Sjukhuset har inte hjälpt mig med någonting i sjukdomen under de år jag legat inne. De har i sin behandling endast skapat nya plågor som jag får dras med varje dag. Sjukhuset innebär ett hot i mitt liv som jag tänker på varje dag och på nätterna drömmer jag fruktansvärda mardrömmar, oftast om injektioner. varje dag har innebärit en psykisk och medicinsk terror från personalen. Ibland fysisk. I journalrna som jag beställt i efterhand hittar jag många vidriga anteckningar. De har bland annat hittat på saker som jag inte gjort och sedan bältat mig för dem. Ibland när jag tänker på psykiatrin får jag tankar på att avsluta mitt liv, det pga vad de har utsatt mig för. Ibland har jag funderat på att flytta till en annan stad för att komma bort från Göteborgspsykiatrin och jag har pratat med de som tänkt likadant. Sjukdomen har jag inget problem med, den kan jag leva med, det är jag. Vad jag däremot inte kan acceptera är psykiatrin, något yttre kommande som medvetet förstör i mitt liv.