Efter snabb googling hittade jag detta Om du inte är nöjd med vården hos 1177.

Har du kontaktat Patientnämnden i din region eller gjort en egen anmälan till IVO?

#1 Jag har kontaktat patientnämnden men handläggaren är inte åter förrän på torsdag. Jag vill ju gärna ha lite kött på benen när jag sedan pratar med dem. Det hela kom liksom till dagen igen när jag vägrade träffa nämnda läkare och lämnade vårdinrättningen innan dess.
Orken kommer ju och går lite iom att jag inte mår särskilt bra. Så jag och maken skulle känna oss trygga i att veta att det faktiskt begåtts ett fel. Och att avdelningen själva inte anmält sig.

#2: Som jag tolkar det så är Patientnämndens roll att hjälpa och stötta dig i det här (redan innan man klagat till vården, om man vill det) så du behöver egentligen inte ha så mycket kött på benen när du pratar med dem.

Upplever du att något gått helt åt helskotta fel (vilket jag håller med dig om!) så behöver du inte ha mer "bevis" än din egen upplevelse när du pratar med Pat.nämnden.

Andra kan säkert ge bättre råd, men jag håller alla tummar för snabb återkoppling från nämnden.

#3 Men det känns skönt att höra iaf. Pratade med en kvinna på patientnämnden som sa att de brukade kontakta redan samma vecka.
Problemet i det är ju att jag mår väldigt dåligt och orkar egentligen inte. Det är ju typ tack vare maken jag ens försöker. Så jag hoppas att det jag skrev in och kompletteringen ska räcka.

Är himla less på vården.

#4: Men så skönt att de kan vara så snabba!

Läste att patientnämnden både kan hjälpa till att framföra synpunkterna/klagomålen till vården och hjälpa till att trycka på för att patienten ska få en respons också. Samt vilka andra instanser som kan vara aktuella att kontakta för att patienten ska få hjälp/upprättelse.

Jäkla bra gjort av dig att kämpa på! Skickar ett tack till maken din också, såna personer är ovärderliga när man inte orkar själv. 💖

Nej, det där är verkligen inte okej!!!
Jag instämmer helt med vad @Herveaux skriver och kan lägga till att jag har bra erfarenheter av Patientnämnden.
Det räckte att mamma kontaktade dem när psykiatrin i Göteborg (som vanligt) hade klantat sig så fick mottagningen eld i r*ven helt plötsligt.

Som om man inte känner sig tillräckligt kass ändå, utan att de förminskar en både i journalen och på andra sätt.
Det är ju rätt allvarliga biverkningar det handlar om även om de inte är lika objektivt mätbara som mer fysiska reaktioner.

Hoppas att du orkar stå på dig, stor kram till både dig och maken! <3

#6 Tack! Du ska veta hur galen jag känt mig i det här, har de verkligen gjort fel eller vad är det som händer?

#7: Sånt får inte hända men när det ändå händer så ska det givetvis anmälas och hanteras korrekt.
Det är väl snarare anmälningsbart att de inte gjorde den första anmälan heller…
Vad fint att du har din man som kan stötta dig i detta och dessutom bekräfta - åtminstone för dig - att du inte har inbillat dig eller "hittat på" alltihop. Hallucinationer kan vara riktigt jävliga, att dessutom få sin upplevelse nedvärderad är riktigt uselt av vården.

Ta hand om dig! (Och maken och Jack! <3 )

#8 Tack! det betyder massor att få höra! Och en lisa för själen att komma hem till det här

#9: En helt fantastisk medicin! ❤️

I och med bemötandet, och det totalt ointresserade attityden, från enhetschefen så har det landat i en polisanmälan för förberedelse till misshandel. Läkaren var medveten om det här men började ändå försöka övertala sjuksköterskan vid bältning att jag skulle få Phenergan.

Det är en väldigt tråkig attityd man bemöts av när man försöker lyfta dessa problem. Och iom läkarens beteende, plus direktioner från IVO blev det en polisanmälan. Det läggs säkert ner, men det kanske blir ett wake up call för dem.

Är så jävla less på att vården inte fungerar. Tack och lov har jag en bra öppenvårdskontakt men sådana här händelser gör att man känner sig lite bränd och ovillig att söka vård.

#11: Alltså, jag saknar ord! Som om man inte är tillräckligt utsatt i de situationerna som det är!

Jag hoppas verkligen att det leder någon vart - om inte annat så att det åtminstone skakar om dem. Man hanterar inte patienter på det viset, jag kan möjligen förstå att det blir laddat i en akut situation men deras nonchalans och brister i att ta ansvar för de fel som begåtts är skrämmande.

Jag hoppas att du orkar driva detta, all cred till dig som tagit tag i det.

Och en STOR eloge och en lika stor, varm kram för att du är öppen med saker som andra helst sopar under mattan. När ska psykisk ohälsa sluta ha skamstämpel på sig? ❤️

Hur går det för er?

Anmäla blev, som förväntat, nedlagd. MEn det finns en silverlining. Öppenvården och slutenvården har samarbetat(!) och bestämt att när jag läggs in blir det på avdelningen där jag "trivs" bäst med personal och läkare. Även om det betyder att jag kanskle måste vänta hemma ett par dagar i väntan på plats, men det finns en idé om ett mer hållbart sätt.

Sedan håller en anhörig på att skriva ihop en text till IVO, så jag slipper driva skiten själv.

#14: Även om jag tycker att det är trist att anmälan lades ner så låter det ju riktigt bra att de har samarbetat och att du får komma till den avdelningen du tycker bäst om. DET är ju skitviktigt!
Så bra att du har anhöriga som orkar när det blir för mycket, man har ju fullt upp med att bara existera när man mår dåligt.
Krama Jack lite extra! ❤