Aga - normalt för 50-talister?
Min diagnos är Borderline och just nu håller jag på att göra upp med min barndom. Som t ex det här med aga. Tror att jag har bagatelliserat detta för att förtränga det jobbiga. Därför skulle jag vilja höra hur någon annan ser på aga. Om vi tänker oss en skala från 1 till 10 – där 1 är ”ingenting att bry sig om” och 10 är ”fruktansvärt”.
Att bli skakad så att man har blåmärken efter fingrar på armarna – tycker jag är en 4a.
Att bli lagd över knäet och slagen hårt med handflatan på skinkorna – tycker jag är en 5a.
Att bli ryckt i håret (luggad) – tycker jag är en 5a.
Örfilar – tycker jag är en 5a.
Att få slag i ansiktet så att man börjar blöda näsblod – tycker jag är en 8a.
Att få öronen omvridna – tycker jag är en 3a.
Naturligtvis är all aga väldigt kränkande men på nåt sätt blev man avtrubbad och så van vid det att man intalade sig själv att det var normalt beteende i alla familjer. Nu försöker jag ta reda på vad andra tycker. Hur normalt det egentligen var?
Ge mig ett svar.
Lurituri
Ingenting av det du berättar är acceptabelt. Det är absolut inte normalt.
/Maria
Jag är född på 70-talet men min mamma slog mig och mina syskon hela uppväxten trots den nya lagen om förbud mot aga.
Varför vill du veta om det är normalt och betygsätta de olika straffen? Är det för att du ska kunna avgöra om det är möjligt att förlåta eller inte? Jag förlät allt som hänt - det är man tvungen till om man ska kunna sluta fred med sitt förflutna.
Seerina!
Du träffade nog mitt i prick. Jag har varken förlåtit mina föräldrar eller slutit fred med mitt förflutna. Men jag ska försöka. Förstår att det inte tjänar någonting till att gå runt år efter år och vara bitter!
Tack!
Lurituri
Jag förstod att du kände dig bitter och det är inte alls konstigt för det var jag också. Bli inte förvånad om du måste förlåta händelserna om och om igen för det kan vara ett sådant djupt sår att du tvingas skala av lager för lager innan du känner dig helt fri. I början tog det emot jättemycket när jag skulle uttala orden "jag förlåter dig mamma" men jag sa dem ändå. Det ångrar jag inte i dag.
Lycka till, du gör helt rätt! ❤️
Starta ny diskussion