Träffade som sagt min läkare i torsdags. Han hade med sig en sköterska i början också, eftersom det är bra om jag har två kontakter. Men de hade bestämt att jag skulle ha kvar min läkare som huvudkontaktperson

Han hade läst igenom min "lilla" berättelse om mig själv, och hade egentligen bara en fråga: Vad har du för diagnos egentligen?. Precis det jag frågat mig själv hela tiden. Jag hade tydligen presterat för mycket under den tid jag orkade för att passa in i många diagnoser, tydligen mer än vad även "friska" skulle klara av i längden. Och han var jätteglad att jag aldrig gjort något våldsamt eller ens lyft handen mot någon.

Hur som helst, berättade bara rent spontant hur jag känner med sömnen och oron innan olika besök (rädd för att inte vakna i tid osv). Och då helt plötsligt, det är ju PTSD du beskriver… Så nu ska han läsa in de senaste forskningarna och vi ska träffas i november för att planera behandlingen.

Känns faktiskt jättebra. Jag har alltså PTSD med extra känslomässig sårbarhet, och eventuellt en smula bipolära drag.

Höjde dosen på Lamotrigin till 75 mg. Vi ska höja sen igen i november.