha ha, men Svava då, hi hi hi så förvirrad händer det att jag oxå blir nu för tiden..

Kram på dig

Tankspridhet är ett tecken på hög intelleigens! det finns en förening för tankspridda….

#15 Åhhh Trevligt! Så superintelligent jag måste vara då

# 15

Å så kloka ord. Attans vad intelligent jag måste vara då!

#15 I så fall är jag oxå väldigt intelligent!

ha ha ha ha… oj oj oj då. Intelligenta tråden eller ?

*fnissar* Gud vad skönt det var att få le!!! *tackar o bockar*

Har oxå en knasig historia. Var ute o åkte med min fd. Vi stannade o jag gick o köpte en korv. Sen gick jag tillbaka till bilen klev in satte på mig bältet tittade ut genom sidorutan….

… o där i bilen bredvid satt min sambo!!!!!!  Bredvid mig satt det en man i 60 års åldern…. *ursäkta ursäkta* o snabt ut ur bilen….

Haha.. ja då får jag vara lite OT och berätta om den gången när jag satt kvar i bilen utanför affären och pratade i mobilen medan min man var inne och handlade.

Plötsligt öppnas dörren vid förarsätet och in kommer en man, sätter sig och kör iväg med mig..

Jag brukar inte vara handfallen men jag blev så häpen att jag bara fortsatte samtalet med.."Ojdå, nu kom det visst en man och körde iväg med mig" behöver jag säga att den jag talade med blev alldeles bestört..

Mannen tittade i alla fall leende mot mig och sa, jag tyckte du satt ivägen för jag skulle flytta på min husvagn och du verkade fullt upptagen med att prata!

Så han körde ett varv runt vårat lilla torg och svängde in med mig på en ny parkeringsficka, tackade för sig och gick..

Det allra roligaste var dock minen på min man när han kom ut från affären och såg mig sitta på ett helt annat ställe än där han parkerat bilen, fortfarande pratandes i telefon!

Då undrade han hur det stod till med minnet, kan jag lova..

#21 men jisses!!! Vad var det för en människa!!! Jag hade fått fullkomlig panik!!!!!!!

Hahaha… Härliga berättelser.Ja nog kan man vara virrig allt.

Dock brukar min virrighet inte leda till sådana härliga berättelser :-S

Så jag får väl berätta morsans arbetskamrats istället ;-)

De jobbade på mataffär. Arbetskamraten bodde i en by utanför stan. På kvällen kom arbetskamratens man för å hämta henne. De sätter sig i bilen å åker hem. Dagen efter kommer hon till jobbet & berättar att hon, vid hemkommst, frågat vart deras dotter var. *Visst ja, henne glömde jag ju kvar i stan… hon skulle titta i skyltfönster ett tag*

Eller den gång de skulle åka till Norge på bröllop. Damen sa åt honom flera gånger *Har du nu packat ned kläderna du ska ha* och jodå det hade han… tills de var nästan framme i Norge och han frågade om hon kommit ihåg att packa ned dem.  Det blev bara att vända och åka hem efter kläderna.

Denna familj är så virriga… hela familjen (utom mamman).

Min moster gick i sonens klass. En dag satt han o sov på lektionen. Läraren sa till hela klassen att sjunga Vyssa Lull för honom. Han var helt borta när han vaknade… till deras sång *hehe*

Zmulan och Melissen…

*ASG* *ASG* *ASG*……. jag trodde jag skulle sätta gröten i halsen när jag läste era historier… ha ha ha ha

*skrattar*. Melissen, är det så att du inte har körkort, så att gubben din blev extra förvånad?

Jag har själv lyckats sätta mig i passagerarsätet i fel bil flera gånger. Har också ilsket försökt öppna min bil och svurit högt när det inte gick, och ägaren till bilen kommer fram och tror att jag försöker göra inbrott. Inte min bil alltså, men en väldigt lik bil. Blev så generad att jag inte fick fram någon vettig förklaring, så han tror säkert än idag att han ertappade ett inbrottsförsök.

Hahaha.. så dråpligt, tur du slapp polisen ..

Nej, jag har ju inte det..därav hans något förvånade uppsyn

#21

*asg* Vilken historia! Och du pratade bara på!!

Ja,

Kram från en generad Meliss!

Ha ha ha, vilka underbara historier från er vänner.

Hmmmm, David, jag har också försökt komma in i fel bil, några gånger  

Dessutom när jag var liten och borta med familjen och hälsade på bekanta, så gick jag in i fel hus. Tog av mig skorna och jackan och gick vidare in i hallen och ropade, "Mamma nu är jag här!" Kom helt plötsligt på att jag inte kände igen möbler och prylar och inte heller rösterna. Vilken fart det blev på mig. Jag fullkomligt stormade ut med hjärtat i halsgropen, var alldeles vettskrämd. "Hoppas de inte ser mig, hoppas de inte kan ta mig!"

Kanske inte så rolig historia eftersom jag bara var barn, men pinsamt var det i varje fall

*kramar om er*

Åh, vilken känsla aspie, upptäcka att man är inne hos någon annan, istället för hemma..Oj, har vi ändrat om?

I sådana lägen är det nog en stor fördel att vara barn om man skulle bli påkommen!

Tänk med en helt främmande, vuxen person i sitt hem som försöker förklara.. hoppsan jag gick visst fel?

Kram!

Ja, jag får nog vara glad att jag var ett barn… Förresten kom på en kul grej.

Jag skulle följa med min kompis och hennes mamma till stan och handla när vi var små. Mamman hade en gammal DKV. Jag frågade mamman, " Vad betyder egentligen DKV?" Mamman svarade då: "Den Kan Välta!" Åhhh! Tror du jag var skräckslagen hela resan ner till stan eller? Hela tiden tänkte jag "kör inte så fort, speciellt inte i kurvorna" ha ha ha, Vi har skrattat många gånger åt det när vi blev äldre

Kram

VA? Så tänker jag fortfarande, är det fel?..Nu vet jag inte om det specifikt har med minnet att göra, men kul är det.

Jo, nu vet jag…

För oss "äldre" så har det med minnet att göra!

Vi ska väl vara glada att vi minns våra roliga händelser från när vi var yngre *'asg*

Ja, ha ha ha, fy sjutton så skräckslagen jag var 

DEN KAN VÄLTA! Huana mig!

Åh, jag har hört en helt annan version av DKW…… Den är INTE rumsren……

Melissen, gissa om jag skrattade när jag såg den här artikeln i dagens morgontidning. Tänkte direkt på dig då, http://www.bt.se/nyheter/boras/kvinna-vaknade-av-okand-man-i-lagenheten-kan-ha-gatt-fel(806401).gm