Haha, nu blev jag helt ställd..

Jag är nog inte mycket av en traditionsmänniska eftersom jag måste tänka och ändå inte kommer på något!

Julen är fylld av traditioner som måste vara med ju.. Ingen bra jul utan julgran, massa mat, familjen, glögg och sånt. :)

Ja, jag förstår att det är så!

Men, jag vet att jag lätt "gillar läget" så om det inte blir som förväntat så uppskattar jag det som är.

Det innebär nog att jag faktiskt inte är särskilt noga med att det måste vara på ett eller annat sätt, utan i mitt fall blir det mer slutresultatet som räknas.

Till förra julen var påsk och jul väldigt viktiga för mig och andras födelsedagar (min egen kan kvitta). Men efter förra julen kända jag att behovet av att fira dessa traditioner inte var så viktigt.Vi hade en liten påskmiddag men det kändes som vilken middag som helst faktiskt.

Men nu för nåra veckor sen upptäckte jag att nu börjar det bli viktigt. Jag är ju gravid!!! Så nu vill jag att min son ska ha fina minnen från olika högtider. Det blir vår första jul i år som "familj".  Jag, Jocke och Jack!

Kram

jag och sambon har som tradition att när någon av oss fyller år så gör den som inte fyller år frukost på sängen bestående av äggsmörgås och varm choklad (i mitt fall med kaffe på sidan om annars är jag ett monster)

men "högtids traditioner" kan kvitta för mig då jag hatar högtider

Påsken är mycket viktigare för mig än julen! Julen kan bli ganska ångestladdad om man som jag inte har egen familj längre, o en mamma jag inte umgås med. Kanske för att jag firade påsk med min älskling i år och att han fick vara med om mina hemmagjorda traditioner…

har ju inga traditioner alls!! men ser´däremot till att min familj får presenter ändå. o en god tårta, de säger inte många nej till!!! så baka tårtor, de gör jag faktiskt allt emellan! min sambo, vill gärna ha tårta. så då han tycker det dyker upp något då han tycker vi ska ha en tårta då gör jag det!

o till mina söner o mitt barnbarn, dom köper jag någon present till då det finns tillfälle…o de uppskattas…kanske för att då har dom ingen aning om att de ska komma nåt till dom plötsligt, då de e ingen speciell dag,ellerså…men jag tycker själv att det verkar ge mer då vi gör så.

Jag älskade traditioner när jag bodde hemma och vi alla i familjen fanns kvar. Nu förtiden är alla traditioner bara ångestladdade, då familjen är splittrad och min storebror inte finns kvar i detta jordeliv.

Fast jag har skapat en egen tradition att som första gången på året åka ut till mitt älskade naturreservat, varje år med början den 15:e Mars, för redan då kan de tidigaste rovfåglarna ha flyttat hit. Den traditionen tycker jag om.

Traditioner.. som jultraditioner eller annat runt högtider eller något annat?

Det måste man väl få tolka själv.. för traditioner kan ju vara av vitt skilda karraktär?

Så tänkte jag..

Allt är relativt, och en tolkningsfråga

Hmm… jag är inte mycket för traditioner runt högtider, inte dom som alltid ska involvera massa folk… gillar inte sånt.

Däremot är jag förtjust i vår juldgstradition, vi åker till mammas kompis på deras landställe och äter hysteriska mängde risgrynsgröt och går lång promenad. Det är lite lagom mysigt.

Melissen, bara så du vet, jag skrev mitt inlägg tidigare, men telefonen ringde, så hann inte posta det…

Finns inte en tradition, som är viktig för mig.

Julen har sin charm faktiskt, även om det är mycket ångest i det hela. Jag och killen har de senaste åren vallfärdat på julafton, sova hos en förälder, hälsa på en annan, sedan en tredje som man sover hos. Min mamma, min pappa och hans mamma. Alla vill se oss på julen så..

Visst kan det tyckas vara stressigt, men jag trivs med det, får inte samma ångest av att sitta stilla, julen brukar ge en tryckande strämning hos mig så den traditionen behåller jag gärna.

Den enda tradition jag har är att vid allhelgona besöka någon fin kyrkogård med minneslund och tända ljus.

Sedan påsk- och julaftons natt blir det midnattsmässa.

Men det är det enda jag försöker hålla fast vid. Alla andra "högtider" och sådant åker direkt ner i papperskorgen här…

Håller med Kerstin, det finns inga traditioner som är viktiga för mig. Inte vad jag kan komma på nu i varje fall