Orkar snart inte mer..
(OBS Långt inlägg! Men snälla försök att ta er tid att läsa!!) Vad är det för fel på mig?!
Hejsan alla, vill bara skriva av mig lite om mig och mina sömnproblem.
Jag har haft sömnproblem så länge jag kan minnas och sömnparalyser minst 5 gånger i veckan inträffade flera gånger per dag… mina nära o kära säger bara att "det är något som försvinner med åren " "så farligt är det väl inte?" "Men bara slappna av när du hamnar i sömnparalys" m.m.
Själv tror jag inte dom skulle vilja uppleva det jag gör..
(Om ni inte vet vad sömnparalys är så sök på google, wikipedia)
Och sen alla dessa mardrömmar.. varje gång jag somnar så har jag mardrömmar, fruktansvärda stressade drömmar.. Tex. när man drömmer att man faller från 1000 meters höjd ner mot marken? Dom säger att man vaknar innan man slår i marken men det gör aldrig jag, faller tills jag slår i och slutar med att jag har brutit många ben i kroppen och blöder överallt och jag kan verkligen känna smärtan.. :S
Och sen brukar jag drömma om att någon jagar mig och ska skjuta mig i huvudet.. rätt som det är när jag inte har någonstans mer att ta vägen så kommer han och skjuter mig i huvudet och ut kommer blod, jag kan känna att det rinner blod och att det gör så fruktansvärt ont! Varför vaknar jag aldrig?! En dröm jag hade nyligen var att jag var ute och gick.. såg två gubbar som kallade in mig som var trevliga, undrade vad dom ville så jag gick dit. Dom pekade mot en grupp katter som var hur söta som helst och jag gick dit och klappade dom, härlig dröm! .. tills gubbarna började flina mot mig.. reste mig upp och tittade mot dom, nu såg dom helt annorlunda ut.. undrade "varför ser dom så onda ut?" så pekade dom mot katterna, vände blicken från gubbarna och mot katterna.. det började blöda från katternas ögon, mun, nära och öron.. och dom började växa! Inte så att hela kroppen växte med utan bara skelettet o muskler så liksom huden sprack upp så dom blev helt köttiga och såg ut som.. ja jag vet inte vad men rätt som det var viskade en gubbe "spring" så jag började springa sen skrek dom "döda henne" och katterna sprang efter mig och såklart fick dom tag i mig och börja slita upp mitt kött o blod.
Det låter inte så läskigt när jag berättar det men när man är med om det själv så är det en rädlsa nivå av högsta grad :S
Sen dessa sömnparalyser.. det förekommer innan man somnar eller innan man vaknar upp, det är REM sömnen som ställer till det innan man somnat helt.. hjärnar fungerar ju som så att när man somnar så stänger hjärnan av rörelseförmågan i kroppen så att man inte ska skada sig när man sover och sätter igån rem som gör att man drömmer. Men när man hamnar i sömnparalys så sätter hjärnan igång REM och paralysen för tidigt när man är i VAKET tillstånd vilket gör att man är helt medveten om att man är vaken, man kan se allt i rummet och som i mitt fall pojkvännen, men man kan varken röra sig eller prata och så får man hallucinationer som känns som om det hände på riktigt.
Tänk er att ligga ner, ni kan inte röra er eller be om hjälp. Sen hör du fotsteg som går mot dig och så ser du tex en man framför dig, han sträcker fram händerna och börjar strypa dig så att du inte får någon luft! Eller kanske börjar knivhugga dig och du känner smärtan! Försom att det ser så verkligt ut så tror man att det händer på riktigt, tex om du hallucinationer att någon stryper dig så kvävs du.
