Vad skäms du över?
En fråga som man kan lägga olika allvar bakom, men vad skäms ni över, sådär djupt att ni verkligen inte vill prata om det?
Skam är en av våra grundläggande känslor, viktig för sammanhållning i "flocken" men den ställer ganska ofta till stora problem för oss.
Ofta i onödan, mycket av det man själv skäms över är sånt som andra inte tycker är något konstigt. I vilket fall så brukar man inte vara ensam om att skämmas över just den här saken och att möta andra som bär på samma känslor kan vara viktigt.
Så - vad skäms just du över? Det vill man förstås inte skriva på ett forum, men använd funktionen att vara anonym om ni vill. Det är ingen som kan se vem som har postat ett anonymt inlägg, inte vi sajtvärdar/medarbetare heller.
Obs! Om du vill vara anonym så tänk på att klicka i den rutan varje gång du postar en kommentar i tråden!
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
Jag kan skämmas för min familj och släkt. Det finns alldeles för mycket vidriga personligheter, missbruk och kriminalitet i leden. Jag bröt all kontakt med dem, av flera olika anledningar, när jag var 16år och flyttade hemifrån. Alltid svårt att navigera samtal med nya kontakter när ämnet familj kommer på tal.
Så något mer lättsamt.
Tunga dagar så kan jag skämmas för en del av mina intressen och hobbies. Egentligen försöker jag högaktningsfullt skita i vad andra tycker om sånt, men ibland är det svårt. Jag är rätt så excentrisk ändå så ibland önskar man väl bara att vara mer "normal". 😒
// Harley
#1: Tråkigt att det är så! Det där med "Var och en skäms för sig själv" funkar för det mesta inte så bra.
Hehe, bli inte för normal, jag tycker att du verkar toppen som du är! (Eller har du hiskeliga skelett i garderoben i form av underliga, makabra intressen…?😉😁)
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
#2: Ingen risk. Jag och normal kommer nog ytterst sällan nämnas i samma mening även framöver. 😆 Tack så mycket! 🌺
Haha, inga skelett eller andra former av kvarlevor här i lägenheten, nej. (Inte ute i förrådet heller vad jag vet om. 😳)
Jo, en del skulle nog kunna kalla en del av mina intressen för mer eller mindre makabra. Det är något som är så spännande med att vara och rota i de mörkaste vråna när man är intresserad av historia, folklore, traditioner, etnologi, psykologi och kriminologi.
// Harley
Starta ny diskussion