En liten Avatar kan räcka för att få det lite mer personligt. Behöver absolut inte vara en ansiktsbild. Kanske ett husdjur, eller något annat man gillar.

Öh. Ja, jag kan väl börja då. ;)
Jag heter Louise och är ny här. Är bara allmänt intresserad av psykologi och har själv lite egna erfarenheter som kan passa in här.

Kan inte det här vara en presentationstråd för alla och inte bara nykomlingar? Hittade ingen annan presentationstråd, och visst ska folk få presentera sig, gamla som nya medlemmar? :p

Jag har precis hittat hit. Efter en familjekris, drabbades jag av en psykotisk depression. Det har tagit mig två år att bli "frisk", men jag blir aldrig mer den jag var-på gott och ont. Jag försöker möta varje dag så bra jag förmår, vilket varierar.
Psykologi och personlig utveckling intresserar mig. Jag håller precis på att läsa"Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Haver. Har upptäckt en uppsjö av litteratur att söka kraft i.

Anna alias Zmulan 30 år jobbar innom vården… Medarbetare här på psykologi och på smyckestillverkning. lider enligt mig av PSTD enligt läkaren på akut psyk djup depresion och panik ångest.

Älskar psykologi o psykiatri. Utb. uska/skötare. Ska i sinom tid jobba inom psykiatrin!! :)

Det var kort om mig!

Saga här. En 23åring som försökte mig på att plugga medieproduktion-manus, men orkade inte riktigt med. Så nu har jag tagit ett studieuppehåll, flyttat hem till föräldrarna och blivit sjukskriven pga depression. Min förra kurator misstänkte bipolär, men vet inte riktigt. Ska försöka få tummen ur och kontakta psykiatrin här.

För att ha något lagom att göra har jag precis skaffat mig en iller, och denna lilla dam har en förmåga att få mig att "lysa upp" enligt min far. Hoppas på att kunna börja jobba lite till våren och sedan återuppta mina studier till hösten.

Hej, Tassy här!

Är en tjej på 20 år som precis börjat få rätsida på ett liv i kaos. Brottas med depression, ätstörningar, panikångest, hypokondri, whiplash, PMDD, IBS, insomnia och fibromyalgi, förmodligen även PTSD och gallbesvär. Har även en del diagnoser som jag väljer att utelämna här. Jag har genomgått två misshandelsförhållanden, råkat ut för våldtäckt samtidigt som jag försökt stå på egna ben och flytt(at) land och rike runt. Jag har mist 8 vänner, varav en pojkvän tillika första "riktiga" kärleken (må dem vila i frid) och haft en rätt knölig uppväxt.

Har fortfarande en ful ovana att springa in i väggen mellan varven. Hävdar bestämt att jag bara kollar om den står kvar.

Teater och konst är mitt liv, är eldshowartist och har varit med i både film och teaterproduktioner. Sjunger gjärna högt och falskt i duschen, och lite bättre på scen, drömmer om att plugga på universitet och älskar naturvetenskap. Djur är nästa stora punkt i mitt liv, utan dem är jag inte hel. Just nu Har jag en liten gerbiluppfödning, driver gerbilsajten här på iFokus samt är vice ordförande och registrator i svenska gerbilsällskapet som jag för övrigt var med och grundade. Datorer är också en del som är värd att nämnas. Är nog en liten amatörhobbynörd. Så småningom vill jag även skaffa katter, men än lär det dröja.  Jag brinner även för musik och håller på med Dj:ing. Psykologi är mycket intressant och jag hoppas en dag att kunna utbilda mig även inom det. Jag vill kunna vända mina erfaranheter till något gott genom att hjälpa andra.

Det var "lite" från mig
Mvh Tassy

Victoria heter jag, bor med sambo, hund och katt mitt i Värmland . Pluggar upp gymnseibetyg på distans då jag hoppade av gymnasiet efter ettan pga hur jag mådde då.

Älskar djur, har som sagt en katt och en hund här hemma och de är mina solstrålar.
Skriver en del dikter, fotar massa! Pysslar en del med armband också. Är en väldigt lugn hemmatjej

Camilla heter jag.. Vet inte riktigt hur man ska presentera sig.
Jag är 21, men känner mig ganska ofta som jättegammal eller som 10 år, så min mentala ålder vet jag inte riktigt.
Jag pluggar egentligen, men just nu har jag verkligen ingen ork för det. Är utbränd och varit det sedan gymnasiet. Har även ätstörningar och GAD. Äter tabletter som gör det hela lite lättare i alla fall.

Det som håller mig uppe är min pojkvän, tillika bästa vän, sedan många år. Han är underbar på många sätt. Vi är dock väldigt olika, leder ofta till konflikter, men vi hittar tillbaka till varandra rätt så snabbt.
Något annat som håller mig uppe är min foderhäst, Storis. Han gör mig oftast glad och får mig att tänka på annat. Vet inte vad jag skulle göra utan hästar, skulle ha ett trist liv.
Har även en vovve som är väldigt söt.. Ouppfostrad, klängig, gnällig, tjurig, stressad, mentalt instabil, ganska aggressiv och allmänt tokig. Men han är ju söt i alla fall. :)
Mina gerbiler får mig att vilja kliva upp på morgonen, mår så bra av att bara se dom i akvariet.

