Hej, förstår helt och hållet din oro i att bli inlagd för första gången.
Svar på frågorna:
1. Om du lägger in dig frivilligt har dom ingen rätt att tvinga dig vara kvar om du själv känner att du inte vill vara kvar för att du känner att den slags vård inte hjälper dig.
2. Första timmarna kan du möjligtvis ha extra tillsyn vilket innebär att dom kommer och tittar till dig varje kvart. (Brukar vara så för de flesta som läggs in första timmarna för observation)
3. Du kan ha full kontakt med omvärlden genom din telefon eller om du har en bärbar dator och internet med dig (Dock har de regler att sladdar o dylikt stannar inlåst i ett speciellt rum - för patientens säkerhet) Men man har tillgång att lägga sin telefon/surfplatta/dator på laddning närsom.
4. Dom kan rekommendera dig till att börja gå på någon slags medicin men eftersom du är där frivilligt behöver du inte gå med på att ta medicinen (tala gärna om det för läkaren när du träffar den/dem på mötet som man brukar ha vid inskrivning alt. när man kommit in på avdelningen)
5. De skriver i journaler för att alla som har hand om dig under sjukhusvistelsen skall kunna läsa om ditt beteende under tiden du ligger inne. Enbart i det syftet för dem journaler.

Det bästa är väl att säga att du har planerat att åka bort ett tag men har inte bestämt hur pass länge det blir. Börja med att säga att du ska vara borta två veckor och att du sedan ska bestämma dig senare beroende på hur du trivs där du "är".

Att vara inlagd frivilligt är inte så hemskt som det låter, du kan bestämma rätt mycket själv. Men, självklart finns det regler som skall följas då man är inlagd frivilligt. Det du & läkaren bestämmer er för hur "din vårdvistelse" skall se ut och så - det måste sedan följas.

Allt är dubbelt så komplicerat om man blir tvångsintagen med LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård). Då bestämmer läkarna allt om vilka mediciner dom tycker att du skall ta, och ja.. allt blir väldigt komplicerat då du inte ens själv kan skriva ut dig om du så vill när du är under ett LPT.

Hoppas du fick de svar på frågorna som du ville ha.
Ta hand om dig, och tveka inte att lägga in dig när du väl känner själv att det kanske är det bästa att göra nu pg.a omständigheterna som varit & är! DU FÖRTJÄNAR ATT FÅ MÅ BRA.
Kram, The Zombie.

P.S - Pm:a mig om du har fler undringar.

Jag ska skriva helt ärligt men vill inte skrämma bort dig från psykvården. Skriver du in dig på HSL (frivillig vård) så kan läkaren skriva om det till LPT (tvångsvård) om du vill skriva ut dig och de anser att du är en fara för dig själv eller andra, att du är i behov av absolut vård. Beroende på hur dåligt du mår och om det finns någon suicidrisk så kan man ha från extravak (tillsyn hela tiden, även på toa) till vak (5,10,30 min) hur länge det varar är ju beroende på vilken bedömning de gör. Du får ha telefon och dator på avd, dock ej sladdar på rummet (brukar vara så) Man kan bli tvångsmedicinerad, men det är i princip bara i akuta psykotiska/maniska tillstånd. Men även i katatoniska. Dock brukar de verkligen försöka övertala, iaf till sömnmedicin om man inte sover som man ska. Varför är du så emot läkemedel? Ja. Din journaler finns alltid kvar men ingen har rätt att söka i dem utan ditt tillstånd, du kan närsom begära ut dem och se vilka som loggat in i dina journaler. Din husläkare, akuten, bb etc har ingen rätt att kolla i dina psykjournaler. Jag tycker du borde söka vård, låter som du har varit med om något väldigt traumatiskt och ju fortare du tar emot hjälp, ju fortare kan du börja bearbeta det. Psykvården är inte skrämmande eller farlig. Det jag har skrivit är i extremfall, men vill att du ska vara medveten om det.

Skrämd blev jag, men inte bara av dina ord millib. Jag skräms av hela tanken. Läst på sidor och flertalet skriver: Det är lätt att bli inlagd frivilligt men du kommer få ett helvete att få komma ut. 

