Låt henne bli arg. Hon behöver höra sanningen så jag tycker du gör helt rätt.

Så länge du håller tillbaka det du känner så blir DU arg.

Om du säger till henne det du känner så blir HON arg.

Tyvärr, en konflikt går inte att undvika i det här fallet.
Du väljer vem som ska bli arg.

Jag hade valt att den andra blir arg. Om du väljer samma sak så får du inte glömma en viktig sak! 

Ge inte dig själv skuldkänslor för att du sa vad du tyckte.
Dessa kan nämligen komma smygande efter ett tag bara för att testa din nyvunna självrespekt. Håll kvar den respekten och håll fast vid det du tror på.

tusen tack för er feedback!

Säga något i stil med:

-Tyvärr är jag inte så inläst på hypokondri, men för ditt barns skull så borde du söka hjälp för det.

Problemet är bara att hon är inte diagnostiserad med det och tror ju absolut inte själv att hon har det. Jag kan ju inte heller vara säker på att hon har det men allt jag läst talar för det.

Hypokondri är ju i sig en sjukdom. Det krävs dock en del för att få denna diagnos och många som bara är rent "nojjiga" behöver inte vara hypokondriker för det.

Överdriven oro för den egna eller andras hälsa räcker långt för att bli ett problem och jag tycker också att du kan påpeka för henne att hon just är "överdriven" och att det är väldigt lätt att applicera på sitt barn och det kan jag inte tänka mig att hon egentligen vill.

För att kunna  "en hel del om psykisk ohälsa" verkar du inte förstå att Hypokondri är en sjukdom och inte går över för att du blir arg och säger åt personen att sluta oroa sig. 

Hypokondrikern rår inte för att hon blir rädd och orolig. Tänk dig själv en situation där ditt barn är riktigt svårt sjuk och ingen hjälper dig. Kan du då kontrollera din ångest och sluta vara orolig? För alla hypokondrikerns känslor, instinkter och tankar skriker att  hon eller hennes barn är verkligt sjuka. Det är inte sant för dig, mig eller läkare. Men för hypokondrikern är de det.

När du förringar hennes känslor kan det göra att hon blir mer och mer övertygad om att hon måste kämpa för att få rätt diagnos och att rädda sig själv alternativt sitt barn.  Det är inte ditt jobb att ta hand om eller försäkra Hypokondrikern att hon och barnen är friska. Men det är viktigt att hon kan få hjälp med sin svåra ångest.

Det är viktigt att försöka hålla sig lugn och sansad, Svara ALDRIG på medicinska frågor när hypokondrikern frågar något , utan hänvisa till en terapeut.   Påminn hypokondrikern om vad läkaren sa förra gången, eller hur det visade sig att "fläcken på barnets knä bara var ett vanligt blåmärke som försvann, Ingenting farligt hände" Då kan hon förhoppningsvis lugna sig och inse att det förmodligen kommer bli bra nu också. 

Det är svårt att leva nära någon med psykisk ohälsa och man glömmer gärna bort att den sjukes känslor inte alltid stämmer överens med verkligheten. Så som sagt, Hypokondrikern känner sig lika oroad som en förälder till ett dödssjukt barn fast barnet är helt friskt. Glöm aldrig det!