Mitt livsmål är att arbeta som skolsköterks och hjälpa ungdomar. Jag vill också ha en liten gård på landet, två hästar, en golden retriver och en cavalier. Och kanske en stallkatt som får äta möss.. :)

*putt*

#5

Jag ser att du bori Falun ;o
Var skaffade du din iller. någonstans i närheten?

#5: Svårt att deppa ner sig riktigt med en liten iller päls som far omkring :-)

Presentera sig?

Nja, vem är jag? En av de gamla tanterna *fnys* på Psykologi. Men jag har väldigt svårt att fatta att jag börjar bli gammal *fnys igen*, fastän mina tre barnbarn inte tror att mormor kan gå själv i trappan och liknande.

För att inte tala om när Filiph (nu 8 år) en sommar var orolig för att jag inte skulle leva till hans då 6-årsdag i augusti. "Skitunge"

Förutom 3 barnbarn (än så länge) har jag två döttrar, en som är 33 och "lilltjejen" på 23.

Jag har ett stort intresse för hundar, det är mitt liv, och i familjen kryllar det av stora voffsingar.

Jag har levt ett väldigt tufft liv och missbrukat i stora delar av mitt liv, men numera lever jag ett någorlunda normalt liv. Men jag har alldeles för mycket i min ryggsäck för att någonsin bli "normal".

När väl missbruket försvann ur mitt liv, så upptäckte jag ett stabilt psyke, vilket jag är väldigt tacksam för.

Jag är utbildad inom psykiatrin och tycker ämnet är jätteintressant, men jag valde bort att jobba inom psykiatrin av den anledningen att jag hade svårt att finna mig till rätta på ett av Sveriges största mentalsjukhus. Arbetsklimatet passade mig inte alls.

Numer jobba jag på en vanlig vårdavdelning och stormtrivs med mitt jobb.

Mitt hjärta klappar lite extra för dem som har det svårt och jag vill gärna kunna hjälpa fastän jag ser mina begränsningar. Men efter att ha levt ett tufft liv i missbruk är jag tacksam över att jag idag kan tycka om människor och känna empati.

En dröm har jag kvar här i livet och det är att flytta ut på landet när jag blir "stor". Några goa hundar till och ett ljuvligt lantliv.

lite om mig….

Tassy och Kerstin!

Vilka underbara presentationer ni har gjort, är riktigt impad faktiskt. Hur ska jag nu kunna skriva något liknande?

Tassy! är det du som är på bilden? (nyfiken som vanligt)

Tjaha, vem är jag då? Jag är en gammal tant, som Kerstin ungefär, he he.

Hela mitt liv består av KAOS. Har börjat en utredning hos psykolog som tror jag har PTSD och ev dissocation förmodligen på grund av alla övergrepp jag varit utsatt för sen barndomen, och att mitt ex försökte döda mig samt våldtäkt och incest. Blev misshandlad fysiskt och psykiskt under hela min uppväxt. Annars har jag diagnos på egentlig depression och generellt ångestsyndrom, panikångest, fibromyalgi och lite annat smått och gott, om man nu kan såga så?

Jag väntar oxå på en neuropsikiatrisk utredning eftersom jag har misstänkt diagnos på ADHD och Aspergers syndrom (AS) eller högfungerande autism (HFA) och ev något mer. Fick nyligen reda på att jag är för gammal för att prioriteras så jag har en väntetid på minst 2 år *fnys*

Blev nyligen uppsagd från jobbet efter 12 år. Förmodligen p.g.a att jag varit sjukskriven så länge.

Älskar djur, precis som min dotter. Tillsammans har vi 3 hästar, 2 katter, 4 hundar, 1 alpacka och 1 papegoja.

Min dotter är 21 år och har även diagnoserna AS och ADHD. Världens goaste vackraste tjej tycker mamma.

Jag är väl lite som Kerstin när det gäller att ha levt ett tufft liv och i missbruk. Har även en tung ryggsäck som liksom Kerstins ryggsäck är alldeles för tung för att jag ska kunna bli mormal igen.

Har blivit, eller har jag alltid varit så? en ensamvarg. Håller mig helst hemma och ensam med mina hundar.

Nu har jag sånt skallebank att jag måste sluta  Biverkningar av den nya medicinen kanske?

*kramar till alla som vill ha*

/tant aspie

Ensamvarg stämmer också in på mig, trivs alldeles ypperligt när jag är själv och har inget behov av att ha en massa folk runt omkring mig.

Det är inget jag har blivit utan jag har nog alltid varit sådan. Jag undviker med glädje fester på jobbet och liknande saker. För jag tycker inte att det är roligt. Privat är jag nog ganska osocial.

