Jag brukar ha dåligt samvete för allt och inget.

zmulis!

Om man hade en välplanerad personalstyrka och väl fungerande vikariepooler så hade det inte behövt vara så.

Har själv varit med om att organisera sådana bemanningspooler (även jobbat i) inom vård och omsorg och då har det fungerat utmärkt för det dinns alltid peronal tillgänglig.

Tyvärr rationaliseras de ofta bort (kostar penagar) verkar det som och så sätter man istället sitt hopp till den redan befintliga, ibland (läs ofta) underbemannade personalen. De får slita ihjäl sig för att täcka upp för andra kollegor som är sjuka.

Detta gör att du och många andra sitter hemma med dåligt samvete vid sjukdom. Eller ännu värre går dit och jobbar ändå och vad det gör med oss både fysikst och psykiskt i längden vet vi väl?

Kram!

Ja zmulan. Hoppas att du låter dig själv vara sjuk. Det har alla rätt att vara och många är det utan att vara det med. Se på dem som fejkar att dem är sjuka. Visst är dem riktiga grisar? Dem förstör för andra. Men att fejka att man är frisk? då förstör man för sig själv. Om du därimot är sjuk när du är sjuk och frisk när du är frisk så är det toppen och då förstör du varken för dig själv eller för andra:) Alltså borde du då inte ha dåligt samvete heller.

Pusskram//Veyla

#1 jo så är det för mig oxå… vi trycker ner oss själva… på något sätt måste vi lära oss att tänka på oss själva utan att känna oss egoistiska. Eller hur!

#2 Citrusen  Ja du har en poäng i det du säger, lik förbaskat är det som det är och man har inget riktigt att säga till om… Men du, har du nått bra "hjälpmedel" som inte låter allt för "käckt" somman kan använda sig av??

Kram på er

#3… nä du har helt rätt… tyvärr är det bara sååå svårt att ta till sig. Och enligt mig behöver ajg inte vara räddom mig själv… bara om alla andra.  idiotiskt… jag vet!!

Kram

mm… blir lätt så när man är uppfostrad från början som vi svenskar ofta är "Var en god människa och bry er om andra" "Behandla andra som ni själva vill bli behandlade" Och massa sånna dumheter. Det får oss bara att dels trycka ner oss själva men också att låta andra trycka ner oss. dumt är det!

Pusskram//Veyla

#6 ja o i allt det ligger rädslar att göra fel och inte bli omtyckt…  i alla fall för mig… måste måste måste alltid vara alla till lags…

Ja med risk för att låta ännu präktigare än vanligt..

Själv har jag slagits hårt på arbetet för mina och andras rättigheter..dvs fackligt engagemang. men långt ifrån alla orkar eller kan det..

Har alltid stått på mig att jag bara tar beordrad övertid om jag redan fyllt min arbetskvot.. Om alla kommer överrens om att göra det så blir det ett dyrt alternativ för arbetsgivaren att använda befintlig personal. Då blir det i längden billigare med en utökad personalstyrka istället..

På det rent personliga planet så tillåter jag mig inte få dåligt samvete pga av att arbetsgivaren är snål och inte har en bra organisation.

Det är inte mitt (eller ditt) val! Det är deras medvetna val baserat på ekonomiska beslut! Konsekvenserna blir tyvärr därefter..men jag vägrar att ta på mig det ansvaret och må dåligt över det!

kram!

#7 ja, det är så jobbigt! Och så säjer folk till dig att det gör dig till en god och fin människa??? Vist är det kul att höra för stunden. Men igentligen så främjar dem att du blir ännu mer sådan och gör att du känner dig ännu sämre om du inte hjälper någon. Så jag säjer så här zmulan.

Du är en fin och god människa även om du inte alltid hjälper andra. Och även om du tar hand om dig själv. Försök att må bra själv, och du kan inte bli godare enligt mig;)

Pusskram//Veyla

#8 fast i mitt fall är det mer personalen det är "fel" på, förstå mig rätt, jag tycker inte särskillt illa om de som är kvar men jag vet hur snacket går om någon råkar vara sjuk… och speciellt en helg som denna och dessuton har vi nyss fått lön… ja jisses…

#9 herre gud!! Var får du alla kloka ord ifrån!!!!  Alltså… irl är det aldrig någon som säger så till mig… hrm…

Tack mina fina iFokus vännen för att ni finns!!!

