Det är så att jag är och hälsar på hos min föredetta fosterfamilj några gånger i månaden(hade inte träffat dom på 3år innan jag började vara där). I början var allt hyfsat bra, sen började jag lägga märke till vissa "brister" i familjen. Eftersom att jag bott där vet jag ju att dom har enormt många brister(Jag menar inte att dom är ett undantag, alla har brister!) men eftersom dom har förändrats något enormt på 3år så la jag inte riktigt märke till dom i början.

Grejen är den att eftersom jag har lärt mig alla deras brister och jag märker att ingen i familjen mår särskillt bra av hur det går till där så vill jag så gärna hjälpa dom! Mamman och pappan bråkar bokstavligen varje dag(Det händer att dom inte bråkar men väldigt sällan). Jag stör mig på det som in i eftersom att pappan är klokare än vad han visar. Han vet precis vad han ska göra för att han ska vinna. Mamman har inte alltid rätt det vet jag!

 Iallafall så har jag många gånger velat lägga mig i deras bråk och visa dom att det hjälper inte att få den andre att få dåligt samvete, det hjälper inte att klaga, det spelar ingen roll vem som gör vad, dom är båda delaktiga! Men jag har aldrig riktigt velat lägga mig i för jag är rädd för att dom ska tycka att jag lägger mig i saker för mycket som jag inte har med att göra.

Det är inte bara jag och mamman och pappan som mår dåligt av det, alla blir ju störda typ!

Så, som rubriken lyder. När får man lägga sig i?