Tycker precis som du Kerstin och jag trivs med det. När jag tänker efter så har jag nog alltid varit ensamvarg oxå fast det blivit mer av den varan med åldern. Förr försökte jag ivirigt passa in med andra, men nu gör jag inte det längre.

/Osociala tant aspie

Är nog också ganska osocial av mig också. Hellre ett litet antal nära vänner än många ytliga.

Men jag är också en sån person som inte drar mig för att säga hej till "främlingar" heller.

Jag var även likadan när jag var liten. Mamma och pappa försökte få iväg mig till scouterna och liknande, men jag fattade aldrig vitsen med det!

Jag är social så det skriker om det på jobbet, men privat….aldrig! Jag vill inte, för jag har inget utbyta av det.

Men visst ska vi vara glada över att vi trivs med oss själva?

jaha, då är vi 3 osociala än så länge

Kerstin jag gick i scouterna ett tag, men kan inte minnas att det var så himla kul. Kommer ihåg alla knopar som man skulle lära sig och ett läger, mer minns jag inte. JO, jag hade V-jeans på den tiden

Sen är jag himla lik dig ibland Kerstin, för jag är supersocial på jobbet (tror jag i varje fall) men så fort jobbet är klart så kryper jag in i min lilla grotta och myser. Vill aldrig gå iväg och göra något och undviker andra människor utom vi på psykologi förståss

David! På tal om psykologi. De små visitkorten verkar gå åt som smör på psyk. Har lagt ut ett gäng vid kassan där och har fyllt på 2 gånger nu. Intressant!

jag är också rätt osocial av mig

Aspie: javisst är det jag; och min halsbränna hehehe

# 18 V-jeans, oj vad snygga vi var!!

vad är V-jeans?

#10 Oj, jag hade visst glömt att ändra stad. Har flyttat tillbaka till västkusten, Mölndal. Skaffade mig en omplaceringsiller som fanns här i väst.

#11 Eller hur. Blir ju helt kär så fort jag kollar på henne ^^ Dessutom är det väldigt bra att ha en anledning att komma utanför dörren och upp ur sängen på morgonen.

#21 V-jeans är utsvängda byxor. Tjafs har jag för mig att det också kallats.

Nä, inte bara utsvängda, de var avtagna på låret ungefär och sydda med ett V där. En V-söm på låret.

ooh men det kom tillbaka V-jeans för några år sen :) fint då men inte lika utsvängda som orginalet! Hade även vranglers för de som minns dem :) Men jag är 80-talist så jag har bara haft "kopior"- eller ja, reproduktioner :P

Jag hade ett par v-jeans när jag var 11 år. Det var när de kom tillbaka igen.

om jag har fattat rätt så är det vjeans jag har på mig just nu

#23 Aha! Sedär, då blev man lite mer vis.

jag hade nog inte V-jeans…eller jooo det hade jag! Börjar vara ett tag sen det med!

#22

Typiskt ;< Finns inte en enda i Dalarna som säljer iller

Kanske ska presentera mig lite jag med förresten, har jag varit dålig på! :)

Angelclaw är som synes internetnicket, till vardags kallas jag Tess av mina nära och kära! Är snart 27 år och finns i norrbotten (inte Norrland - som vissa gärna säger att jag bor i *S* ) Har några demoner att kampas med ibland, och det var väl det som ledde mig till denna sajt! Finns lite mer info på min presentation, om nån mot all förmodan skulle vara intresserad ;)

Jag är inte direkt ny här, och jag har det väl ganska bra med mitt liv. Lite krämpor finns, men inga som hör till ämnet på sajten.

Finns här för att jag är nyfiken på psykologi, läser mycket, och för att här finns stor variation på ämnena i trådarna. Och trevligt folk.

Finns mycket mer om mig på "min sida". Välkommen på besök !

#30. Så skönt med en riktig NORRLÄNNING här!

Tassy! Vad du kan, Så nu har vi en riktig cirkusprinsessa på psykologi

Kerstin! Visst var det fint med V-jeansen,  he he he. Det var ju bara ett "måste" på den tiden. Tror det var 1969-70 eller nåt sånt. Tänk vad tiden går

kanske mera cirkusapa

Tassy, vår egen lilla cirkusapa  KRAM

kram

Vad har jag missat, Tassy är du en cirkusapa? ;)

David: fyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyy!

#37. Läste en personaltidning för Norrlandståg (de som kör nattågen till och från "övre norrland" ). De hade gjort en intervju med åkstationen i Vännäs, som låg utanför norrlands hjärta!

#38 lååååååååååååååååångt  till vännäs!

Jag älskar Vännäs och Umeå! Skulle lätt kunna flytta dit! Utan tvekan!!

Inte jag! tycker inte om mentaliteten där, eller vännäs vet jag inte såklart men Ume är en studentstad, känns skumt :S

#37 ja jag är en cirkusapa, medlem i Cirkus Ardor.

#42 Ahaaa :D