Om jag skriver in mig frivilligt så förstår jag inte varför det kan bli svårt att lämna frivilligt. Mitt liv funkar inte riktigt, jag bara känner hur jag rasar samman och jag förstår att min kompis som ringde 112 har rätt när hon säger att jag behöver vård. Det är dock inte så lätt. Jag förstår inte varför jag är den som ska vara inlåst när det inte är jag som gjort något fel. Det är inte jag som bestämt att det skulle bli som det blev, det är inte jag som skadat en annan människa utan en annan människa har skadat mig, varför är det då jag som ska bli inlagd?

Har börjat få allt mer blackouts, jag "vaknar" upp på ställen utan att veta vad jag gör där. Jag vaknar inte som i att jag sovit utan att jag kommer tillbaka till verkligheten bara. Jag har extremt ont i huvudet, dagligen illamående, kramper, jag har ingen lust till mat och sover knappt alls. Theralendropparna jag fick använder jag inte, de gav mig ett helvete trots att jag bara tog halva dosen.

Anledningen till att jag inte vill medicineras om jag läggs in är för att jag haft problem med tabletter innan, det var mitt sätt att ta mig förbi det som hänt (vissa saker går en bra bit bak i tiden) och det är först nyligen som jag lagt dem ifrån mig, ca två månader utan nu. Att återigen ta mediciner lockar inte, även om det är anpassat för mig. Jag vill inte ha något med tabletter att göra.

Angående det här med att man kan begära ut sina journaler. Det verkar inte funka i alla fall. Jag skrev till sjukvården för ett tag sedan och ville ha min journal från något som hänt för några år sedan. De sa åt mig att inkomma med en anledning till att jag vill ha den, jag skickade in det skriftligt men fick till svar att jag inte kan få ett utdrag. Visst, min anledning var "det är mig det handlar om och då har jag rätt till det" men tydligen var det inte tillräckligt. Nu vet jag att det handlar om att de vill mörka det som hände för de behandlade mig som skit när jag låg inne men ändå borde jag ha rätt till den, den är ju min.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra och hur jag ska gå vidare just nu. En del av mig vill ge upp, en annan vill kämpa. Att kämpa är dock inte lätt, speciellt sen all ork praktiskt taget försvunnit. Sen att jag har vänner/djur/jobb som är beroende av mig är också anledningar till att  jag drar mig ifrån att få vidare hjälp. Vet ingenting just nu! Men tack för era svar.

Jag är ledsen och säga det men det är väldigt svårt att kunna få sin journal utskriven och hemskickad. Då de kan anse att man kan hamna i ett värre tillstånd av att läsa vad som skrivits i journalerna osv. Vet inte exakt men krävs rimliga anledningar - och inte bara för att man har lust. Tror det iallafall, eller jag har fattat det som det iallafall.

fördelen med frivillig vård är delvis att du kan tacka nej till mediciner och de kan inte tvinga dig till någonting. Du får ha kontakt med omvärlden hur mycket du vill, permissioner är naturligtvis beroende på hur du mår men är det frivillig vård (HSL) så kan de inte hindra dig från att åka hem utan att konvertera dig till tvångsvård. Att bli konverterad kräver mer än att bli inlagd på lpt, och om du har valet att lägga in dig frivilligt är det alltid bäst att läggas in frivilligt. 

hoppas det löser sig för dig snart!

Skriver man in sig själv för att man vill ha vård, och tar emot den vården man får så finns det ingen anledning till att man inte skulle få fri fullgång eller permissioner, det är dock inget man får första dagen. Man lägger ju tillsammans med skötare upp en vårdplan och du har massor att säga till om. Avd är ju låsta men det betyder inte att du kommer vara inlåst hela tiden.

Du ska inte se det som att du blir inlåst eller får en belastning. Visst är det läskigt men det är för ditt bästa. Jag kände det som en bubbla där jag va trygg och kunde återhämta mig från världen. Tror inte jag hade överlevt utan att bli inlagd. Jag gick med på det frivilligt. Tror att ända anledningen till att dom kan hindra dig är om du är extra fara för dig själv eller andra. Det är inget straff för att du mår dåligt. Det är för att skydda dig och ge dig en trygg plats att återhämta dig och hjälpa dig att må bättre. De första 24 timmarna hade jag full tillsyn men det hade alla. Bara för att se hur du verkligen mår och inte gör dig själv illa. Vad har du att förlora på att åka in? Tror att du kanske kan bli tvångsinlagd om du blir sämre och det är som sagt mycket mer komplicerat.