Har haft det så här nu hur länge jag kan minnas, sömnparalyserna har jag haft sen jag var liten kanske 5 år men visste inte vad det var för något förens vid 2 år tillbaka. (är 22 år idag)
Jag har börjat gå i sömnen också (eller vad man kan kalla det) jag hade trippel mardröm.. altstå jag sov hade mardröm och "vaknade" men visade sig vara en mardömm också sen när jag "vaknade" igen så gick jag upp ur sängen för att få frisk luft, hörde något från ytterdörren och skulle kolla så det var låst så jag gick till hallen. Sen såg jag något litet svart springa i ögonvrån till vardagsrummet men trodde att det var min katt som också är svart/vit så skulle kolla upp det. När jag kom till vardagsrummet så hörde jag honom bakom soffan trodde jag.. stod och kollade mot soffan lite tveksamt men katten var det inte.. utan fram kom en demon som skrek så högt att jag var tvungen att hålla för öronen. Jag fattade ingenting! Jag är ju vaken!!? Jag började skrika så högt jag kunde i hopp på att min pojkvän skulle höra mig, slängde mig ner på golvet och slöt för mina ögon ett bra tag sen minns jag inte vad som hände mer. Min pojkvän väckte mig och undrade varför jag låg på golvet.. jag frågade honom om han inte hörde mig skrika efter honom?? men han hade inte hört något över huvud taget..
En gång skadade jag mig själv när jag gick i sömnen, trodde att någon puttade mig in mot väggen hela tiden så vaknade i toaletten av att jag hade så fruktansvärt ont i ryggen, hade ont i några dagar efteråt.
Detta är så frustrerande för mig att ha det så här.. helt ärligt vet jag inte hur länge jag ska orka med detta.
Detta har gjort att jag inte fått bra sömn och nu med samband med att jag är djupt deprimerad gör det inte lättare. Har gått till flera läkare ang depression o sömnproblemen och varit sjukskriven från jobbet nu i ett halv år. Dom ville lägga in mig på psyket och trodde att jag hade psykos men så är det inte så det las ner, så nu har jag läkare till min depression och en psykolog som jag pratar med. Och till sömnproblemen som är tydligen är en neurologisk sjukdom så står jag listat i kö till en neurologisk läkare som det är 1-2 års väntetid på.
Under tiden får jag nya sömnmediciner varje månad utan att det hjälper. Får flertal antidepressiva mediciner för depressionen på grund av att den blir värre med tiden som går.
Hur ska jag orka detta?
Har ni eller har ni haft samma problem som jag? Hur tar ni er igenom vardagen? Hur gör ni för att sova bra och inte få en massa mardrömmar/sömnparalyser/sleepwalkings?
Jag har provat allt som går för tillfället, till och med varit så desperat och köpt en drömfångare i hopp på att det skulle hjälpa. Det jag får göra nu är att stå ut 1-2 år tills jag får tid hos neurologen..
Och vad kan drömmarna bero på? Jag har inte haft en bra uppväxt alls men har svårt att tro att det kan göra så stor skillnad?
Är detta en sjukdom?
Min psykiatriker börjar också misstänka att jag har narkolepsi också på grund av att jag är ständigt trött hela tiden men hon vill att neurologen ska ta hand om den biten då det inte är ett område hon har hand om.
Äter du nån medicin? Vet att det finns vissa läkemedel som ger mardrömmar som biverkning.
#1 På morgonen tar jag citalopram orifarm (antidepressiva) kl20:00 tar jag mirtazapin arrow (mot depression o sömn) fast har fått en annan medicin jag ska byta ut den mot som jag ska hämta ut imorgon.
Sen mot sömnen fick jag propavan för några månader sedan men slutade ta den ganska så tidigt för att jag mådde dåligt på dem. Sen har jag atarax mot ångest och sömn också men har fått nytt recept på ny medicin då den inte hjälpte som jag också ska hämta ut imorgon.. Fick lyrica innan men fick sluta ta den också.. lättare sagt så får jag nya mediciner varje månad.
Men mardrömmarna har jag haft långt innan jag börja med mediciner. Sömngången har dock kommit när jag började med medicineringen.
