Det programmet missade jag tyvärr, aspie!

Men jag instämmer i hans resonemang.

Har själv sett fall på nära håll som motsäger denna "skröna".

Att man pratar om "det" är förvisso en förtvivlad bön om hjälp.

Men det är inte liktydigt med att man inte går hem och tar livet av sig efteråt!

Skrämmande eller hur? Hur många är det som tror på denna skröna. De flesta verkar det som,även inom psykiatrin

En sak till..

Vid många besök frågar de om man är självmordsbenägen eller har självmordstankar!

Ponera att det stämmer, att de som talar om det ej avser att ta sitt liv..

Medan de som inget säger är de som gör det..

Varför frågar de ens då?

Ja, det har du rätt i Melissen. Ovanligt korkat egentligen

Jag har ju självmordstankar när jag är i de djupa svackorna, och det är nog så plågsamt även om jag inte har dom i planeringsstadiet. Däremot så är det något som upptar mycket av mina tankar i dom perioderna och även ett sätt för mig att lindra min ångest - för i mina tankar så finns alternativet.

Förstod ni hur jag menade?

Jag tog upp det här känsliga samtalsämnet för min mamma och ena syster för ett par veckor sedan då jag hade besökt psykjouren…jag sa rakt ut som det var..mamma hon grämde sig och tyckte det blir obehagligt men min syster tyckte det var bra och modigt att jag var så rak…och för mig var det oerhört skönt att få berätta..

Hoppas man kan se dr. Phils program på nätet..

Jag tror jag förstår hur du menar. Du mår bätte i din ångest när du vet att alternativet finns, eller?

För min egen del så får jag ännu mer ångest av att jag ibland är så "nära". Har ju en dotter och mina hundar att tänka på så då finns inte det alternativet. Men av de biverkningarna jag fick av Voxra och Iktorivil så var det ruggigt nära trots det som håller mig kvar.

Jag har nog aldrig berättat detta för någon mer än här på psykologi. Jo, på akutpsyk förstås, men de verkar inte se så allvarligt på detta

Jag tror mig förstå hur du menar Froddel!

På ett paradoxalt sätt så blir det din livlina, att du är trygg i att möjligheten finns! (även om det bara är i tanken)

aspie, det är just det som känns så fel!

Många gånger väljer de att negligera det man säger istället för att lyssna.

Mer än en gång har personer sedan gått hem och tagit sitt liv, trots att det fanns "det" som höll eller som man trodde skulle hålla dem kvar!

Usch ja, att de kan vara så nonschalanta på en psykakut. Skrämmande! Undrar hur många liv de hade kunnat rädda genom att inte negligera det

Ja, det är skrämmande, det tycker jag med!

#6,7  Ja, det är så jag menar….inte för att jag mår särskilt mycket bättre men jag tror jag finner en slags tröst i det när jag inte verbalt kan beskriva smärtan inombords. Men det är inga trevliga syner jag ser i mitt inre

…sen brukar jag se framför mig hur min sambo och familj och min barndomsvän blir helt förtvivlade och min älskade lilla vovve…och då får jag ju enorma skuldkänslor för att jag tänker som jag gör och så blir det ännu jobbigare för då ser jag att möjligheten inte är ett alternativ i verkligheten….jag skulle nog inte vara kapabel att göra så mot dom jag älskar.

#10 ja men då tänker vi nog ganska lika i varje fall

#11 Ja, det är nog så …och så är det skönt att bolla såna tankar med nån som förstår.

#12 Precis, det är görgött att prata med folk som fattar