När jag var liten läste jag mycket sagor!

Så fort jag kunde läsa själv så slukade jag allt jag kom över, från Pelle Svanslös till Bröderna Grimm!

Tänk vilken krydda det gav till vardagen.

Jag hade en mycket stor inlevelseförmåga så jag formligen levde sagorna jag läste.

Undra om jag inte, till viss del, blev kvar där ..

Funderar på hur mycket sagorna format mitt sätt att uppfatta och se på livet?

Hur är det med dig, läste du mycket sagor som barn?