#2 Vad är den nya medicinen du har fått ut på recept? Det du ska använda ist för ataraxen?
Har du använt Theralen ngn gång? Och har det isf gett effekt?
Rör du på dig mycket under dagen? Du skriver att du är djupt deprimerad och då brukar motionen och kosten bli ganska lidande. Förstår att du haft mardrömmar och liknande innan medicinen (och kanske innan depressionen) men motion hjälper väldigt mycket oftare än en tror mot sömnproblem. Vet inte hur det är med sömnparalys, har ingen erfarenhet om det eller varför vissa får det. Men att gå i sömnen tror jag utlöses av stress (är inte säker så kolla upp med ngn annan först). Och stress går ju att mildra med motion.
Förstår hur jobbigt det kan vara att röra på sig när en är deprimerad, har själv vart det och rörde mig aldrig ur sovrummet trotts jag visste att det var bättre om jag hade gjort det. Men om du kan vara mer fysisk aktiv, så råder jag dig till det!
Ta hand om dig!
Har du tagit upp detta med drömmarna med läkaren? Be läkaren gå igenom din medicinlista noggrannt. vad kan man göra där? Har du förtroende för din läkare? Om inte så be om en second opinion. ingen tar illa upp. Det är din rätt och den utnyttjas allt för sällan av patienter generellt. Jag vet att man får byta medicin ibland, men det låter som att listan kanske inte är så genomtänkt från början? Varför får du två olika preparat mot depression? Ifrågasätt. Varför dessa byten så ofta? Ifrågasätt. Atarax verkar lugnande på det sättet att man blir trött. Det är ett antihistamin. Dvs att det är mediciner i första hand mot allergi. Jag blir inte övveraskad att det inte hjälpt dig. Men - Ju färre mediciner, ju bättre… Jag tänker på det självklara där, men också att en medicinmix över lag kan få en känsligare individ att reagera på nåt sätt. Inte omöjligt med mardrömmar..? Även att du byter. Hör med läkaren om buspiron. Det är ett äldre men ganska bortglömtläkemedel. Beståndsdelarna består av all sin enkelhet. Den har verkan mot ångest, rastlöshet, tvångstankar och även kvällsro. Den kan även ge effekt mot depression i vissa fall. Hur har du det med koffein och sockerintag? Det borde inte påverka dina mardrömmar men kan väl din nattro. Det är inte konstigt att du är trött mest hela tiden om du alltid sover oroligt! Helt normalt även om det inte är roligt. En sån brist på kvalit'esömn kan också göra en rätt koko. Tappa verklighetsuppfattningen, omdömet, bli överstressad, kanske till och med utbränd inom kort och också depressionssymtom. man kan säkert få psykossymtom av det också. Man skulle kunna vara så optimistisk och säga att det är möjligt att om dina sömnproblem lugnar sig, så kommer du må bättre generellt med allt det andra också. Hoppas du får svaren du söker med undersökningarna. PM:a mig om du vill ha ytterligare tankar, råd och stöd.
#1#2
Jag försöker röra mig så mycket jag kan och försöker tillbringa mig i mina hobbyn. Tror inte jag har använt Theralen någon gång. Jag kommer inte ihåg vad dom nya medicinerna heter och om jag ska vara helt ärlig har jag inte ens hämtat ut dom ännu.. måste ta mig i kragen och göra det snarast.
Ataraxen jag tog kändes nästan bara som sockerpiller.
För att klargöra det lite så har min depression blivit bättre än innan fast den har typ stannat på samma nivå.
Jag har bytt många läkare med tiden tills jag hittade dom som klickar liksom.