Du behöver ingen anledning till varför du vill ha dina journaler utskrivna! DE ska ha en väldigt bra anledning däremot att inte ge dig dem. Kontakta avdelningschefen och om inte det hjälper, sjukhuschefen. Säg att du blir vägrad din fulla rätt. Stå på dig! Känner du nån inom vården som kan stötta dig här? När jag läser det du skriver så låter det, av det lilla jag hör, som att du borde få en remiss till neurologen. Det finns EP anfall som ter sig på sättet du beskriver. (Epilepsi) Ta upp det med psyk också. Och varför inte ställa en fråga till Epilepsi iFokus. Skäligt Alternativ till inläggning kan ibland vara att man har nån boende hos sig som tar på sig ansvaret. Det låter inte som att du borde vara ensam. Är det en möjlighet? Jag hoppas verkligen det ordnar sig för dig. Stort lycka till!

vill bara uppdatera er lite om läget, ni har ändå varit snälla att ha svarat på mina inlägg. Jag är fortfarande inte under vård. Vissa saker låter bra som ni skriver men samtidigt kan man läsa att det kan vara svårt att ta sig ut etc. Det gör att jag inte vill.

Hade jag kunnat få en prövotid på en vecka typ och vetat att jag kunde släppas ut om jag sen ville så hade jag tagit det och gjort det. Mitt liv funkar liksom inte och allt mer blir jag rädd för vad som kommer att ske. Jag är totalt utmattad och orkar snart inte ens öppna munnen för att ens svara på frågan hur det är?! Jag drar mig undan allt mer, ger ett sken av att jag har mkt att göra men i själva verket väntar jag på att allt ska förfalla. Mina blackouter kommer allt mer och jag har bara ingen lust längre. Det betyder inte att jag är självmordsbenägen, så långt skulle jag aldrig gå däremot är jag inte rädd ifall något skulle hända.

Jag tackar er alla för era svar, jag tar dem till mig. Ni som genomgått/genomgår behandling, som vågat, alla hurrarop till er. Ni är starka, önskar jag var lika stark!

kram

Finns det ingen du kan bo hos ett tag och låta denna hålla i kontakten med psyk så du slipper den biten?

Hur menar du då Shine? Bo hos någon?

Jag vet inte hur gammal du är…? Men att bo hos någon som håller ett öga på dig, eller låta någon bo hos dig av samma anledning. En förälder, ett släkting, granne eller vän? Om psyk trycker på om att lägga in dig kan denna lösningen ge befrielse både för dig och psyk. Och även för andra som bryr sig om dig. Det blir ett win-win-win concept. :) Det finns också chans att få beviljat boendestöd man kan nyttja i såna här situationer. En person som besöker dig och hjälper dig efter dina önskemål och behov, även om det bara skulle innebära att se en film ihop nån gång. Dina behov fastställs av dig tillsammans med någon på psyk innan personen sätts in. Det kanske kan vara skönt att vara lite anonym också, utan att alla man känner "vet" och då kan ett sånt alternativ ett bra alternativ.

Många har svarat bra vad gäller vården…

När det gäller journalen du blivit nekad att få ut, så gäller detta:

16 § En journalhandling inom enskild hälso- och sjukvård skall på begäran av patienten så snart som möjligt tillhandahållas honom eller henne för läsning eller avskrivning på stället eller i avskrift eller kopia, om inte annat följer av 2 kap. 8 § andra stycket eller 9 § första stycket lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
   En journalhandling som rör en viss patient skall också lämnas ut på begäran av den som fått tillgång till kodat humanbiologiskt material om den patienten från en biobank enligt 4 kap. 1 § lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m., om patienten samtyckt till utlämnandet. I fråga om vissa känsliga personuppgifter finns föreskrifter i personuppgiftslagen (1998:204).
   Frågor om utlämnande av en journalhandling enligt första och andra stycket prövas av den som är ansvarig för patientjournalen. Anser denne att journalhandlingen eller någon del av den inte bör lämnas ut, skall han eller hon genast med eget yttrande överlämna frågan till Socialstyrelsen för prövning.
   Ifråga om överklagande av Socialstyrelsens beslut enligt tredje stycket gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 15 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100). Lag (2002:298).

Det är väldigt höga krav för att INTE lämna ut en journal. Socialstyrelsen ska få in ett yttrande om att att de nekar dig journalen, vilket du rimligen ska kunna kolla om ansvarig läkare gjort. Kolla också om det finns en patientnämnd (eller liknande) i ditt landsting, de kan stötta dig i denna fråga.