Ja, det är sant zmulis, men om det inte blev extra tufft för kollegorna iom att man blev sjuk. så kanske "skitpratet" blev lite mindre..

Eller så är det dåliga kollegor som helt enkelt bara väntar på att få något att hugga på. Du som är en snäll och vänlig själv får kanske agera måltavla då?

Du är värd att ta hand om dig själv i första hand istället för att leva upp till de andras åsikter!?

De är inte värda dig om de inte uppskattar dig för den du är..(du får laga datorer i stället som egenföretagare)

Fina zmulis!

#12 jo då… jag är ständigt hack kyckling nr 1 tyst o snäll… suck… jag är så van att ta all skit så det är mitt "normala tillstånd"

ok… snart dax att sluta skriva känner jag… negativ till tusen….

Har slagit upp lite ordspråk. En tröst, kanske…

''Den som inte har dåligt samvete har över huvud taget inget''.

''Hur dåligt samvete man än har, så är det bättre än inget''.

 ''Många människor lever i fredlig samexistens med ett dåligt samvete''.

''Tyvärr är det oftast fel personer som har dåligt samvete''.

Jag har alltid dåligt samvete, även om jag inte behöver det. Känner mig alltid tyngd av skuld och skam

#14 Bra ordspråk!!! =)

#15 mm, samma här.. det tar på krafterna… tror vi måste lära oss att stå på oss!! :S Hur man nu gör det?!

Ja.

Jag antar att du måste lära dig att säga nej… om du nu har svårt för det.

#17 Jo du! =)  Det är något jag är bättre på än förr, att säga nej, men oj vad det tar på en att säga nej, och även om jag gör det och känner att jag behöver göra det… så sitter samvetet där o gnager.

Men tänk på att du mår bättre av det! Du är inte på något sätt skyldig att passa upp på andra och säga ja hela tiden, du har rätt till att säga nej. Eller hur? Det är nog viktigt att du förstår det först, det tror jag, till hundra procent.

Vissa människor som säger nej har inte alls dåligt samvete, varför skulle någon som du då behöva ha det?

#19  Jo vist mår jag bättre för varje gång jag säger nej! Det gör jag! Det måste bara smälta in först… ett tag…   Det är sant som du säger att vissa inte får dåligt samvete av ett nej och det ska dom inte ha heller. Jag är bara stenhård mot mig själv!! Och så har den här känslan av att jag måste vara alla till lags… ja jag vet… det är oxå helt snett. Min psykolog har ett tufft fall här.

Där ser du! Du mår bättre! Fortsätt med ''nej:andet'' då!  Det hjälper ju.

Ja, känslan av att man måste vara alla till lags kan jag också ha, men man får tänka på att det inte ska behöva vara så. Du är inte född för att passa upp på andra. Eller hur? Det är du inte.

Och att vara hård mot sig själv och straffa sig själv är ju inte bra även om det nog händer alla någon gång. Unna dig själv något istället, lyft upp det positiva hos dig. Du märker nog att du till och med har mer positiva än negativa saker hos dig, det vet jag att du har.

(Jag hoppas att jag inte låter knäpp och dum, vilket jag är en hejare på)…

Jag vet precis känslan Zmulis!

Det kanske inte precis framgår så tydligt av mina tidigare svar att jag egenligen har väldigt svårt att säga nej och drabbas av dåligt samvete. Men det är i relationer med känslomässiga bindningar. Där får jag verkligen kämpa, om jag ska lyckas säga nej..Inte alltid med lyckat resultat precis..

Däremot har jag turen att så fort jag känner något som liknar att jag blir tagen för given, eller utnyttjad så som jag anser att man blir på tex arbetet, om de spelar på min lojalitet eller skuldkänsla..

Då slår bromsen till! Inte vilda hästar kan då få mig att göra emot min övertygelse! (Detta gäller även för andra människor som jag bryr mig om när de ej kan stå upp för sig själva.)

Men, som Yuki säger så är det så att varje tillfäller man lär sig att säga nej är en bit i rätt riktning, även om det bara blir ett halvt nej ibland så har man i alla fall gjort ett gott försök och det är en bra början. Man växer

En god terapeut och.. öva öva öva ska nog förhoppningsvis göra underverk i slutändan. Du får börja i de något enklare situationerna till att börja med..

Kram!

Övning ger färdighet, som sagt! 

Du har så rätt i det, Yuki!