Åt det för länge sedan som komplement till en annan deppmedicin vilken jag glömt bort namnet på. På mig hade den ingen effekt alls. Men å andra sidan så har de flesta av dessa mediciner inte haft det heller

Konstigt att mediciner verkar så olika som de gör. Jag tänker på att vissa inte verkar känna av något alls.. som i ditt fall!

I en annan tråd var det en som hade mardrömmar som hon tror kom som en bieffekt av preparatet!

Någon mer som råkat ut för det?

Tack för att du la ut en Mianserintråd!

Ja, jag funderar ju som sagt på om mina mardrömmar beror på medicinen. Fast jag vet inte, det är ju så mycket av min vardag som ändrats också. Innan jag började på medicinen var jag helt isolerad från släkt och vänner, hade en massa ouppklarade saker i bakhuvudet (skola och räkningar som inte skötts som de skulle), sov bara i någon timma då och då, åt knappt. Sen fick jag läkar+samtalshjälp, började med medicin, flyttade hem till föräldrarna och tog en paus från studielivet, började äta, och började kunna sova mer.

Jag ska försöka mig på att ta medicinen något tidigare och se om det hjälper mot (mar)drömmarna.

I övrigt så verkar Mianserinet (i kombination med Citalopram) hjälpa, åtminstonde allmäntillståndet. Jag har inte lika djupa svackor, förutom när det vart för mycket (= för lite ensamtid), gråter och blir apatisk väldigt sällan. Däremot så har jag ofta starkare tankar på att ta mitt liv, även om jag inte är lika nere som innan. De kan liksom gnaga i bakhuvudet även när jag mår bättre, att jag funderar på hur, samtidigt som jag inte alls vill göra det.