Hej!
Jag har ett problem som jag tänkte att ta upp här. Vet inte hur pass vanligt detta är egentligen eller om det bara är jag som går runt och oroar mig för detta i onödan. Men eftersom jag inte vågar ta upp det med nån så måste jag fråga här.
Jag är så vimsig och tankridd, och upplever det som att jag har svårt att komma ut i det så kallade "vuxenlivet".

Jag har läst tre år på högskolan som jag nu har klarat av. Jag fick plugga hela kvällarna när jag kom hem, och jag kände ofta att andra i min klass bara behövde att läsa igenom en text en gång och sedan förstå den direkt, medan jag fick läsa den tio gånger innan jag fattade vad det handlade om. Jag är inte ointelligent eller nåt (har helt normalt IQ), men många uppfattar mig säkert så. Speciellt kunde jag uppleva det på t,ex grupparbetena i skolan. På föreläsningar kände jag att jag absolut inte kan skriva och lyssna samtidigt. De lärarna som inte hade åhörarkopior var helt hopplösa.
Nu har jag börjat på ett nytt jobb (mitt första efter min utbildning). Och det är här som jag har märkt att jag kan inte göra två saker samtidigt.  Jag känner att jag inte klarar av sånt där "vuxet", som att kunna klura ut en massa svåra saker och vara avslappnade i stressade situationer, och kunna uttrycka sig sådär bra. Jag blir bara trött i huvudet av ordet "problemlösning" och känner mig bara dum och klumpig. Min avdelningschef verkar vara sur på mig bara för att jag inte förstår direkt hur man ska göra saker som hon förklarar. Men jag kan helt enkelt inte det. Om jag får det repeterat några gånger så går det, eller om jag skriver ner det så jag kan läsa på det .Men något muntligt kan jag bara inte komma ihåg. Ska man göra en grej med många steg så är det alltid nåt i det som jag glömmer bort. Detta gör mig så nervös och jag blir oerhört stressad, virrig, orolig och osäker. Likadant tycker jag det är jobbigt med skriftliga beskrivningar. Jag måste läsa dem flera gånger innan det går in i mitt huvud. Mitt lokalsinne är hemskt. Jag förstår inte heller när nån ska t,ex förklara vägen och om det är en lång beskriving. Då minns man sista meningen men resten är bara luddigt. Ser man en bild framför sig så är det lättare, men bara text är helt omöjligt att få in. Sedan är jag totalt opraktisk när det gäller att montera ihop köpta grejer där det bara står en beskriving i text. Då fattar jag noll. Visar de däremot hur man ska göra i bilder så går det genast mycket bättre.  Jag skulle aldrig våga ta körkort i mitt liv, eftersom jag är så rädd för att börja dagdrömma eller nåt ute på vägen, och köra på någon. Jag är inte heller sugen på att skaffa familj och sånt i framtiden eftersom man då måste göra en massa grejer samtidigt, och jag som är så tankspridd skulle nog glömma bort att ge ungarna frukost typ.. Jag har inte heller det tålamod som skulle krävas.

Men en annan sak som skiljer mig ifrån mängden var när jag gick en kleramikkusrs. Till skillnad ifrån andra som satt och inte kom på vad de skulle göra, så hade jag så många ideer så att huvudet höll på att sprängas. Ideer däremot kommer hela tiden. Knäppt va?
Är det någon mer här som känner igen sig i det här jag skriver och som vet vad det kan vara? Vad har ni själva fått för diagnos i såfall? Är detta helt normalt att vara som mig eller inte? Skulle bli hemskt tacksam för svar..