Dom förra läkarna jag hade har varit riktigt jobbiga och varit oprofessionella. Den ena ville lägga in mig på psykosavdelning på grund av att hon blandade ihop min depression och sömnproblemen och fick det till en psykos vilket inte stämde för som att det är två skilda saker. Den andra trodde jag hade en förnekande anorexia för att jag gått ner så fruktansvärt mycket i vikt så hon ville lägga in mig på något sånt med schizofreni(?). Men så är det inte, jag äter som en häst men får inte upp den näringen som jag ska på grund av mitt tillstånd. Men kan endån förstå henne angående det att hon trodde att jag hade anorexia, det skulle vem som helst tro försom att jag bara väger 42 kg (71cm lång). Men har tappat 8 kg när jag blev deprimerad. Sen har det varit fler läkare som jag bara känt obehag med. Men nu tror jag att jag har rätt så bra läkaren.
Ja jag tycker också det är jobbigt med att byta mediciner hela tiden, blir galen på det. Jag är inte alls förtjust i piller och sånt, vill inte ha det överhuvudtaget men jag har inget val.
Socker och koffein tar jag inte så mycket. Kan hända att jag köper någon choklad då och då. Kaffe dricker jag inte längre, bara om jag är på besök och någon bjuder på kaffe.
Jag tror också det, om mina sömnproblem försvinner så kommer allt bli bättre..
Vet inte om jag missat skriva något svar? I så fall är det bara till att fråga igen.
Din viktnedgång kan vara orsaken eller stor bidragande orsak till att du sover illa och har andra problem. Som om din kropp och undermedvetna alarmerar men ljuset tänds inte riktigt.. Vägde du 50kg till 170cm innan så var du redan då rejält underviktig. Det är viktigt att man ordentligt utreder vad som startat den här onda spiralen och en inläggning (frivillig) kan vara enda och bästa chansen. Och då borde de gå igenom allt från bidragande orsaker till dina symtom och även din medicin. Ge dig en ordentlig utredning helt enkelt. Ge dig själv den chansen. Fråga dig själv, vad har du att förlora?
#6 Jag vet, men har alltid vägt lite, fick inte ordentlig mat/näring när jag var liten så tror det kan bero på något sånt. Jag vill också lägga in mig, fast på rätt avdelning sa jag till psykakuten (53-54 tror jag) men dom hade fullt på avdelningen jag ville komma in i. Så väntar på svar därifrån också, men för tillfället har jag prover och undersökningar men dom kan inte hitta vad felet är. Har tagit blodprov, urinprov, avföringsprov, saliv(?)prov, pulsen, blodtryck och filmat med ett rör ner i magsäcken m.m men som det är nu så säger dom att där inte är några fel eller problem.
Det dom dock sa var att min viktnedgång kunde bero på stress (känner mig väldigt stressad hela tiden nästan) depressionen och sömnbristen..
Usch det känns som allt går i en o samma ond cirkel. Sen nu med att jag varit borta från jobbet så länge som jag varit så blir jag mer stressad av det.. har varit borta ett halvår och inte blivit återställd. Blir stressad av att vad mina arbetskamrater kommer tycka? Min chef är väldigt stöttande och vill inte att jag kommer tillbaks förens jag är helt frisk igen både psykiskt och fysiskt men endån har man ju tanken i bakhuvet liksom om hon verkligen tycker att det är okej att jag är borta? Ska det ta så här lång tid? När jag först blev sjukskriven trodde jag att jag skulle må prima efter 1-2 månader men nej.. hur lång tid kommer/kan det ta att bli återställd igen?
Det är ju inte så att jag bara sitter hemma och degar, jag försöker röra på mig ute så mycket jag kan. Tvingar mig till aktiviteter, håller på med mina intressen (ritning och reptiler) umgås med mina syskon o deras vänner då o då. Men det enda problemet är att jag inte tex orkar vara ute/anstränga mig så mycket innan jag blir trött. Kan vara igång max 2-3 timmar sen är jag helt slut.
Att du ständigt är trött kan bero på många anledningar. Men att du inte får i dig tillräckligt med energi är ju såklart en möjlig anledning. Och att du sover oroligt då. Jag hoppas du får komma in snart så att du blir ordentligt utredd.