Likadant här… Kom dit med självskadebeteende och självmordstankar och de sa ungefär att "det var ju synd", höjde min medicin och skickade hem mig igen. Tråkigt när vården inte fungerar som den ska

Jag tycker inte alls om bup, dom tycker bara om att skriva ut massor med medicner. Jag har aldrig fått någon riktigt hjälp utav dom, och då har jag gått där i 4 ½ år.

Jag blev nekad att åka in till psykakuten, för att dom tyckte att jag har mått dåligt så länge så jag behövere inte deras hjälp utan kan vänta. Och då hade jag legat i min säng i flera dagar och nästan inte ätit någonting, bara gått upp för att gå på toan. Och svåra panikångest attacker.

Och detta tycker inte jag är okej, bup måste skärpa sig!

Håller med..#1..Mig gav dom nte ens någe allt dom sa var typ jaha men vi tänker nte hjälpa fdig typ..

Har hört mycket dåligt om BUP.. Gå till en annan psykolog eller kurator istället!

För mig har bup alltid varit väldigt bra, gick där varje vardag förut…

Iofs rår de inte på min mor heller

Jag blir så arg på bup när jag läser sånt här! Dom har väl ändå skyldighet att ta emot dig?? =S
Jag började min resa hos en privat psykiater som gjorde min utredning tillsammans med hans fru som var psykolog. Jag fick mina diagnoser och blev sen flyttad till bup då jag egentligen bodde på en annan ort. bup har väl aldrig hjälpt mig så mycket heller. Nu vill jag inte skylla på dom men dom har faktiskt bidragit till mitt tablettberoende som utvecklades. Jag hade olika läkare hela tiden och fick min behovsmedicin (en benzo) utskriven SÅ lätt utan att någon ens brydde sig om att fråga så att allt var som det skulle. Det var ju jag glad över för allt jag ville ha var ju min medicin, men nu när jag har "vaknat" lite så inser jag ju att jag kanske inte har blivit rätt behandlad.
Hur som helst så är jag överskriven till vuxenpsykiatrin nu eftersom jag fyllde 18 i höstas, jag är väldigt nöjd med vuxen faktiskt! Mycket bättre än bup så jag är glad att bup-tiden är över.
Men det var ju såklart bättre vård än inget alls, om inte annat så skriver dom ut medicin väldigt lätt ^^,

nej bup är inget vidare ställe, när jag fick en psykos förra gången och skulle ta livet av mig då körde min skolsköterska mig till bup, vi hade ett samtal som jag såklart inte kunde delta i pga av att jag hade en psykos, så sen blev jag arg och gick ut och då kom en av psykologerna ut och frågade varför jag igenkligen var där, vad jag ville komma med detta, asså seriöst vad skulle jag säga, så sen skickade dom hem mig utan medicin eller nån hjälp alls trots psykos och allvarlig självskada.

har varit där mååånga gånger, mins en gång speciellt, dagen började skit, så jag gick till min akut psykolog och berätta hur jag kände och att jag hade planerat att ta mitt liv när jag kom hem, men hon trodde inte mig så jag gick till min special lärare och berättade hur jag kände han blev givetvis jätte rädd. så han ringde bups akutnummer, så jag fick åka till bup och blev efter mycket skrik och gråt inlagd på barnakuten som bup enheten har lånat rum av, så jag fick dubbel vak fick absolut inte vara själv, så först tryckte dom ner lungande sen när jag sa att jag inte fick sova för demonerna så tvingade dom mig att äta en massa sömn piller, jag var där i en vecka, sen skickades jag hem utan någon som helst uppföljning på vad som hade hänt…

Så nej bup är inget att hurra för direkt…

7..okej..skönt att jag inte behöver känna mig ensam om nekad vrd.

jo det blev lite långt. behövde skirva av mig lite, men nej har blivit nekad hjälp många gånger fast att jag har SJÄLV har ringt eller gått dit..

okejj:)

det är klart att du får skriva av dg.de måste alla få gra.

Jag tycker det är väldigt synd att man ska bli bemött som en jävla dåre - ursäkta uttrycket!

Men vissa blir behandlade så.
Själv hade jag en hyffsat bra upplevelse av BUP. Men, dessvärre litar jag inte på socialen. För dom har aldrig riktigt ställt upp för mig. Tyvärr,

Men på BUP fick jag en psykolog, kanske bra - det var bara jag som gav upp om hoppet att må bra. Jag lixom ljög dom rätt upp i ansiktet, sa att allt var bra. Kanske för att det var det för en stund, mitt humör svänger som fan. Ena stunden är jag lyckligast på jorden (typ) och efter en timme så är jag asdeppig. Men, jag ljög, och på uppföljningsmötet sa jag att allt var prima skinka typ!

Men jag tycker att alla borde ha lika stor rätt till hjälp, någon med fobi till någon med självmordstankar. Tyvärr är resurserna inte tillräckliga för alla.. TYVÄRR!

Men enda sättet är att tjata, tjata, tjata! Eller så går du till närmsta vårdcentral, alternativt ringer sjukvårdsupplysningen. 1177. Där tar dom saker lite allvarligare, åtminstone är dom tvunga att skicka dig till psykolog och läkarundersökning(utredning) för att sedan bedömma hur pass mycket hjälp du behöver och då kan dom ge dig REMISS till BUP.

DET FINNS ALLTID HOPP. DU HAR TAGIT FÖRSTA STEGET, DOCK KAN MAN BEHÖVA TA DET FÖRSTA STEGET FLERA GÅNGER OM INNAN MAN FÅR DEN HJÄLP MAN VERKLIGEN BEHÖVER. MEN VI TROR PÅ DIG, DU SKA LEVA OCH DU SKA DEFINITIVT FÅ HJÄLP.

Styrkekramar, SandrastrQm ' ♥