När ansvar börjar kännas som något du inte kan lägga ifrån dig

Att ta ansvar är ofta något positivt. Det betyder att du bryr dig, att du löser saker, att du inte lämnar andra i sticket.

Men någonstans kan det glida över i något annat.

Du börjar inte bara ta ansvar för det som faktiskt är ditt – utan också för hur andra känner, reagerar och hanterar sina egna situationer.

Och det sker ofta så gradvis att du inte märker när gränsen flyttas.

Det som börjar som omtanke kan bli en belastning

I början kan det se ut som:

• du vill undvika att såra någon
• du vill hjälpa till att lösa problem
• du vill att saker ska fungera smidigt

Men över tid kan det utvecklas till att du:

• förutser andras reaktioner hela tiden
• anpassar dina val efter hur någon kan känna
• tar ansvar för stämningar du inte orsakat

Det är här energin börjar rinna ut.

För du försöker hantera något som egentligen inte går att kontrollera.

När allt börjar kännas som ditt ansvar

En av de mest tröttande känslorna är när du upplever att:
om du inte fixar det, så faller det isär.

Det kan gälla relationer, arbete eller familj.

Men den känslan är ofta mer en vana än en sanning.

För allt som påverkar dig är inte ditt att bära.

Skillnaden mellan att bry sig och att bära

Det är en viktig distinktion:

Att bry sig betyder inte att du ska ta över ansvaret för andras upplevelser.

Att hjälpa betyder inte att du ska kompensera för allt som andra inte gör.

När den gränsen blir suddig börjar din egen energi minska – inte för att du gör fel, utan för att du gör för mycket som inte är ditt.

En fråga som skapar tydlighet

Vad i ditt liv bär du på som egentligen inte är ditt ansvar?

Reflektion:

• Vad försöker jag kontrollera som inte ligger i min makt?
• Var känner jag att allt hänger på mig?
• Vad skulle hända om jag släppte lite av ansvaret jag tagit på mig?